Sju 50-fotare från charterfirman Out, tre race, vintriga vindar och bra besättningar utmärkte Frost Bite om Curres Cup 2018.

En gång är ingen gång, två en början och tre en tradition, brukar det heta. Men vad sägs om 15:e gången? 

Så var det förra helgen med Frost Bite Race om Curres Cup. Denna idé om att kappsegla med charterbåtar modell större kom till efter ett oväntat möte i Sandhamn vid Lucia 2003. Vi var där på reportage, kompisen Janne Österman med sin Bavaria 47, fotografen Malcolm Hanes och jag på vinkeln Sista Resan till Båtnytt. Vi borde varit enda segelbåten i hamnen och Malcolm skulle ta bra bilder med juleljusen på Seglarrestaurangen i bakgrunden och oss med tomteluvor ombord på Bavarian i förgrunden.

Sonja kastar ut en fender i tidvattenströmmen för att bada när vi anlänt till Raroia efter fem dagars segling från Marquesas. Sju svartfenade revhajar, Black Tip, kastar sig över fendern.

När vi sen skrapar spagettin och bitar av den åtta kilo stora tonfisk vi fångat på överseglingens sista dag, då blir de riktigt ivriga.

29 registrerade angrepp, meddelar Fredrik över inreachen. Man bör inte bada och mata dem samtidigt. Vi avstår tills vidare från bad.

Båtkonstruktören Stefan Qviberg gick nyligen bort och med honom har en snillrik bidragsgivare till utvecklingen av välseglande båtar försvunnit.

Snillrik, men också ovanligt bra på att beskriva sina båtar. Här berättar han på Sail Forum i vintras om sin nyaste fina  - Arcona 435.

Båtkonstruktören Stefan Qviberg gick nyligen bort och med honom har en snillrik bidragsgivare till utvecklingen av välseglande båtar försvunnit. Min första kontakt med honom kom på 1980-talet med Arcona 32, som var första familjebåten på sin tid med prestanda som goda seglare kunde uppskatta. Jag berömde särskilt den förfinade versionen 321.

Sedan fortsatte Stefan med Arcona 36, en framsynt konstruktion, som sattes på hårt prov i min regatta One-of – a – Kind 1986. Jag minns fortfarande hur Stefan & Co bröt masten i kulingen i sista seglingen och hur han stod på akterdäck, höll upp det fallerande backstagsblocket – och skrattade åt eländet. Starkt!

Marquesasöarna är höga och hotfulla. Här har det bott tatuerade krigare och kannibaler i dalarna mellan vulkanbergen. Thor Heyerdahl intervjuade 1928 den siste kannibalen på Fatu Hiva, som hävdade att det godaste han ätit var underarmen på en vit kvinna.

Hafsorkestern glider in i hamnen på Hiva Oa och vi kastar ankar i viken innanför den kommersiella hamnen. Nu ligger det kanske fem båtar här. När ARC+ passerar är de 30-40.

12:an Clipper har sedan 2002 legat i Öregrund och förfallit, låg infrusen i Neglingeviken förra vintern, men topprenoveras nu till VM 2019.

I november blev det klart att Clipper, 12:an som legat i Öregrund sedan 2002 har sålts till Kanada. Ny ägare är Eric Jespersen f d världsmästarei Starbåt, båtbyggare och gast på Canada I och II i America´s Cup 1983 och 1987. Till VM i Newport 2019 är dock Hugo Stenbeck, anmäld som rorsman. I och med köpet försvinner sista svenska 12:an utomlands. Men innan leverans renoveras och målas Clipper om på Sune Carlssons Varv i Saltsjöbaden - varvets största uppdrag i vinter. All inredning och elektronik har tagits ur, vilket lättat båten med över ett ton. Men de gamla kaffekvarnarna till vinschar blir kvar, sa Eric Jespersen när han besökte varvets fredagsfika nyligen.

Nautor´s Swan med sin italienske ägare Leonardo Ferragamo tar det ingalunda pianissimo. Efter framgång med Club Swan 50 (25 sålda), Swan 78 t vå ex sjösatta i somras, Swan 65 som får premiär i Dusseldorf, nya Club Swan 36 (6 sålda) och en Club Swan 125 i produktion, introducerar det berömda finska varvet nu även Swan 120. 

Detta är bara renderingar med kvinnan på badplattformen och inget foto, men de verklighetstrogna skisserna visar hur stor en Swan 120 fot är.

Maffig! Åtta knop på kryssen i sommarbris gör HR 57 till en äkta milätare. Notera bogvågen - lik en prestandabåt. Foto: Magnus Rassy

57 fot båt är en bjässe och nya Hallberg-Rassy 57 bamsig för sina 57 fot. Men en av de bästa för längre seglingar, en sann drömbåt för alla med längtan efter de stora haven. Snudd på perfektion blev mitt intryck efter att ha seglat 57:an i 10-12 m/sek en gråkylig dag utanför Hermanö.

Lördag 6 oktober
Vi har seglat över 1000 sjömil i nio dagar. Ungefär 2000 kvar till Marquesas-öarna. Vi börjar komma in i lunken. Vaktgång på natten fyra timmar i stöten. Bokläsning på dagen, och med pannlampa på natten. Snart är böckerna slut. Vi har två veckor kvar.

Anders har Galapagos på sin bucket list. Eller hade. Han har rest, dykt och snorklat runt halva världen. Han seglar med från Panama för att simma med sjölejon, hajar och mantor. Och Aina som också drömt om det här sista paradiset på jorden flyger hit och hem. Med Hafsorkestern får vi bara segla till tre hamnar, trots att vi betalar runt 20 000 SEK.

I ett av de mer levande diskussionsforumen med båttema har det på sista tiden diskuterats hur framtidens båtliv kommer att se ut?

Kors i taket! Jag har bytt båt!

Trots att jag fortfarande anser IF-båten vara en välseglande, trygg, vacker och mysig båt så seglar jag faktiskt sedan ett år tillbaka i en lite större och komfortablare båt.
Vägen dit var krokig.

Grand Soleil 50:an Gloria kördes som en ren kvinnosatsning i ÅFOR i somras. Ann Samnegård skeppade.

I somras körde 20 tjejer två Grand Soleil 50:or i ÅFOR och fullföljde trots de hårdaste vindarna på många år. Med bravur skrev jag i en artikel i Bullandö News om deras insats. Men nu har jag fått veta att min kvinnosyn är förlegad, att jaq tänker hierarkiskt och är sexistisk. Den erfarenheten är ny för min del och oförskylld. Tanken var att lyfta fram två friska tjej/kvinnosatsningar, aldrig att nedvärdera kvinnor som kappseglar.

Nu behöver jag göra en pudel, be om ursäkt till de 20 på Gloria och Victoria för några olyckliga formuleringar i artikeln. Jag skulle ha sagt personer och besättning genomgående, för det spelar de facto ingen roll om en båt kappseglas av tjejer/kvinnor eller grabbar/män, jämlikhet uppstår av att var och en har en uppgift ombord oavsett tillhörighet.

Vi checkar ut från Panama, tror vi i alla fall. När vi kommer till Galapagos visar det sig att tullaren på Marina Flamenco har checkat in oss till Panama en gång till. Men agent Bolivar fixar det och vi slipper segla tillbaks 10 dar. Däremot måste vi ut 40 sjömil och skrapa botten från några slags maskliknande varelser som vuxit till sig under överfarten. Anders snorklar i kraftig sjögång.

Men först var vi på Pärlöarna, söder om Panama City. Vi mötte San Peur med Fred och Grete i första viken på den mest bebodda ön. På väg in mellan öarna mötte vi våra första knölvalar. Nästa dag när vi gick vidare såg vi dem hoppa på närmare håll, många meter upp.

Nu har vi hunnit till Galapagosöarna, efter lekande valar på Pärlöarna och liftande sulor på Silla havet. Men mer om det senare. Först tog sig Hafsorkestern genom Nya Världen till oceanen på andra sidan. Nu finns det ingen väg tillbaka.

Den är inte riktigt som Göta Kanal. Kortare och bredare. Och mycket större båtar. Vi fritidsbåtar får hänga med på nåder och sen Panama tog över från USA 1993 kostar det mycket pengar och strikta regler.

Här börjar jorden runt på riktigt.

Fina M 22 Colibri styrde Kristina Lundevall lugnt och höll hela 100 båtar bakom sig med hjälp av slipad taktik från årets SM-seger.

Vissa får till det - varje gång. Med vädret, med arrangemanget, med tempot, med stämningen och med antalet deltagare. Paradexemplet är Nordic Yachts Open från Bullandö, denna segling på två arrangerad av Värmdö Jolleseglare i lördags. Den gick precis som 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017 i skönt väder i meningen behaglig temperatur och vänliga vindar. 125 båtar anmälde sig ocn hela 119 kom i mål, varav en seglades av Kristina Lundevall och hennes sjuårig dotter Anna.  Kristina styrde Mälar 22 Colibri  lika snabbt som säkert och blev 12:a!

Rolf Erixon vann - igen - i lördags och fick förtjänt applåder. Men längst och högst applåderades Nynäshamns SS för sin beslutsamhet.

Hur ofta hör man applåder som inte verkar vilja ta slut för en kappseglingsarrangör? Svaret är sällan eller kanske aldrig. Men i lördags i Nynäshamn hände det. När prisutdelningen var avklarad, utbröt en spontan, lång applåd för Nynäshamns Yacht Club för deras beslutsamhet att genomföra sin skärgårdssegling utan den tidigare bilfirman som sponsor.Hur ofta hör man applåder som inte verkar vilja ta slut för en kappseglingsarrangör? Svaret är sällan eller kanske aldrig. Men i lördags i Nynäshamn hände det. När prisutdelningen var avklarad, utbröt en spontan, lång applåd för Nynäshamns Yacht Club för deras beslutsamhet att genomföra sin skärgårdssegling utan den tidigare bilfirman som sponsor.

Produktionsplanen går ut på att bygga 24 båtar under september, även om ingen ny finanisär dykt upp.

Ingen köpare har ännu tagit över bankrutta Bavaria Yachtbau. Men det hindrar inte fabriken från att planera för att bygga 24 segel och motorbåtar i september. Den siffran kan jämföras med de 60, som fabrikens temporäre VD Tobias Brinkmann uppgav levererades i juni.

57 fotaren Circe gick på grundet Gungan och kom inte loss, varpå besättnigen skickade Mayday på VHF:en.

Knappt hade värmen i dubbel mening lagt sig från hundraåringarnas regatta Mariefred förrän det var dags för Sveriges kaxigaste klassiska segelbåtar att drabba samman på nytt. Den här gången i Sandhamnregattan, dit KSSS lyckades locka 25 granna byggen, bland andra tjusiga 57-fotaren Circe. Men hennes deltagande hade kunnat bli hennes första och sista i denna anrika regatta, en svår grundstötning tvingade besättningen att skicka Mayday.