Genom att jaga ledande Dongfeng till gippdueller längs iskanten åkte Mapfre om på starkare besättning.
Alla vi som följer Volvo Ocean Race fick två fantastiska veckor med ben 3 mot Melbourne. Allt som hänt, finns väl presenterat på racets hemsida, men inte mycket om att hur hård pressen var på Dongfeng från Mapfre. För koll behövde backa trackern till 128-19 20 december och även studera rapporterna från båtarna. I fredags efter 12 dygn följde Dongfeng inte med mot iskanten för att besättningen skulle hämta kraft. Då gasade jagande Mapfre förbi i natten och tog sim andra seger på raken.
I squalls kunde vinden öka till 50 knop och båtfaren till som mest 38 knop på Södra Oeanen mot Melbourne.
Så här skrev Xabi Fernandez på Mapfre om jakten på Dongfeng:
- Vilken fajt vi har med våra vänner på Dongfeng! Roligt, men ganska hårt. Vi gjorde över 30 gippar senaste dygnet och vi hade dessutom isgränsen att tänka på, så vi kunde inte göra några misstag i dessa gippar och komma in i zonen, det var fullt upp med andra ord. Dongfeng ligger före, men vi jobbar på att hålla kort avstånd och vänta på vår chans.
Vem skulle orka längst? var frågan. I torsdags stillade sig besättningen på Dongfeng, de hängde inte med Mapfre som gippade ytterligare ett antal gånger mot iszonen. Och snart var spanjorerna före.
Charles Coudrieler sade att besättningen var slutkörd, utmattad. Hans OBR Martin Kerazore beskrev vad han kallade för en prövning när man konstant gippade längs iszonen i vindarna på 30-40 knop. Varje havskappseglare vet vilken koordination som krävs för att göra manövern med full kontroll och VO-seglarna gör dessutom gipparna även mitt i natten.
-" Grabbar vi ska gippa!" Den meningen har alla ombord har kommit att avsky. Dag och natt kom ordern med både kraft och övertygelse varannan timme från vår navigatör Pascal Pidgoery de senaste två dygnen. Och eftersom varje gipp tar en halvtimme att genomföra inklusive att flytta 900 kilo segel från ena sidan till den andra, blir besättningen trött. Ovanpå det blir det ingen tid för sömn.
Varje gipp kräver sju personer på däck och två nertill, som flyttar 10 bagar med mat, verktyg och reservdelar. "Stacking" är för att ha mesta möjliga vikt i lovart hela tiden.
Varför så många gippar? frågade OBR-Martin retoriskt i sin rapport från båten. Skälet var att man ville hålla sig långt sydvart i starkare vind och nudda iszonen
Pressen ökade av att Mapfre valde exakt samma taktik och gasade ännu mer, med ännu fler gippar sydvart, båtarna kom så nära att Dongfeng fick väja! I Södra Oceanen efter 5 500 M segling!
Till slut orkade Xabi Fernandez & Co på Mafre mest. De fortsatte gippa utmed zonen i syd och gick om Charles Coudrieler i Dongfeng, som valde att stå på nordvart, troligen för att ge sin besättning lite vila.
I ett försök att villa bort Mapfre, stängde Dongfeng av sin AIS, men när "Stealth Mode" slogs av, hade avståndet till Mapfre ökat till 91 M.
Med 496 M sista dygnet, gick Mapfre i mål på julaton, då hade Dongfeng 100 M kvar. Hur surt det känns för Codurelier att tappa sin ledning, kommer vi säkert att få höra. Ovanpå det fick Dongfeng kölproblem på lördagen och tappade mot Brunel och Vestas och riskerade att bli fyra. Tala om stress.
Bara 40 M längre bak låg då min favvo Bouwe Bekking, som fick ta det lite lugnare i veckan efter att Annie Lush tryckts in i mantåget av en våg och skadat ryggen. I tre dygn var hon tvungen att ta igen sig. Men i lördags var hon på benen igen och Brunel låg ett tag på tredje plats, men med Vestas på skärande kurs. När Vestas gippade mot Melbourne låg Bouwe 17 M bakom, men med fyra knop bättre fart och bästa dygnsdistansen, men det räckte inte för att kara trean, som Vestas med Charlie Enwright och Chris Nicholson tog.
Kämpa Bouwe säger jag och rekommenderar följare aV VOR att läsa hans frejdiga bloggar och bli glad, ingen kan som han fånga hur det är att segla VOR!
Intressant för kappseglare har varit att studera båtarnas VMG. Av trackern framgick att teamen styrde på TWA 140 - 145 grader med gippvinklar på 80 grader. Med så branta vinklar följde de många gipparna, som tog på orken i besättningarna. Stjärnorna på Mapfre pallade längst och natten till onsdag 20 december gick de om.
För den som gillar att styra på känsla, är det intressant att VO-rorsmännen gör så och se hur lite de rattar. Säkert är VO 65:orna fina att styra med superkontakt, rorsman kan förmodligen ratta intuitivt och ha instrumenten enbart som guide. Att få känna på en VO65 och återge upplevelsen som för en vanlig testbåt vore fantastiskt.
Martin Strömberg på Turn the Tide on Plastic, såg på juldagen ut att bli femma, men Scallywag låg bara 5 M bort och med svagare vindar och kryss sista delen till mål, finns risk för att Martin & Co p T-Top blir omåkta. Man kan nu hoppas på lite klassisk skärgårdssegling med finurliga vägval.
Martin medger i en videosändning att teamet inte haft tillräcklig tid för att förbereda sig och att det speglar prestationen hittills. Han ser dock ut att vara vid gott humör trots att han inte är med i toppen, som förra gången.
På annandagen bör alla sju båtarna ha nått Melbourne, men där stoppet är kort. Om bara en vecka, 2 januari startar nästa ben till Hong Kong. Därtill medger reglerna att bara två ur shore-crew får fixa eventuella reparationer. Inget lyft tillåts, så det blir tajt för Dongfeng som har bekymmer med kölhydrauliken.
En sak är solklar - Volvo Ocean Race är hard - core, racet lever upp till sitt mål att ge oss iland fascinerande upplevelser i bild, film och text. Och allra bäst är som sagt att ta del av rapporterna från Bouwe på Brunel.
Mapfre 14 d 04 t 07 min
Dongfeng + 4 t 03 min
Vestas + 5 t 45 min
Brunel + 7 tim 31 min
Scally ETA 26/12 02.00
TTOP ETA 26/12 02.30
Akzo ETA 27/12 14.00
Curt Gelin
Minsta miss i svår medsjö och 40 knops vind kunde ge broach åt fel håll och mycket möda att komma igång igen.
Och sedan Lägg till på startskärmen.
