Fagerviksfältet. Ett stort friluftsområde med flera fotbollsplaner utanför Timrå kallas bland barn och ungdomar för "Bajsfältet". Där räcker det nämligen inte med att koncentrera sig på spelet under match.  Man tvingas också att omsorgsfullt kryssa sig mellan gåsbajskorvarna.
Ett stenkast därifrån. Mellan Alnöns nordspets och Fagervik ligger Gistaholmarna.
Tidigare ett populärt utflyktsmål för oss båtburna men sedan några år hemvist för en koloni med mellanskarvar.
Lilla holmen intogs för ett tiotal år sedan och den större grannholmen är helt nerbajsad och går sakta men säkert samma öde till mötes och den populära bryggan ligger öde helt överbelamrad med frätande fågelträck.
Naturligtvis är debatten igång bland båtfolket. På bryggorna, i media och socialla medier om krav på åtgärder eller ej.
Senaste åren har jag emellanåt filosoferat en del kring ämnet "skaravar".
Här delar jag med mig kring några av dessa funderingar.

Somliga experter hävdar att skarven är importerad från Kina under 1700-talet men ännu fler forskare hävdar motsatsen och faktum är att skarv finns omnämnd i skrifter från år 850 och fiskare på 900-talet kände sig utkonkurrerade av dessa spöklika fjäderfän.
Man kan undra hur debatten fördes då?
Dåtidens sociala medier torde ha varit runstenar, pergament och rundsnack i långhusen.
"Biörn lät resa denna sten då skarf slukat fisk i älfens lopp" följt av tre inhackade arga emojis från Sigurd, Rut och Einar.
Namnet Phalacrocorax carbo sinensis (sinesis=från Kina) fick den under 1800-talet och det grundade sig framförallt på insamlade kinesiska exemplar i en brittisk samling.
Oavsett vilket så har vi den här och den skyddas av EU:s fågeldirektiv vilket gör att man måste ansöka om skyddsjakt för att få jaga den.
Jag kan tycka att det är besynnerligt att en fågel som förefaller frodas i all välmåga och far fram som en mongolisk här anses skyddsvärd men å andra sidan....
Är människans roll på jorden verkligen att bestämma vilka arter som ska få frodas?
Är jordklotet ämnat för oss och endast oss?
Nu blev det plötsligt djupsinnigt men ta en titt på Matrixtrioligin och läs den tänkvärda romanen Flickan med gåvorna av M. R Carey.

Nu ser det ut som om coronan planar ut i Sydafrika. Kanske är det hanterbart att segla runt Goda Hoppsudden i december, när stormarna dragit sig lite längre söderut. Man vill ju kunna ta skydd i hamnarna om kulingen ändå går mot land, och sen vill jag ju kunna byta besättning där.

Jag saknar fortfarande någon som vill segla med från Reunion till Sydafrika, 2-3 veckors översegling, i november. Och från Kapstaden till Trinidad (jag vet inte var man kan gå iland och ev mönstra på eller av) i januari-februari. Hör gärna av dig om du är intresserad.

För alla som vill ta del av det idag mest avancerade båtprojektet i landet, rekommenderas att besöka Sandhamn nu i helgen. Då visar Shogun Yachts upp 50-fotaren och välkomnar ombord alla som vill ta del av spetskunnandet, som Håkan och Oscar Södergren och Linjettvarvet har åstadkommit. Även den nya kommande Shogun 43 kommer att gå att ta del av i form av ritningar och specifikationer.

Att seglarvärlden är full av kontraster är känt för alla med segelbåt. Men större kontrast än att vara med om förra helgens propagandasegling med klassikerna i Sandhamn och behagliga banor, till kommande helgens solokappsegling Robline Solo Challenge, är svårt att hitta.

51 skeppare har anmält sig för att segla en bana på 19, 31, 38 eller 40M. Bland dem flera med vinnarmeriter från andra shorthandseglingar exempelvis Jonas Dolk i Farr 31 Kim Di, Fredrik Södergren i Tarac 33 Testrossa, Peter Skoglund i Passad GT Jenny, Martin Olsson i Diva 34 Macchiato.

De kommande dagarna finns tidernas chans att se de tjusigaste träbåtarna i Sverige segla. Inget tidigare år har så många sköna stora klassiker samlats för att kappsegla under KSSS arrangörsflagga och den som vill ta del av vitsen och glädjen med att äga och segla en riktig båt bör gästa Sandhamn dessa dagar.

Sittbrunnen är i år tolv år gammal. Från början var den ett rent hobbyprojekt. Sen försökte jag under några år göra den kommersiell, uppdatera varje dag och sälja annonser för att kunna leva på den. Det gick ju inte, även om klickningarna ökade ganska mycket. Flera duktiga skribenter deltog på ideell basis, men det hjälpte inte. Jag räknade på det, och istället för 1 000 besökare om dan skulle vi behövt 10 000 för att få det att gå runt.

2017 startade jag en långsegling och Sittbrunnen fick bli basen för min blogg från seglingen med Hafsorkestern. Samtidigt producerade Curt Gelin reportage och tester på ”Curres Blogg”, som också finns på Sittbrunnen. Han har inte fått en spänn för allt jobb han har lagt ner på sajten. Ingen annan medarbetare heller för den delen.

För 27:e året arrangerar Hallberg-Rassy Öppet Varv i sin hamn i Ellös 21-23 augusti. Skillnaden i år är att intresserade behöver förboka sina besök för att följa riktlinjerna om att samla högst 50 personer samtidigt. Och att fler nybåtsutställare kommer som en följd av att mässan i Marstrand har ställts in.

- Det är begränsat hur många utställare vi kan ta in på Öppet Varv i dessa tider. Men jag kan säga så mycket att nya utställare på nybåtssidan som inte var med förra året och per idag är bekräftade inkluderar Arcona, Linjett, Bavaria och Najad. Det kan bli fler.

Rubicon har korsat Indiska Oceanen till Reunion. Nu är vi tre långsegelbåtar från Sverige som har fått lägga till i en i övrigt stängd värld. Alla länder har stängt sina hamnar och låter ibland inte ens seglare ankra.

Men nu kan vi ligga lugnt tills den värsta coronastormen blåst över.

Jag sitter i fören av Hafsorkestern mitt på Indiska Oceanen, iklädd min fasthakade flytväst. När nosen dyker i vågorna doppar mina fötter i det varma vattnet. Vindrodret styr och passadvinden blåser. Kursen ligger på den franska kolonin Reunion, där jag nu ser hopp om att kunna realisera Plan D eller Plan E, med hjälp av norska konsuln.