Snart avgång

Fyttirackarn vad mycket som kan gå sönder på havet. Men nu är båten snart färdigpimpad för det stora skuttet. Tyvärr inte i tid för att gå iväg samtidigt som resten av eskadern Viking Explorers.

På vägen ner läckte ju motorn först vatten, sen olja. I Portugal jippade vi av bommen. Nu har jag lyckats knäcka rattstyrningen utanför El Hierro och riggen har börjat tappa kardeler. På söndag skulle vi seglat med Viking Explorers, men vi blir liggande i väntan på nytt fäste för förstaget.

En klassisk babord - styrbord, men melllan två  multimiljoners 100-fotare slutade med disk för Wild Oats t v.

För att börja 2018 med en återblick på 2017 i närtid - på juldagen - var vi många som baxnade av filmerna från starten av Sydney-Hobart Race och den osannolika situationen mellan 100-fotarna Wild Oats och Comanche. Oats för babord, mötte Comanche för styrbord, men plötsligt slog Oats mitt framför Comanche, som lovade för att undvika kollision. Comanche protesterade, men Oats rorsman ansåg att han inte hindrat, att slaget var fullbordat. Trevligt nog diskades Oats för slag inom två båtlängder. Bravo! Hoppas beslutet får babordsbåtar att besinna sig och gå bakom. För även i min damm med Folkbåtarna förekommer typer som fräckt chansar och nonchalant rycker på axlarna när man klagar. Så 2018 blir det tuffare tag - protest mot alla fräcka babordstyper. Kappsegling ska vara skoj, inte exempel på hybris. www.rolexsydneyhobart.com

Allt färre klappar blev det till jul. Så även i år. Men i gengäld kanske man ska önska sig något stort i nyårspresent - t ex en ny båt? Eller varför inte två - en för racing och en för cruising? Således har jag spanat in två nyheter, händelsevis båda från Farr, en 32 fotare för shorthandracing och en 39-fotare för solid cruising.

Har nu tagit del av synpunkter på segling i Karibien.Jag är inte så sugen på de mest kommersialiserade delarna av Västindien. Vissa delar är sönderslagna av orkaner. Jag vill gärna hjälpa till, men tänker mig inte att ta huvudansvaret för jordens uppvärmning. Bortåt centralamerika verkar det finnas häftiga vatten att segla i, så jag har bestämt mig för att gena förbi Jungfruöarna och de amerikanska kolonierna.

Genom att jaga ledande Dongfeng till gippdueller längs iskanten åkte Mapfre om på starkare besättning.

Alla vi som följer Volvo Ocean Race fick två fantastiska veckor med ben 3 mot Melbourne. Allt som hänt, finns väl presenterat på racets hemsida, men inte mycket om att hur hård pressen var på Dongfeng från Mapfre. För koll behövde backa trackern till 128-19 20 december och även studera rapporterna från båtarna. I fredags efter 12 dygn följde Dongfeng inte med mot iskanten för att besättningen skulle hämta kraft. Då gasade jagande Mapfre förbi i natten och tog sim andra seger på raken.

Hundratals långseglare tar me sig mängder av plast till Karibien, där resurserna är små att ta hand om allt,

Att långseglare är mindre medvetna än kappseglare om miljön, är kanske ingen nyhet, men nu tar
Yachting World till orda på ledarplats och inne i tidningen. Man menar att långseglare är miljöomedvetna med tanke på den mängd plastflaskor de lastar ombord och som sedan ska tas om hand i Karibien, där man inte har samma resurser som i Europa att ta hand om allt. Särskilt inte i år efter orkanerna i höstas.

{jumi [jumi/sakerhet.html]}

Nu är det tre veckor kvar tills vi ska segla över Atlanten. Nio båtar är anmälda till eskadern Viking Explorers och ett antal ytterligare är på ingång till Las Palmas. Själv ligger jag på södra Gran Canaria med trasigt rattroder, en vindgenerator som återstår att montera och en kortvågsradio som krånglar. Men det borde gå att få klart i tid.

På vårt andra eskadermöte gick Oliver igenom allt man måste tänka på i säkerhetsväg, från schacklar till epirber. Men vad göra om någon faller över bord, blev det en del diskussioner om. En inte helt actionladdad film, men ändå ganska tänkvärd om man planerar att korsa en eller flera oceaner. Och Viking Explorers känns helt rätt. Så många trevliga människor.

Denna Comet 45S tappade kölen i en broach. De fem ombord hade tur, räddades av en närbelägen båt.

En brittiskflaggad italienskbyggd Comet 45S driven av en seglarskola i Schweiz, tappade kölen i fredags i hårt väder utanför Teneriffa. De fem ombord hade tur, en brittisk båt befann sig nära, såg vad som hände, sände ut mayday, tog ner seglen och räddade besättningen på 30 minuter.

Ludde Ingvall är nöjd över att ha tagit line honors i RORC Transatlantic Race Lanzarote - Grenada.

Medan deltagarna i ARC stretar mor mål har Ludde Ingvall passat på att ta line-honors och nytt rekord. Men inte i ARC, utan i ett konkurrerande race - RORC Trans Atlantic Race från Lanzarote till Grenada i Karibien med start en vecka senare. Denna segling är mer inriktad på Grand Prix Racing och lockar några av världens extraordinära båtar. Vilket verkar passa Luddes program och hans 100-fotare CQS. I år har han varit först i mål på ÅFOR i juli, tvåa i Fastnet i augusti och först i Middle Sea Race i oktober.

"Mission accomplished" kan målmedvetne Mikael Ryking säga efter sin starka seger i ARC. 

På onsdagsmrgonen gick Talanta i mål efter 16 dagar, 16 timmar och 33 minuter på Atlanten - 20.19.30 på omräknad tid. Därmed har Mikael Ryking med besättning säkrat segern i klassen. De kan dessutom ha slagit rekord, aldrig förr i ARC-rallyts historia, har en så liten båt (40 fot)seglat så fort över Atlanten. Eventuellt tar Talanta även totalsegern.

Genom att stå på med spinnakern dag och natt har Amarone avancerat till andra plats i Cruising D.

Läget tisdag 5 dec 12.00

MIkael Ryking & Co var glada före start och snart kan de jubla åt en seger med ett helt dygn i marginal.

Tredje veckan av ARC bjuder på broschyrväder - sol, slör och fina farter kring 7-8 knop. Många besättningar njuter av att vara på väg, solar, fiskar, filosoferar och jagar flygfiskar, som flänger ombord på nätterna och skrämmer upp sovande gastar.

För Mikael Ryking & Co på Talanta gäller dock det motsatta mot att luta sig tillbaka - noll avkoppling innebär att de står på utan att tappa fokus. De har lyckats hålla sig kvar i bra vindar och hållit fart även genom bälten med synbart svagare vind. Deras trick är både att orka segla på max dygnet runt och framför allt att tolka indata från diverse vädersajter rätt.

Linjerna lovar att Latitude 49 blir den ståtligaste jakt som byggts i Sverige på decennier.

Vi som besökte Allt för Sjön 2017 fick en försmak av det ståtligaste nybygget i trä som skådats i vårt land på decennier. Båtbyggaren och varvsmannen Leif Carlsson  och linjernas okrönte mästare Håkan Södergren, visade då upp en modell av Latitude 49, en jakt för skärgården med klassiska, slanka linjer som lovar farter och kryssvinklar som få båtar klarar. Nu är skrovet snart bordlagt.

Routeingen på Talanta med MIkael Ryking, har lett norr om rhumbline och ledning. Nu väntar zoner med svagare vind för att ta sig sydvart.

Andra veckan av ARC över Atlanten visar att de som valt att styra syd om rhumbline och har hjälp av routeing på hemmaplan, har fördelar. Nere på 35 - 36 grader Nord, som rutinerade Klabbe Nylöf ordinerat, blåser det frisk ostlig, som skjuter fram båtarna med 8 - 9 knop.
Samtidigt håller Mikael Ryking och hans femmannabesättning sig kvar i norr och försöker hålla sig kvar i en zon, som ger godtagbar fart. Snart måste de dock ta sig sydvart och där väntar sämre vind. Än så länge leder dock Talanta.

Sjösportskolans Farr 65 Celeste har valt ett spår syd om rhumbline och ligger nu trea i sin klass.

Första veckan i ARC bjöd på hårt väder, när de som valt ett nordligt spår kom nära ett djupt lågtryck. För många innebar vägvalet norr om rhumbline kryss i 30 - 35 knops vind och i ett par dagar.

Till slut fann en del det klokare att slacka i skoten och styra sydvart i hopp om att fånga passaden och få uppleva mer broschyrlika förhållanden.

Efter fem dagars segling från Gran Canarias har de flesta båtarna avverkat 600 - 700 M på sin 2 700 m långa resa över Atlanten. Bland de 186 startande båtarna utmärker sig två More 55:or för att ligga etta respektive tvåa i sin klass Curling C och för att ha högst fart på torsdagen.

Mikael Ryking är på väg över Atlanten med siktet på att komma först i årets rally. Jag träffade honom dan innan starten ombord på hans Pogo 40 Talanta, för ett långt snack om vad det är han håller på med. Han berättade om båten och varför han köpte den och kastade loss från sitt gamla jobb.

Projektet med den här extrema båten handlar om att han ska segla ensam över Atlanten i den legendariska kappseglingen Route du Rhum. Ett solorace som går i oktober-november vart fjärde år mellan Saint-Malo och Guadaloupe. 2018 är det 40-årsjubileum. Då kommer den första svenska utmaningen i en Pogo 40.

{jumi [jumi/talanta17.html]}

När ARC-rallyt från Las Palmas till St Lucia startade idag söndag, var svenskbåtarna tredje flest med 19 ekipage och cirka 200 personer, som gör turen över Atlanten. Av dem har en del betalat en slant för att uppleva äventyret och känslan att se obruten horisont i 20 dagar eller mer.

Högst mål har havskapp-esset Mikael Ryking med sin potenta Open 40 Talanta - han vill vinna och har med sig en stark besättning som ska stå på. Hans tänk har Niklas Krantz lagt ut i ett videoreportage.