Plus "The Kvick lovestory"

Höstrusk i Webbviken.
Fukten hänger i luften och man får känslan av att den när som helst kan dimpa ner i marken med ett gigantiskt plask!
I vanlig ordning hörs det karga vinandet från Plåtbåtsjonssons vinkelslip.

Ensamma mamman med Omegan är i färd med att pussla ihop ett plockepinn av aluminium till en fungerande täckställning och försöker, förgäves, att få sina tvillingflickor att hjälpa till mellan messandet och snapchattandet.

Själv har jag dragit fyra liter glykol genom sjövattensystemet och slängt en skvätt i toaletten.
Nu sitter jag där i klubbstugans värme med Kalle och Kicki Kvick, Racer-Robban och Herr Najad då vår hamntomte Erkki kommer in.

Rakt utanför fönstret ser vi klubbens nytillskott, en ung familj bestående av en sympatisk ung man med rejäl kalufs, rufsig ung kvinna med fräknar och liten bäbis med plutmun!
Dom var i full färd med att vinterkonservera sin nyinförskaffade lilla J17. Bäbisen med plutmun var för dagen entledigad!

”Jag blir så nostalgisk av att se en julle i hamnen” säger Erkki med drömsk blick genom fönstret.
”Äh! Ska det där vara nånting att segla med?” fnyser Racer-Robban föraktfullt!
”Apapapa! Döm inte ut en båt för att den ser anspråkslös ut!” utbrister Kalle Kvick!
"När jag var sjöscout hade vi två J17 och en J11 som vi kuskade runt skärgårdarna med i ur och skur."
”Jag och min ungdomskärlek seglade till Åland i en sån där på 80-talet.” fyller herr Najad i.
”10 m/s från sydost på Ålands hav! Vi trodde vågorna skulle slå in i båten men den höll undan, flöt som en kork! En särdeles sjövärdig liten rackare om du frågar mig” fortsatte han.

J17. En tuff liten rackare

  Vid det här laget hade den unga familjen kommit in i klubbstugan. Dom förstod vad vi pratade om och den unge mannen med frodig kalufs, skrattade till och sa.
”Vi pluggar båda två på universitetet här i stan och brukar åka hem till Skåne när vi är lediga”
”Mina föräldrar har en Hanse som vi kan segla hur mycket vi vill där nere” Fyllde rufsiga fröken med fräknarna i.
”Precis! Men nu skulle vi bli kvar här i Stan i sommar så vi tänkte att vi skulle ha en båt att ta oss ut med på helger och finväderskvällar”
Hon fortsatte.
”Den funkar kanonbra. Den känns trygg. Ingen racer men seglar riktigt bra. Vi sover gott i den och lilljäntan ligger mellan oss i den lilla förpiken.”

Herr Najad tog till orda.
”Jo! Man behöver inte nån fullriggare för att komma ut och njuta av skärgår´n! Jag började min karriär i en Stortriss och min granne har en liten Monark som bara sträcker sig 5,4 meter på längden”

Alla nickade instämmande.

”Men...” fortsatte han… "Jag minns grannens första båt. Han hade den… nån gång… i slutet av åttiotalet. Den var en riktigt misserabel seglare! Han köpte den uppe i Bloggfjärden."

  Då alla närvarande inte var bekant med Bloggfjärden, förklarade han…
"Bloggfjärden ligger en liten bit norrut och är en riktigt långsmal fjärd. Absolut seglingsbar eftersom den är hyfsat djup, men smal… Riktigt smal. Bara 80-100 meter på sina ställen."
Han fortsatte…
"Jag skulle hjälpa honom att segla hem den en solig vårdag.
Vi fick skjuts av hans fru, hade smörgåsar, kaffetermos och varma kläder.
Fem liter oljeblandad bensin kluckade i en dunk till den lilla 2,5-hästarn som följde med båten. Vi skulle ju segla, så fem liter var i överkant.
Väl framme blev jag, onekligen, lite förvånad."

"Vid bryggan låg nånting som närmast kan beskrivas som en typisk åttiotals hardtopbåt… med mast!?!?!
Knappt fem meter lång men nästan ståhöjd och fyra kojplatser! Menade min granne entusiastiskt.
Hmmm!?!? Själv var jag lite skeptisk, men man ska inte döma hunden efter håren. Den kanske, trots sitt utseende, är helt suverän som min granne påstod”

Herr Najad hällde upp påtår för att sedan fortsätta sin berättelse...
”Alla som bevistat en smal fjärd när det blåser pålandsvind vet hur en smal fjärd beter sig!
Det behöver inte blåsa speciellt mycket för att vågorna ska tryckas ihop som i en strut. Halvmetersvågor som kommer från havet blir genast dubbelt så höga… och korta… och då menar jag riktigt korta.”

De av oss som erfarit fenomenet nickade instämmande.

”Det blåste inte hårt, men ganska friskt. Sisådär 7-9 m/s pålandsvind och vi insåg att den lilla knubbisen med blott en liten fock skulle bli svår att kryssa ut ur Bloggfjärden så vi startade 2,5 hästarn för att stäva ut för motor.”

”PANG!”
Herr Najad daskade ihop handflatorna så att vi hoppade till i stolarna.

”Första vågen slog i förskeppet… innan vi hann säga kalabra kom nästa våg… och nästa…. Så nästa! 
Aktersnurran brölade med öppen trottel och vi stävade…. INTE… framåt!
Vi stod helt still samtidigt som en 606 kom och, galant, kryssade förbi oss med två tjejer… typ… 17-18 år, hängandes i hängbanden. Blött men fort gick det för 606:an som ganska omgående försvann ut ur fjärden!"

”För klen motor?” Frågade någon ur lyssnarskaran.
”Precis!” Svarade herr Najad.
”Dessutom var det en inbyggd tank på snurran som rymde, blygsamma, 1,1 liter bensin så med fulla spjäll tog soppan slut efter tio minuter och vi drev tillbaks in till bryggan.”
”En gammal fiskarfru som sett vårt misslyckade försök kom knallandes och erbjöd oss att få låna en större motor. Hon hade en hel uppsjö motorer i sin sjöbod varvid vi en stund senare gjorde ett nytt försök med en lånad sexhästare.”
”Det gick lite bättre men när vi kom halvvägs ut ur fjärden smalnade den av en smula och där var det…. Tvärstopp!
Inte ens den större motorn mäktade med att trycka den knubbiga båten genom vågorna. Åter till bryggan. Termoskaffe, smörgås och rådslag!”
”Medan vi fikade kom två unga grabbar som kastade loss och hissade segel i en H-båt!
Dom hade inte en tanke på att gå för motor ut ur fjärden. Tjugo minuter senare var dom försvunna….Ren förnedring!”

   Herr Najad klarade strupen med en klunk kaffe och fortsatte.

”Jag föreslog att vi skulle prova att sätta storseglet som stödsegel.
Sagt och gjort men båtjäveln blev så lovgirig utan försegel så att den blev ohanterbar.
Då drog vi upp den lilla focken.
Då krängde båten så pass att motorn, på ena bogen riskerade dränkning och på andra bogen lyfte propellern i luften… Tillbaks till bryggan och nytt rådslag!”

”Vi beslöt oss för att avvakta några timmar för att vinden skulle mojna.
Köpte böckling av fiskargumman och brassade nytt kaffe på ett medhavt Trangiakök.”

”Gav vinden med sig?”  Frågade den unge mannen med kalufsen.

Herr Najad nickade.

”Jodå! Framåt eftermiddagen blåste det sisådär 4-5 m/s men efter ett dygns pålandsvind var sjögången fortsatt ganska grov. Vi insåg att varken vår egen eller den lånade motorn skulle greja det så vi beslöt oss att följa 606:an och H-båtens exempel.
Vi skulle segla ut...”

”… Men för det första så tog båtrackarn sämre höjd än en Najad! D v s sämre än dåligt!
För det andra var avdriften kopiös!
För det tredje tog det 15-20 sekunder innan den tog fart efter slagen och till råga på allt så smällde det trubbiga förskeppet i varje våg med tvärstopp som följd.”

”Men ni tog er ut?”  Frågade jag förhoppningsfullt.

Herr Najad skakade på huvudet.
”Icke! Efter en halvtimme hade vi tagit oss 100 meter framåt och vi insåg att det skulle hinna bli höst innan vi tagit os ut ur fjärden."

"Så ni blev kvar?" flikade någon in.

”Nä!”  hörde vi någon säga bakom våra ryggar.

  Plåtbåtsjonsson hade kommit in under berättelsen och stod nu lutad mot dörrposten med en kaffemugg i handen.

”Dom ringde mig som fick åka dit och bogsera hem spektaklet! Inga problem för en Perkins på 130 kusar!”

”På väg ut ur fjärden mötte vi 606:an och H-båten som kom forsandes med fulla ställ och spinnaker genom fjärden.
Lite förvånat konstaterade vi att det nu var en kille och en tjej i vardera båten!”  Fortsatte herr Najad.

   Någon frågade
”Vad hände med båten?”
”Min granne seglade den i halvvind och undanvind på platt vatten i en sommar sen köpte han Monarken!” Svarade herr Najad.
Den första båten skänkte han till en förskola utanför stan. Dom grävde ner den till vattenlinjen och har den som lekbåt på gården.”

”Tänk!” Utbrast Kicki kvick drömskt ”Det var första gången vi träffades!”

Alla tittade förvånat på paret Kvick!

"Jo!" Sa Kalle. "Jag var gast på min kompis H-båt…."
”…Och jag hade tagit över farsans 606 som låg i vid hans stuga i Bloggviken”  fyllde Kicki i.
”Vi gjorde ett spontant strandhugg vid en klippa och där låg en H-båt med jordens sötaste gast.”
”En 606:a med världens charmigaste skeppare skulle jag vilja påstå." Avslutade Kalle och gav sin fru en puss på kinden.”

(Nu uppstod situationen då alla närvarande brast ut i ett gemensamt, fallande ”Åååååååååh!” Precis sådär som det fejkade publikljudet i en amerikansk sitcom.)

Högerklicka och öppna i ny flik förstörre bild

Webbviken finns inte!
Det är summan av en massa båtklubbar jag har mött, passerat och/eller varit medlem igenom åren.
De olika typerna är en salig blandning av verkliga personer och rent hittepå!
Dock bär alla figurer och skrönor på något spår från verkliga händelser och/eller personer.
Att skriva i "kåseriform" ger dock författaren möjlighet att lägga ihop, spetsa till och skruva en hel del på historier som annars skulle te sig helt ointressanta.