Fagerviksfältet. Ett stort friluftsområde med flera fotbollsplaner utanför Timrå kallas bland barn och ungdomar för "Bajsfältet". Där räcker det nämligen inte med att koncentrera sig på spelet under match. Man tvingas också att omsorgsfullt kryssa sig mellan gåsbajskorvarna.
Ett stenkast därifrån. Mellan Alnöns nordspets och Fagervik ligger Gistaholmarna.
Tidigare ett populärt utflyktsmål för oss båtburna men sedan några år hemvist för en koloni med mellanskarvar.
Lilla holmen intogs för ett tiotal år sedan och den större grannholmen är helt nerbajsad och går sakta men säkert samma öde till mötes och den populära bryggan ligger öde helt överbelamrad med frätande fågelträck.
Naturligtvis är debatten igång bland båtfolket. På bryggorna, i media och socialla medier om krav på åtgärder eller ej.
Senaste åren har jag emellanåt filosoferat en del kring ämnet "skaravar".
Här delar jag med mig kring några av dessa funderingar.
Somliga experter hävdar att skarven är importerad från Kina under 1700-talet men ännu fler forskare hävdar motsatsen och faktum är att skarv finns omnämnd i skrifter från år 850 och fiskare på 900-talet kände sig utkonkurrerade av dessa spöklika fjäderfän.
Man kan undra hur debatten fördes då?
Dåtidens sociala medier torde ha varit runstenar, pergament och rundsnack i långhusen.
"Biörn lät resa denna sten då skarf slukat fisk i älfens lopp" följt av tre inhackade arga emojis från Sigurd, Rut och Einar.
Namnet Phalacrocorax carbo sinensis (sinesis=från Kina) fick den under 1800-talet och det grundade sig framförallt på insamlade kinesiska exemplar i en brittisk samling.
Oavsett vilket så har vi den här och den skyddas av EU:s fågeldirektiv vilket gör att man måste ansöka om skyddsjakt för att få jaga den.
Jag kan tycka att det är besynnerligt att en fågel som förefaller frodas i all välmåga och far fram som en mongolisk här anses skyddsvärd men å andra sidan....
Är människans roll på jorden verkligen att bestämma vilka arter som ska få frodas?
Är jordklotet ämnat för oss och endast oss?
Nu blev det plötsligt djupsinnigt men ta en titt på Matrixtrioligin och läs den tänkvärda romanen Flickan med gåvorna av M. R Carey.
Alternativ: Skyddsjakt
Nja!?!?!
Jag är skeptisk!
Skjuter man av varenda skarv på en bestämd ö så kan jag ta gift på att det snart kommer en ny invasion av nya skarvar.
Det är ju faktiskt nånting som lockat dit dom från första början.
Sannolikt kommer man att tvingas skjuta brötvis med skarv år efter år.
I fallet Gistaholmen på hemmaplan gissar jag att laxodlingen någon km därifrån gör att skarven ser utloppet från Indalsälven som sitt eget ICA-Maxi!
Sen att den enda naturliga fienden, havsörnen, nästan utrotades under 60/80-talet gav ju skarven en ypperlig chans att etablera sig.
Nu börjar Havsörnen att återhämta sig men den håller sig mestadels längre ut i havsbandet. Här i området finns några riktigt stora måskolonier som havsörnen kan mumsa på, så varför ska dom bemöda sig att flyga ända in till skarvöarna?
Jag seglade förbi en skarvö i Ångermanälven får något år sedan. På en sten i strandkanten satt en övergödd havsörn och betraktade sin välfyllda skarvkoloni. Jag kan svära på att jag hörde den rapa!
Alternativ: Utrota skiten!
Nämen...så kan man väl inte resonera!?
Återigen: Är människans roll på jorden verkligen att bestämma vilka arter som ska få frodas?
Är jordklotet ämnat för oss och endast oss?
Nä! Jag tror generellt att man ska vara väldigt försiktig med att mecka för mycket med ekosystemen.
Ta bort en art så dyker nya helt oväntade problem upp ganska snart.
I Maos kina utrotade man hela bestånd av småfåglar för att dom åt upp utsäde. Resultatet var att man invaderades av skadeinsekter i stället.
Googla "fjärilseffekten" så förstår du hur jag menar!
Sen kan man väl inte utplåna en hel art för att man tycker den är ful! För att den äter upp vår fisk! För att den bajsar sönder vår ö?
Ar den ful?
Inte om du frågar skarvarna!
Vadå vår fisk?
Vad är det som säger att det inte är skarvarnas fisk?
Är det för att vi har byggt kraftverk längs hela älven och därför tvingas föda upp lax i laxodlingar som gör att det är våra fiskar?
Varken laxarna eller skarvarna har någon större glädje av våra vattenkraftverk. Dom konsumerar inte så nämnvärt mycket elektricitet.
Vadå... vår ö?
Om skarvarna kunde svara skulle dom säga att det är deras ö!
Sen att våra intressen skiljer sig är en annan femma!
Vi tycker att man ska ha en brygga, sola, bada, grilla och dricka pilsner på ön. Slänga plastpåsar och sprida ölburkar på den. Köra fort som f*n, i cirklar, med fem vattenskotrar utanför stranden!
Skarven tycker: En ö... Den är skitbra att ha för att bajsa på!
Sen att det tar sisådär 20-25 år innan det går att sola, bada, grilla dricka öl och grilla igen på ön...Det bryr sig inte skarven så mycket om!
På lång sikt är dessutom skarvbajset rena hälsokuren för en ö.
Den höga amonikhalten gör att fågelskiten med tiden förvandlas till ett av naturens effektivaste gödsel. Så kallad guano. Några år efter att skarvarna ledsnat på ön och dragit vidare prunkar det av buskar träd och annan grönska.
På 1800-talet startades krig mellan nationer för att få tillgång till fågelskitsöar. En eftertraktad naturresurs.
Men det är klart! Om man tänkt sig en skärgårdstur kan 25 år kännas lite väl långt för ett planerat strandhugg.
Men för Gistaholmen är det mer som en blinkning. Den började krypa upp över vattenytan efter den senaste istiden för, gissningsvis, ett par tusen år sedan. Så 25-30 år är blott en grisblink i Gistaholmens historia.
En motsägelse
Ett intressant fenomen i debatten är att de flesta bedömare är överens om att mellanskarvens utbredning norrut och inåt landet har med den generella temperaturhöjningen att göra.
De som förespråkar utrotning, avskjutning utplåning av mellanskarv är ofta samma människor som anser att temperaturhöjningen är en naturlig cykel som man inte ska bry sig om. Bara låta den ske.
Här uppstår ju en viss motsägelse.
Å ena sidan ska man "låta naturen ha sin gång" men om det uppstår mindre trevliga effekter av det. Då ska människan kliva in och styra.
Men visst saknar jag den mysiga bryggan på Gistaholmen.
Mitt sista besök där var för fyra-fem år sedan. Bryggan var alldeles smetig och stanken outhärdlig.
Jag stod där, såg ut över spöklandskapet och de döda träden. Försökte undvika att andas genom näsan.
Så hörde jag plötslig att det flaxade till strax bakom mig.
Jag vände mig om och där satt en ståtlig skarv och bredde ut sina vingar på klassiskt skarvmanér.
Den rapade en diskret fiskrap, såg sig omkring bland pilsnerburkar och WIllyskassar. Sparkade irriterat bort några rester av en krossad glasflaska.
Sen tittade den på mig med en uppgiven men uppfodrande blick och sa:
"Så förbaskat mycket människoskräp det är på vår fina bajsö. Om ni människor inte skärper er kommer vi att tvingas skjuta av hälften av människobeståndet här"
Gistaholmarna! Skarvarna gör sitt...och människorna gör sitt på öarna!