Torsken borta

Torsken inte tillbaka på västkusten

tralareomslagEn ny rapport från Fiskeriverket visar att de åtgärder som införts för att vända den negativa trenden för kustfisken på västkusten ännu inte lett till några förbättringar. Att få tillbaka de kollapsade lokala torskbestånden kan ta mycket lång tid. Positivt är emellertid att överlevnaden av ungfisk ökat.
Utvärderingen visar att uppväxande fisk nu i mycket högre grad skonas från att dö i fiske. Tack vare att kräftfiske bara är tillåtet med så kallad artsorterande rist innanför gränsen, och eftersom det mer selektiva burfisket nu används i större utsträckning, fångas mindre ung fisk. Uppväxande fisk fångas i provfiskena periodvis i större antal i undersökningen. Det mesta tyder dock på att denna fisk huvudsakligen härör från utsjöbestånd som nyttjar kusten som uppväxtområde då fisken lämnar kusten då den uppnått könsmogen ålder.
Undersökningarna har inte kunnat visa att trålgränsen och det skärpta regelverket bidragit till att de lokala kustfiskbestånden, till exempel torsk i Gullmarsfjorden, återhämtat sig till följd av åtgärderna. Det finns troligen flera anledningar till att kustfiskpopulationerna inte visar tecken på att återhämta sig. En viktig orsak är att vi inte kan förvänta oss några större förändringar på så kort sikt som sex år. Torskfiskar är långlivade och rekryteringsframgång kan även i bestånd med god status variera avsevärt mellan år.  För överfiskade bestånd, där mängden lekmogen fisk är liten, är rekryteringen per definition hämmad. För områden där bestånden helt försvunnit krävs att fisk från närliggande områden återkoloniserar. Hur lång tid det kan ta finns endast begränsad kunskap om, men troligen handlar det om längre tid än några få år. En möjlig väg för att påskynda kustbeståndens återhämtning är återetableringsförsök. Möjligheter och risker med ett sådant arbete bör utredas, menar författarna Mattias Sköld, Henrik Svedäng, Daniel Valentinsson, Patrik Jonsson, Patrik Börjesson, Johan Lövgren, Hans C Nilsson, Anders Svenson och Joakim Hjelm.

Effekter på havsbottnar av trålning

Med hjälp av bottenhugg och videofilmning har mjukbottenfauna och hårdbottnar studerats. Analyserna visar ingen skillnad mellan mjukbottenfaunan i skyddade områden och trålade områden. Trålningen har minskat i de skyddade områdena men dessvärre noteras på filmerna fortsatt färska trålspår. I den gradient av trålningen som undersöktes kunde konstateras att sjöpennor minskade i omfagttnming när frekvensen trålspår ökade.

Sittbrunnenfilmer

Vi använder cookies.
Vi använder några cookies på Sittbrunnen. Välj om du vill tillåta det eller inte.