Kusin Karin är på. Hon mönstrade på i Långedrag. Fyra veckor tänkte jag att det skulle ta. Sex sa hon och var tvungen att åka hem från Madeira efter sju. Åtta veckor blev det, och hamnen i Las Palmas var upptagen av Arcen när jag kom fram efter tre ensamdygn.

Nu har vi frusit i Sverige två vintrar. Nu får det räcka. Vi seglar till Kanariöarna över vintern!

Hafsorkestern har fått en inbjudan att lägga till vid årets flytande båtmässa i Gustavsberg. Titta in i sittbrunnen och ruffen om du har vägarna förbi.

Efter en sommar i Bohuslän landar Hafsorkestern på Öppet varv i Ellös. Kom och tjöta lite, som man säger i Göteborg. Vi ligger på bästa bryggplatsen, intill Båtagent.

Dessutom finns det en massa spännande båtar att titta på, nya Bavaria 38 C ritad av Cosutti, Linjetter och Arconabåtar. Men framför allt den spännande vattentanktestade Heyman 34 Sport, som ska kunna segla superfort.

Jag och Hafsorkestern ligger hos GKSS i Långedrag. I Sverige. Nu är jordenruntseglingen slut. Jag har köpt nya snabba kolfibersegel och sålt vindrodret. Får se om nån vill köpa en watermaker eller en vindgenerator.

Det blev en fin sista etapp från Spanien upp genom Engelska Kanalen och Kielkanalen. Min bror Uno hängde på från Sada över Biscaya och Lillemor Ehrner hela vägen till Skanör. Vi hann turista i La Rochelle, Mont St Michelle och Amsterdam, fajtas med fraktfartygen i utanför de Nederländska hamninloppen och åka med i malströmmen vid Guernsey.

Nu är Hafsorkestern hemma i Sverige igen. Vi ligger i Göteborg och jag ska skriva ner sista kapitlet i jordenruntbloggen. Men jag ska också berätta om vad som kan vara Bra att ha, om man ska segla jorden runt. På Kryssarklubben 1 juni och Sjöskolan 31 maj.

Jag har redan berättat lite på kajen i Skanör och för Lövstavikens Båtförening i Falkenberg. Det är lite skoj att få berätta, lite som att segla runt en gång till.

Återkommer när jag skrivit färdigt. Måste också testa de nya kolfiberseglen från UK och skruva bort och sälja lite långseglingsprylar. Ses.

Niklas Krantz

Aina Florin kom att bli min bästa och närmaste gast på resan runt jorden. Meningen var att hon skulle mönstrat på i Frankrike för sista etappen hem till Sverige. Men masthaveriet och den jävla skitcancern satte stopp för det.

Jag är glad för de många seglingar vi fick tillsammans. Må hon segla vidare i frid och i varma vindar.

Vinden ökar över 12 sekundmeter. Vi har två rev i storen och en tredjedel inrullad genua. Jag tar i för att rulla in den ännu mer. Då ser jag det otroliga. Hela seglet kommer bakåt och masten börjar luta.

- Mia, vakna! Skriker jag ner i ruffen. Vi tappar masten!

Ryggfenan på en knölval välver sig över vattenytan om styrbord och han dyker mot fören som en delfin. Ner under ytan just som vi tycks krocka och vi ser därnere över babords reling när vi passerar.

Vi har då kommit halvvägs till Azorerna i krypfart genom det azoriska högtryckets lätta vindar. Sen får vi starkare vindar och måste slutligen bottenreva för att inte komma in före gryningen i hamnen på Horta.

Nu har Atlantbesättningen anlänt. Mia Raunegger från Göteborg har trotsat UD för att segla över pölen.

Karibien blev den här gången inte någon snorkling eller vandringar till vattenfall. Karantän i Grenada för att få köpa gummibåt av Micke, sen direktsegling hit till marinan i Sint Maarten för att starta Viking Return From Paradise. Som inte blir så många, men desto trevligare.