Fakareva i ögruppen Tuamotos, i franska Polynesien var nog det häftigaste stället hittills, på den här resan jordrn runt. Jag är ganska ovan dykare, typ inte alls, men där gjorde jag en drift snorkling som var helt outstanding. Se gärna filmen nedan.

I Penryhn blev jag inbjuden att dyka med prästen i lagunen och nu började jag ju få lite pejl på det här med snorkling och masker.

Delfinerna dyker upp runt båten. Jag går fram i fören, hejar och visslar lite. Då hoppar de tre och tre eller fem och fem. Efter en halvtimme när de börjar tröttna och jag går tillbaka till sittbrunnen och sätter på musik. Bob Dylan och The Band dånar ut över havet från dubbelvinylen Before the flood.

Då händer det. Ännu fler delfiner närmar sig båten. Till slut dansar vi, jag och några hundra delfiner. De hoppar i gäng, ibland bara en och en rakt upp. Vattnet kokar. Jag är på väg till en ny kontinent. Australien och Stora Barriärrevet. Snart är tre månaders ensamsegling över halva Stilla Havet slut.

- Kom ska du få se.

Han står och röker en trådsmal cigarrett utanför sitt lätta sneda bambuhus. På taket ovanför ingången står en rostfri bunke. Han håller fram den. Den är halvfull med sand. När jag tittar närmare ser jag att det glimmar gult. Jag får inte ta något kort på honom och guldet.

Nu har jag snart seglat ensam i en vecka. Efter första hårda kryssen ut från Tarava vred vinden och på sen dess har jag tuffat i 6-7 knop med vinden i sidan. Så skulle det vara enligt Metbob, som inte är en knarklangare i Breaking Bad, utan meteorolog på Nya Zeeland. Sen skulle vinden ta slut, och när han hörde att jag bara har diesel för två dagar tyckte han att jag skulle vänta ut vinden en vecka i Kiribati.

Men då kom stormen och det gick inte att stanna i hamnen, så det blev som det blev. Det får väl ta sin tid i lätta vindar på slutet in mot Kavieng i New Ireland, där Kurrekurreduttön ligger.

Jag har navigerat med GPS från 1999 och med digitala sjökort något år senare. Till en början med en laptop med Windows men senare med en Android-surfplatta. Hela tiden har jag använt sjökort från både Sjöfartsverket och Hydrographica (Lasse Granath) i det så kallade BSB-formatet. Jag har använt navigationsprogrammet Ozi Explorer respektive Ozi för Android och alltid känt mig trygg med denna kombination. Andra har använt Fugawi med lika stor behållning. Nu tycks den tiden vara förbi.

Hydrographicas sjökort är inte längre tillgängliga som BSB-filer och Solteknik kan inte längre sälja uppdaterade kort från Sjöfartsverket i BSB-format. Hur är detta möjligt? Hydrographica har ju i år presenterat flera helt nya sjökort för exempelvis Stockholms mellanskärgård. Men dessa finns ännu bara på papper! 

Nu är jag trött på all skit som bara går sönder! På tre veckor i Kiribati har jag lyckats kvadda dingen, dieseltanken, rodret och fått fullt med långhalsingar utanpå skrovet. Samt kraschat vindgeneratorn.

Jag brukar försöka undvika att skriva om trasiga saker nuförtiden, för att inte skrämma upp intresserade gastar. Som färskvattenpumpen som ibland inte vill starta. Då får man sparka under min säng eller slå på den med en pinne. Duschpumpen som inte pumpar eller dynorna i salongen som är alldeles flammiga sen jag tog bort möglet på dem i Panama med Klorin.

På Rosättra Båtvarv byggs den skarpaste prestandabåt som sett dagens ljus i Sverige - Shogun 50.

Trots att det finns otaliga prestandabåtar att välja på för kunniga sehlare finns några som vill ha en helt egen båt. De gör som på träbåtstiden, ber en konstruktör rita, beställer båten på ett duktigt varv och väntar sedan spänt på leveransen. Så ligger det till med en ny 50 fots racer - cruiser, som stockholmaren Mats Bergryd har beställt. Han bad hösten 2017 Håkan Södergren att rita och Rosättra Varv bygga en efter egna idéer - Shogun Yachts  50. 

En återkommande dröm jag haft de senaste åren är att jag går till jobbet eller till ICA och upptäcker att jag varken har byxor eller kalsonger på mig. Det är fruktansvärt pinsamt och jag vet inte vad jag ska göra.

Nu står jag här vid rodret på Hafsorkestern i den varma vinden utan en tråd på kroppen. Jag trodde att drömmen handlade om alla mina pinsamma hemligheter och tankar jag inte vågar visa. Fast egentligen kanske det var det här jag drömde om. Eller både och.

- Seglar du ensam? Då kan du väl ta med dig en av flickorna härifrån, säger en av kvinnorna och skrattar.

De bjuder på läskande dryck där de sitter och vilar under kokospalmerna vid kyrkogården efter att ha arbetat med att färdigställa en stor familjegrav.

- Har du ingen fru med dig i båten, undrar prästens dotter och ler.