manetinvasionen övervakas

Är det brännmaneterna som har ätit upp öronmaneterna? Eller beror den stora ökningen av brännmaneter på västkusten de senaste åren på att den invaderande amerikanska kammaneten äter upp alla djurplankton? På marinekologiinstitutionen i Kristineberg undersöker man nu effekterna som den kraftiga ökningen av den nya maneten ställer till med. 

Maneter i dagligt tal inkluderar egentliga maneter, som tillhör gruppen nässeldjur (Cnidaria), och kammaneter (Ctenophora). Gemensamt för dem är att de lever av bland annat djurplankton, fiskägg och yngel. Många maneter kan förekomma i höga tätheter, vilket gör att deras samlade födoupptag påverkar hela födoväven, från mikrober till fisk. Trots detta har man ofta förbisett maneter i ekologiska studier och man vet inte mycket om deras roll för energiflödet i havets ekosystem.

När maneterna äter upp en stor andel av djurplanktonen konkurrerar de med fisk om födan. Den minskade mängden djurplankton kan i sin tur leda till att växtplankton kan växa okontrollerat. Detta är särskilt allvarligt i övergödda områden, där maneterna alltså förstärker de negativa effekterna av övergödningen.

Maneterna själva gynnas i sin tur både av övergödning och överfiske. De har ingen syn, och klarar av att fånga sin mat även om vattnet blir grumligt. De tål dessutom låga syrekoncentrationer. Med andra ord förstärker maneterna inte bara effekterna av övergödning, utan kan också dra fördel av den.

amerikansk invasionsmanet

Under hösten 2006 upptäcktes den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi för första gången på västkusten och i Gullmarsfjorden. Detta har skapat oro, eftersom man vet att den tidigare spridit sig invasionsartat till andra havsområden, och där skapat stora störningar i ekosystemet. För att kunna förutsäga vilken inverkan den amerikanska kammaneten kommer att ha är det viktigt att ta reda på hur den anpassar sig, samt vad och hur mycket den äter.

Kammanetens invasion i Gullmarsfjorden har följts sedan mars 2007, med täta och regelbundna provtagningar av salthalt, temperatur, klorofyll, växt- och djurplankton.

rubbar ekosystemet

Under de tre år som den amerikanska kammaneten följts har biomassan under sensommaren blivit tre gånger större. Den har också observerats under allt längre perioder. Under oktober och november 2009 konstaterades en intensiv topp med mer än dubbelt så många amerikanska kammaneter än vad man hittills sett.

Det verkar som om den amerikanska kammaneten kontrollerar mängden hoppkräftor. Då biomassan av kammaneter varit som högst, har i stort sett alla hoppkräftor från ytan och till tjugo meters djup varit borta.

Förutom dessa direkta effekter av predation finns också indirekta effekter. Då mängden djurplankton minskade ökade biomassan av växtplankton, trots att primärproduktionen minskade under samma period. En kraftig reduktion av djurplankton har alltså observerats, men predationen på olika bytesdjur verkar också variera mycket och det kan få konsekvenser för sammansättningen och funktionen hos ekosystemet i framtiden.

Kammaneten påverkar alltså ekosystemet både direkt och indirekt, vilket tros ha betydelse för överlevnaden hos fisklarver. Här krävs både fler undersökningar och övervakning.

Kammaneten är inte ett lokalt problem i Gullmarsfjorden utan finns längs hela västkusten och upp till södra delen av Östersjön. De är dock både flest och störst på västkusten.

lämnar fjorden under vintern

Vanligtvis dyker kammaneterna upp i slutet av juli och stannar till januari. Under resten av året har de inte synts till. En av frågeställningarna för detta års undersökningar var om den amerikanska kammaneten övervintrar i fjorden under de perioder då den inte syns till, kanske genom att lägga sig nära botten, vilket är ett beteende som har observerats hos andra arter av kammaneter.

Men undersökningarna visade att de inte befann sig i fjordsystemet alls, utan kom in från Skagerrak.

många brännmaneter - färre öronmaneter

Den amerikanska kammaneten kan även tänkas påverka andra manetpopulationer. Under de senaste åren har man kunnat se en tendens till att det blir fler och fler brännmaneter (Cyanea capillata), samtidigt som det har blivit färre öronmaneter (Aurelia aurita). I år har vi bara sett enstaka öronmaneter tidigt på våren och samma situation har rapporterats från andra delar av västkusten.

En förklaring skulle kunna vara att brännmaneterna äter öronmaneter, men det skulle också kunna vara så att bristen på djurplankton, till följd av den amerikanska kammanetens glupskhet, kan ha hämmat produktionen av öronmaneter. Man har också i andra ekosystem observerat att när det är många amerikanska kammaneter, är det få öronmaneter och vice versa, så sannolikt råder någon form av konkurrens mellan dem.

Det finns alltså tecken på att ekosystemet har förändrats det senaste året, och att dominansförhållandena mellan olika manetarter har förändrats. För att få klarhet i detta måste maneterna fortsätta att övervakas.

Lene Friis Møller

Institutionen för marin ekologi
Göteborgs universitet
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.