den stora båtbottenbluffen

På nätet florerar recept på hur man blandar sin egen olagliga giftfärg för att slippa snäckor och sjögräs på sina båtbottnar. Smuggling av förbjuden bottenfärg har blivit en accepterad verksamhet, bland många fritidsbåtsägare. I båtklubbarna hotas medlemmar av uteslutning om de inte byter till rätt bottenfärger.
Ändå har myndigheterna i många år vetat att den tillåtna östersjöfärgen är lika giftig som den förbjudna. I vissa fall ännu värre, visar forskning vid bl a Stockholms universitet. I miljöns namn har en halv miljon fritidsbåtsägare som målar sina båtar med bottenfärg, utsatts för en bluff,  som ingen har lyckats syna, även om några har försökt.

Redan 1989 förbjöds bottenfärger för fritidsbåtar med tennföreningen TBT, som man upptäckt höll på att utrota purpursnäckor genom att det växte ut penisar på honorna så att de inte kunde föröka sig. Även ostron drabbades.  Trots att det är mer än tjugo år sedan den giftfärgen förbjöds läcker fortfarande båtar gammal TBT-bottenfärg i marinor och havsvikar. Det tar tid att ställa om en sådan massiv giftspridning som vi svenska fritidsbåtar står för. Tid som vi nu delvis har förlorat.
Så småningom kom man på att ersättaren för TBT; koppar, var giftig för blåmusslor och blåstång. 1991 beslutades att giftig bottenfärg måste godkännas av Kemikalieinspektionen. De i sin tur beslutade att från 2002 skulle ingen av de existerande kopparfärgerna få användas i Östersjön på mindre båtar (<12 m). Någon större forskningsinsats låg inte bakom beslutet, det baserades som man uttryckte det på ”försiktighetsprincipen”.
-Försiktighetsprincipen är definierad inom EU och är införlivad i EU-lagstiftning, och baseras på en vetenskapligt grundad misstanke om risk, förklarar Kurt Haglund på Kemikalieinspektionen.
-Men det var inget egentligt förbud mot koppar, säger han. Det som är avgörande är om det läcker ut för mycket koppar i havet från färgen.
På västkusten tilläts högre läckage till en början, sen har det allt eftersom stramats åt även där.  Vilket båtägarna märkt och i allt högre grad börjat handla sina bottenfärger på andra sidan gränserna till Norge, Danmark, Tyskland och England.
- Man ber sin granne när de åker dit om de kan ta med sånt,  säger Kjell Norberg, professor på Institutionen för geovetenskap i Göteborg.
Han har drivit ett forskningsprojekt för att ta fram anläggningar för att spola bort gifterna från båtarna på hösten, så att de inte åker ut i havet efter användningen. Det är ju där på kajen under högtryckssprutan som den mesta färgen går ut i havet.
Men för Östersjön lanserade inte färgindustrin några kopparfärger med så låg kopparhalt att de kunde få de godkända. Istället började de blanda en annan metall i färgen, zinkoxid. Men den var inte ett gift, sa de. Zinkoxiden var bara ett bindemedel och färgämne i den nya sortens färg som fungerade så att den var så kladdig att havstulpaner och sjögräs inte kunde fästa på båten (polerande färg). Och enligt lagen behövde då inte Kemikalieinspektionen godkänna färgen. Att sen zinken också råkade vara giftig, det var en annan sak.

nya färgerna också giftiga

Sjöfartsverket lät testa de nya och de gamla färgerna. Det var Britta Eklund på Institutionen för tillämpad miljövetenskap, vid Stockholms universitet som 2002 målade både kopparfärg och färg med olika föreningar av zink på glasplattor och lät dem ligga i havsvatten i fjorton dagar. Rödalger dog i baljorna med båda färger, men för kräftdjuren var två av de nya färgerna ännu giftigare än kopparfärgerna.
Efter ett par år gjorde Kemikalieinspektionen en undersökning i Bullandö marina och en naturhamn vid Säck, en bit längre ut. Resultatet visade att kopparhalterna  i vattnet fortfarande ökade, sen den senaste provtagningen 1993, men zinkhalten i vattnet ökade ännu mer.
Allt medan vi båtägare trodde vi värnade miljön när vi kladdade ner oss med att simma för nära den nya bottenfärgen, högtryckssprutade bort smörjan varje år, för att sen för dyra pengar köpa ny färg till våren. Förut hade ju bottenfärgen hållit i ett par tre år innan det behövdes göras om. En bra affär för färgindustrin, och kanske en förklaring till att de inte velat hitta på några nya färger, med låg kopparutsöndring, som inte är polerande.

kryssarklubben för kopparfärger

Svenska Kryssarklubben hade under den här tiden, 2001 till 2006, en stridbar marinbiolog som ordförande, Solgerd Björn-Rasmussen.  Hon drev klubbens kopparprojekt och gick till storms mot Kemikalieinspektionen:
”Av ´försiktighet´ byter Kemikalieinspektionen en naturlig metall mot en lång rad nya syntetiserade organiska molekyler om vars kort- och långsiktiga påverkan man bara har en vag aning. När försiktighetsprincipen tolkas på detta sätt, uppnås exakt motsatt effekt mot den avsedda: ökad risk för okänd miljöpåverkan. Ett namnbyte skulle kunna vara på sin plats: oförsiktighetsprincipen.”  (Debattartikel i Svenska Dagbladet 4 mars 2005)
-Men vi har ett ärende på gång och har gjort flera förelägganden mot färgindustrin. Vi är av åsikten att zinkoxid också är en biocid, säger Kurt Haglund på Kemikalieinspektionen.
Men än har de inte kommit till något beslut, och när eller om de gör det, så är risken stor att färgindustrin överklagar. Så då kan det ta några år  till innan något händer.
Britta Eklund fortsatte sin forskning för att mäta giftigheten hos bottenfärger. 2006 tog hon och hennes forskare  fram system för att jämföra giftigheten hos olika bottenfärger. Giftigast var den giftfria Micron Eco från International. Den visade sig vara ännu giftigare än jämförelsefärgen, den kopparbaserade Cruiser Superior, från samma företag. International hade också den färg med minst giftighet, VC17mEco, en teflonbaserad färg.  Frågan är dock om den fungerade mot havstulpaner och ”slem”.
Så sent som i mars i år publicerade hon en studie av koppar- och zinkfärger i salt- respektive bräckvatten, med slutsatsen att zinkoxid fungerar som gift på samma sätt som koppar och därför borde kontrolleras av Kemikalieinspektionen.

I kryssarklubben avgick Solgerd Björn-Rassmussen som ordförande, tio år efter sin pensionering, och drog sig välförtjänt tillbaka. Kopparprojektet somnade in.
-Vi har inte något mer att skriva, säger nuvarande ordföranden Torbjörn Berg. Vi tycker att vi kommer inte längre med Kemikalieinspektionen. Allt vårt arbete bygger ju på ideella krafter och vi måste prioritera. Nu väntar vi på vad som händer inom EU.
Det sista som klubben publicerat i frågan är en text från juni 2008:
”Kryssarklubben har tillsammans med forskare kommit fram till att en hård yta med kopparpulver som korroderar är i särklass det mest miljövänliga sättet att förhindra påväxt. Korrosion är ju en naturlig process. Det hårda skiktet kan bestå av epoxy, uppblandad med kopparkorn.”
–Vi väntar med spänning på en sån ansökan, säger Kurt Haglund på Kemikalieinspektionen. Kopparbaserad epoxifärg verkar vara en bra lösning.
Just nu gör ingen nånting. Alla väntar på EU. I våras skulle egentligen rapporterna från medlemsländerna om antifoulingfärger inom biociddirektivets ram ha kommit. När de väl kommer ska de gås igenom, värderas för att slutligen godkännas. Det tar minst ett år, innan det kan bli något beslut.
Allt tyder på att koppar då kommer att vara en godkänd produkt, och färgindustrin kommer att kräva att försäljning tillåts även i Sverige. Möjligen kan Sverige begära undantag för  att Östersjön är extra känsligt.
Under tiden får vi fortsätta slabba med zinkfärgerna, testa teflon, peppar och ”biologiskt verksamma” ekofärger. Några fungerar antagligen för att det finns lager med gamla kopparfärger innanför, för andra får helt enkelt skepparen  acceptera att båten går långsammare ju längre sommaren går.
Båtbottentvättar börjar poppa upp här och där, och är väl i dag det enda hyfsade alternativet för den laglydige miljövännen. Dock krävs det lite extrapolering på svåra ställen under båten, runt köl, propeller och roder.
-Det behövs ett tekniksprång, säger Erik Noaksson som leder projektet ”Ren botten utan gift”, på uppdrag av Naturvårdsverket. De har samlat en rad intressenter för att göra en teknikupphandling av ny teknik. Vad det kan vara vet de ännu inte.
- Vi håller på att dammsuga marknaden globalt, förklarar han. I USA finns det som en svart sopsäck som man fäster runt båten med vacumsug, i Australien giftfri färg. Båtlyftar av olika slag är intressant, menar han.
På båtmässan Allt för Sjön i vår ska de sätta upp tio stånd med olika lösningar så besökarna kan gå runt och bedöma själva.
Man kan ju bara undra, om inte det där språnget skulle kommit tidigare, om myndigheterna inte mörkat, eller kanske rättare sagt ignorerat, att östersjöfärgerna är lika giftiga som kopparfärgen.
Så  har vi betalat, färgindustrin har räknat pengar och havsmiljön har fått lida. I ungefär tio år. I onödan.

Niklas Krantz