Hålstål eller vevjävel?

Varje båtklubb värd namnet har minst en ”klurgubbe!”
En ”klurgubbe” är en sån där som kan allt möjligt, löser problem och kan tänka utanför boxen.
Klurgubben kliar sig i huvudet, pekar med tumstocken och säger ”Hmmmm… jaaaa…. Man skulle kunna svetsa en sån där på den där, bulta en liten ögla där för linan och tillverka en helt ny ram! Det är inte så svårt!”

Klurgubbe är mer en titel än ett epitet och har varken med

kön eller ålder att göra. Segelsällskapet har sin Diesel-Ester som klurgubbe. En galant tjej runt trettio som till vardags är fordonselektriker på den lokala Scaniaverkstaden. Hon kan allt-Fixar allt!
Oavsett kön eller ålder så är dom ovärderliga och ser bara lösningar, inga problem.

Webbvikens båtsällskap är inget undantag. Problemet är bara att Webbvikens båtsällskap har två klurgubbar vilket inte alltid är en fördel.

Plåtbåtsjonsson och Peppe är i grund och botten stöpta i samma klurgubbeform.
Plåtbåtsjonsson är upphovsman bakom mastkranen som han själv tillverkat av en utrangerad strålkastarramp från sågverket.
Peppe har konstruerat en finurlig fällbar bryggstege till servicebryggan.
Både varvet och klubbholmen kryllar av deras sinnrika hemmabyggen som är konstruerade med orden ”Jamen! Det är inga problem! Det fixar jag!”
Minst hälften av alla båtvagnar och vaggor i klubben är antingen byggda eller modifierade av någon av dessa herrar.
Virituoser på såväl pinn- som gas- och MIGsvets. Hiskeligt skickliga snickare. Mekanikens mästare oslagbara på beräkning av hållfasthet.

Bekymret med sådana herrar är… Somliga kallar det för dumtjurighet, men det är i grunden en fråga om stolthet och integritet.

Så länge Jonsson får lösa ett problem på Jonssons sätt är allt frid och fröjd. Peppe löser det mesta om Peppe får göra det… på Peppes sätt! Visst har dom jobbat bra ihop många gånger genom åren. Byggt bryggor, satt ut bojstenar fixat taket på klubbstugan och byggt en transportvagn som fungerar fantastiskt bra.

Men…..

En vårdag för ett antal år sedan slog det stopp!

Det hade kallats till den traditionella vårarbetsdagen och ett femtontal entusiaster hade samlats i klubbstugan för att diskutera planeringen inför dagen.
Han med Najaden, som ingen minns namnet på, ansvarade för arbetsfördelningen.

Klubben har en liten jordbrukstraktor för att lösa diverse transporter inom området.
De flesta föredrar att ha båtvagnen framför traktorn i stället för bakom. Det ger mycket bättre kontroll när man ska finmanövrera ekipaget in mellan stolpar, båtar och skjul.
Då den lilla traktorn hade ett fast monterat fäste i fronten hade önskemål kommit om att man skulle ordna ett nytt fäste som var möjligt att justera i höjdled. Båtvagnarna varierar ju väldigt mycket i höjd.

”Inga problem! Det fixar jag!” säger Plåtbåtsjonsson och Peppe i kör.

”Okej!” säger herr Najad ”Peppe och Jonsson tar sig an draget på traktorn!” varpå de båda klurgubbarna lommar iväg mot varvets lilla verkstad under ett ivrigt mummel.

Jag ser på avstånd hur dom gestikulerar, kliar sig i huvudet, pekar med måttstocken håller stålstänger och plattjärn i olika vinklar mot traktorn. Jag går dit av ren nyfikenhet och frågar hur det går.
”Jorå! För fan!” utbrister Plåtbåtsjonsson.
”Vi sätter två kraftiga stag här, svetsar en platta där och fäster med sprintar i fästet där” fyller Peppe i medan han knackar en gigantisk mejsel på olika ställen på traktorn.
”Så justerar vi med ett långt stål med hål i olika höjder som vi sätter där”  avslutar  Plåtbåtsjonsson och knackar en slagghacka på en punkt i traktorfronten.

-------

Där hände nånting!!!

Peppe blev alldeles tyst och började teaterhosta en smula….
”Njaäää! Vi tar väl den där gamla domkraften och sätter dit! Så reglerar vi höjden med en vev”
”Nä! Ingen jävla vev” Fnös Jonsson så att mustaschen fladdrade!
”Jo! Mycket exaktare än hål och sprint” kontrade Peppe!
”Men… vafan… Man kommer ju att måsta veva ihjäl sig på den där veven!” grymtade Plåtbåtsjonsson  som nu började se riktigt svart ut i ögonen.

Här kände jag att det var läge att lämna de två klurgubbarna att lösa problemet internt och återgick till att olja långbryggan.

Tio minuter senare hörs Plåtbåtsjonssons kraftiga stämma över varvet.
”Jag skiter i den här jävla traktorn! Sätt dit en vevjävel då!”
”Nä! Dra fast ett förbannat plattstål och sprint då! Djävla tjurskalle!” hördes Peppe vråla tillbaks varpå vi såg de två hedersmännen surmulet lämna traktorn, verkstaden och varandra som två åskmoln.

Sedan den dagen har ingen sett Plåtbåtsjonsson och Peppe arbeta tillsammans.
Dom är absolut inte ovänner, Dricker gärna kaffe tillsammans. Grillar och byter skrönor över en pilsner ute på klubbholmen men undviker med skicklighet att diskutera några som helst praktiska arbeten.

Båda vägrade också efter denna dag att acceptera den andres kompetens.
När Plåtbåtsjonsson under följande sommar satte fast badstegen på en brygga med fransk skruv muttrade Peppe att det borde dras fast med genomgående.
Peppe skrämde liv i en tiohästars utombordare som han donerade till vår bojflotte. ”Äh! Tio hästar! Det borde varit femton!” hördes Jonsson kommentera.
När bryggorna skulle ses över på hösten såg man Plåtbåtsjonsson pyssla med servicebryggan medan Peppe hamrade friskt på långa flytbryggan.
Var och en för sig sedan den dagen.

Nå! Hur gick det med traktorn och det justerbara fästet då?
Jo! Vår hamntomte Erkki pratade snällt med Diesel-Ester från segelsällskapet som, i utbyte mot en exklusiv flaska singlemaltwhiskey, kom och satte dit en justerbar draganordning.
Med en sinnrik fjäderbelastad hävarm som reglerade höjden!
”Vore bättre med skruv och vev!” hävdade Peppe!
”Hål med sprint hade varit smartare!” kommenterade Plåtbåtsjonsson!
”Skit detsamma!” hävdade övriga medlemmar i Webbvikens båtsällskap som med glädje kunde konstatera att man fått en justerbar draganordning i traktorfronten.

Webbviken finns inte!
Det är summan av en massa båtklubbar jag har mött, passerat och/eller varit medlem igenom åren.
De olika typerna är en salig blandning av verkliga personer och rent hittepå!
Dock bär alla figurer och skrönor på något spår från verkliga händelser och/eller personer.
Att skriva i "kåseriform" ger dock författaren möjlighet att lägga ihop, spetsa till och skruva en hel del på historier som annars skulle te sig helt ointressanta.