Språket är det som starkast avgör vilka som är vi och vilka som är dom. Vem som är främling hör man så fort den öppnar munnen. Så det kan användas för att hata. Men också för att älska. Det finns ett språk som skapats bara för att skapa gemenskap mellan jordens folk, eller i varje fall Europas och kanske Amerikas; Esperanto. Det språket kokades ihop på de vanligaste orden i ett antal språk, för att alla skulle kunna förstå så mycket som möjligt. Målet var världsfred, när alla änniskor för- stod varandra och slutade slå ihjäl varandra.

Esperanto blev aldrig någon hit, utanför entusiasternas skara. Och människorna fortsatte att slå ihjäl varandra. Men nautiskan har faktiskt slagit igenom, även om den har sina nationalistiskska dialekter. Den har skapats ur sjömännens behov av att förstå varandra ombord (on board). Besättningarna bestod ofta av sjömän från många olika länder som skulle hantera skeppet tillsammans. Men språket är också ett fackspråk och ett sjömännens fikonspråk för att skapa gemenskap gentemot landkrabbornas trygga och ibland fientliga värld.

Vinden ökar över 12 sekundmeter. Vi har två rev i storen och en tredjedel inrullad genua. Jag tar i för att rulla in den ännu mer. Då ser jag det otroliga. Hela seglet kommer bakåt och masten börjar luta.

- Mia, vakna! Skriker jag ner i ruffen. Vi tappar masten!

Ryggfenan på en knölval välver sig över vattenytan om styrbord och han dyker mot fören som en delfin. Ner under ytan just som vi tycks krocka och vi ser därnere över babords reling när vi passerar.

Vi har då kommit halvvägs till Azorerna i krypfart genom det azoriska högtryckets lätta vindar. Sen får vi starkare vindar och måste slutligen bottenreva för att inte komma in före gryningen i hamnen på Horta.

Vid midsommartid var Northern Light i form med ny mast, nya segel, ny botten, nya beslag.

12:an Northern Light har den gångna vintern fått en rejäl överhalning på Vindö Marin med nåtlimning, nya förstärkningar, breddad sittbrunn, ny ratt , nya beslag och en bättre begagnad mast. 

Lasse Molse berättar om läget:

- Vi hade tänkt börja segla på våren, men beräkningsarbetet med förstärkningarna, har tagit mer tid än väntat, nu när vi har skaffat en ny mast och fått starkare skrov. Samtidigt är skrovet ännu inte torrt nog för att målas. Nu blev det att kunna sjösätta runt midsommar och segla till Marstrand, som på nytt blir vår hemmahamn.

Nu har Atlantbesättningen anlänt. Mia Raunegger från Göteborg har trotsat UD för att segla över pölen.

Karibien blev den här gången inte någon snorkling eller vandringar till vattenfall. Karantän i Grenada för att få köpa gummibåt av Micke, sen direktsegling hit till marinan i Sint Maarten för att starta Viking Return From Paradise. Som inte blir så många, men desto trevligare.

För er som redan är i Västindien och tänker segla hem i vår, har vi eskadern Original Viking Rally, Return home from Paradise, som lämnar Sint Maarten (EU) vid fördelaktiga väder prognoser vid 15 april eller senare! Vägen går över Horta, Azorerna och sedan vidare mot Europa/Sverige/Medelhavet.

Det är främst ett socialt evenemang som jag, Niklas Krantz, båtjournalist och nybliven jordenruntseglare är eskadervärd för! Det kommer också bli tracking, varningar för extremväder (både stiltje och kuling) och stöttning av en grupp med olika färdigheter och kunskaper.

Redan 1 april börjar uppsamlingseskader på Carriacou (Grenada) för de som befinner sig där, sedan rör man sig norrut och det går fint att ansluta!

Med en fruktansvärd hastighet av 9 knop stävar Hafsorkestern mot Grenada, där jag kommer att korsa mitt eget spår och därmed bli en äkta jordenruntseglare.

I den mörka natten, med flera knops medvind och torktumlarvågor ligger jag svettig och naken i läkojen i salongen, drömmer konstiga drömmar en timma i taget och kommer plötsligt på den livets mening jag har jagat på min färd runt jorden.

Varje båtklubb värd namnet har minst en ”klurgubbe!”
En ”klurgubbe” är en sån där som kan allt möjligt, löser problem och kan tänka utanför boxen.
Klurgubben kliar sig i huvudet, pekar med tumstocken och säger ”Hmmmm… jaaaa…. Man skulle kunna svetsa en sån där på den där, bulta en liten ögla där för linan och tillverka en helt ny ram! Det är inte så svårt!”

Nu har jag kört längsta benet jorden runt solo, över 3000 sjömil.

Det tog en vecka att laga elmotorn till watermakern medan jag låg vid bojen på St Helena. Till slut bad jag dem skicka tillbaks motorn utan att laga den. Då var den plötsligt klar.

Jag har beställt 40 liter diesel, för att kompensera för en trasig vindgenerator. Men jag får inte gå iland till den höga trappan upp på berget. Såfort jag fått tanka och lagat watermakern ska vi bort från St Helena Hafsorkestern och jag, utan att passera gå. Med dåligt och extremt dyrt internet blir det bara en bild i det härinlägget.

Lite deja vu. Nu sprider sig viruset igen och nu stänger de hamnarna jag ska till igen. Just nu St Helena i mitten av Sydatlanten. Det blir ett ben på 4500 nm istället för 1600. Och gasten Pelle har flugit hem för att ta hand om covidsjuka nära. Ny gast, Lars, fick lunginflammatioin innan han hann borda flyget.

Jag ligger i Kapstaden, redo att kasta tamparna för halvannan månad ensam på havet. Men vädret ser bra ut. Senaste seglingarna här runt Goda Hopp hör nog till de tuffaste jag gjort.

I höstas  uppstod en möjlighet som jag länge velat göra – att testsegla en VO 65. När VO 65 Childhood 1, ex Brunel, besökte Stockholm fick jag  kontakt med Pelle Norberg, seglare, promotor och projektledare. Kunde jag segla med en dag, känna på båten och samtidigt få kläm på Childhoodprojektet ? Hans svar kom direkt – absolut!

Vi flyger gennakern i lätta vindar mot Richards Bay i Sydafrika. En vecka med ganska mycket vind, en frontpassage, några torktumlardagar och nu ett lätt gungande mot den nya kontinenten några dagar längre fram. Sista natten blir det sydlig kuling, gungigt, men inga monstervågor.

Många bokade på och av hemma i Coronasverige, men till slut bestämde sig Pelle Hansson, erfaren Bavaria- och charterskeppare att följa med ända upp till Västindien.

Få har seglat som Heléne och Arne Mårtensson med sin Hallberg-Rassy 62 Yaghan. I 19 år har de levt sin dröm, seglat jorden runt, besökt Antarktis och Sydgeorgien. I somras besökte jag dem för att höra deras syn på båtval och segling. Varpå de berättade om sin värsta prövning – över Sydatlanten 2017.

Drömmen om att segla långt hade Heléne och Arne Mårtensson haft ett tag när de lättade från Bullandö 2006 för att segla jorden runt. Den började för Arne med GKSS-eka i Vänersborg, sedan till BB 11 och långsegling på Bohuskusten i tonåren. Första ruffbåten var en Albin 79 som byttes till en Albin Stratus 35 kappseglades i Gotland Runt och behölls i 18 år.  

Skandinaviens största segelbåtsmässa, Öppet Varv, har just hållits 21-25 augusti i Ellös på Orust. Totalt 1 652 unika och angelägna besökare bokade tid och besökte Öppet Varv 2020.

-Alla funktionärer och utställare var toppengagerade och det gjorde 2020 års Öppet Varv till ett lika framgångsrikt Öppet Varv som vilket vanligt år som helst när det gäller orderingång och bra nya kontakter att fortsätta bearbeta. Med många båtar, aldrig mer än 50 besökare samtidigt på hamnplan, stort område, förlängda öppettider, försiktighetsåtgärder och sunt förnuft var det aldrig trångt, hälsar Magnus Rassy.

Sittbrunnen var där och lanserade BättreBåt, med Micke Westin. Vi hade dock inte möjlighet att stanna på extradagarna måndag och tisdag. Med bara 1652 besökare, som hade halvannan timme på sig blev det inte så mycket snackat, men det var kul att vara med på mässan som inte ger upp. Stort tack till Magnus och hans supertrevliga crew.

Den 27-29 augusti 2021 går nästa, förhoppningsvis mer normala, Öppet Varv. Ses kanske då.

Niklas Krantz

{jumi [jumi/mai.html]}

Sjöräddare Micke Westin träffade legendariske räddningsskepparen Anders Bagge från Kärringön, och fick veta allt om den nya räddningsbåten, under årets Öppet Varv.

En helt ny typ av sjöräddningsbåtar, som byggs på samma skrov som polisens nya båtar här på västkusten.

{jumi [jumi/battrebat.html]}

I Ellös på Öppet varv presenterades det nya projektet för båtjournalistik. Nya och gamla böcker, noveller och båttester, till salu utan en massa stora förlag som mellanhänder.

En portal där båtälskare och författare kan mötas direkt, kanske rentav en ny form för båtjournalistik. Häng med!

Jag ligger förtöjd på Musholmen. Segelsällskapet Sittbrunnens idylliska uthamn.
På min ena sida, en härlig gammal bohussnipa i toppskick. Det medelålders paret som bemannar den har hängivet berättat hela historien från vrak till kulturhistoriskt museiföremål. På andra sidan sitter Kalle och Kicki Kvick bekvämt i sin båt och sippar iste. En varm eftermiddagsbris gör att den stekande solen känns behaglig utan att förvandla oss till frasiga människobacon.