Hundratals långseglare tar me sig mängder av plast till Karibien, där resurserna är små att ta hand om allt,
Att långseglare är mindre medvetna än kappseglare om miljön, är kanske ingen nyhet, men nu tar
Yachting World till orda på ledarplats och inne i tidningen. Man menar att långseglare är miljöomedvetna med tanke på den mängd plastflaskor de lastar ombord och som sedan ska tas om hand i Karibien, där man inte har samma resurser som i Europa att ta hand om allt. Särskilt inte i år efter orkanerna i höstas.
Proffsen på TTOP deltar i VOR för att minska användet av plast och föregår med gott exempel.
I Volvo Ocean Race deltar som bekant Turn the Tide on Plastic, med Dee Caffari som skeppare och Martin Strömberg som vaktkapten. Denna satsning är ovanlig och angelägen med tanke på att den syftar till att minska användningen av plast och fästa uppmärksamhet på nerskräpningen av haven. Projektet har nu fått Yachting World att peka på skillnaden i miljömedvetenhet mellan proffs som i Volvo Ocean Race och långseglare/amatörer som i ARC.
Mängden engångsflaskor som långseglarna stuvade förvånade mig inför ARC i Las Palmas. Men ledde just då inte till en djupare reflektion annat än varför man inte använde hoppfällbara tiolitersdunkar av samma slag som jag har i min egen båt och som kan återvändas.
Fenomenet tar nu Yachting World upp i senaste numret på vinkeln miljö och jag är beredd att hålla med om Elaine Bunting när hon säger att varje seglare borde tänka på vad de kan göra för att minska mängden plast.
Behövs inte säger kanhända de som seglar långt och förklarar sig med att de samlar ihop plastflaskor och avfall på överfarten och lämnar det i närmsta marina. Visst, men frågan är hur öarna i Karibien klarar att ta emot all plast, och hur vettigt är det att flytta så mycket plast från en kontinent till en annan? Och särskilt nu i år efter orkanerna i höstas.
Långseglare tar med sig i snitt 145 plastflaskor, Vissa tvättar även båten omedvetna om vattenbrist i Las Palmas.
Kappseglare har en annan syn, de är medvetna om miljön i haven, vilket leder till att båtarna har watermakers och reserver i form av lösa hopfällbara, återanvändbara plastdunkar. Man diskar och duschar i saltvatten och man slänger överbord bara sådant som kan brytas ner.
Här hemma brukar det räcka med att vandra runt på en holme för att se hur mycket plast som kantar stränderna, Det brukar vara plastfisklådor, plastfisknät, plastflaskor, plastskor, plastburkar, plastmuggar, fimpar, oljeflaskor. Mest skräp finns längs Västkusten och senast samlade "Kusträddarna" 2,7 kubikmeter plast.
Men i Las Palmas såg ARC-deltagarna inte ut att tänka på att de påverkar miljön genom all plast de stuvade ombord på båtarna. Förhoppningsvis slängdes inget av detta överbord, även om jag inte kan låt bli fundera på var tio personer gör av allt skräp på en treveckors översegling. I det perspektivet är Dee Caffaris kampanj Turn the Tide on Plastic lika välkommen som viktig och härhemma gör Renare Hav en god insats.
Det vanligaste skräpet längs stränderna är plast av olika slag. Det handlar till stor del om skräp som vanliga konsumenter inte har tagit reda på – plastpåsar, läsk- och vattenflaskor, godispapper och så vidare. Precis som med många andra miljöproblem är det här något som vi människor själva har orsakat, och därmed har vi också all möjlighet att förändra och förbättra situationen, säger Johanna Ragnartz,på Håll Sverige Rent.
I samband med stoppet i Cape Town presenterade Dee Caffari data, man samlat på sig hittills och berättade att man identifierat över tre miljoner plastpartiklar per kvadratkilometer hav med hjälp av sofistikerade instrument ombord.
- Nivån är högre än väntat och alarmerande, eftersom mikroplaster i oceanerna påverkar inte bara livet i haven, utan hela matkedjan när till exempel tonfisk och makrill äts och kan skada människor också. Dessa små partiklar är osynliga för blotta ögat och bryts ner bara mycket långsamt, säger Dee Caffarri .
Dee menar att på elitnivå blir man synad som genom ett mikroskop och att det är ett stort ansvar att vara en förebild.
- Mitt mål är att skapa en ökad medvetenhet, en skapa en trend att använda mindre plast.
Men igen, i Las Palmas, syntes inga tecken på att minska plasten. Enligt Yachting World skeppade ARC - båtarna över 30 000 liter vatten i engångsflaskor eller 145 liter per båt (2014) trots vattentankar om i snitt 500 liter och trots att över hälften av båtarna hade watermakers.
Därmed ligger det nära till att dra slutsatsen att långseglare, inte är lika miljömedvetna som proffs. Det skulle vara intressant att se berget av plastflaskor på öarna i Karibien och veta vad som sker med dem. Sannolikt bränns de på en soptipp, vilket inte heller är särskilt bra för miljön med hänsyn till den saltsyra som bildas och måste tas om hand.
Ett sätt att få stopp på mängden plast som de 250 båtarna i ARC fraktar över, kunde vara att kräva watermakers och återanvändbara dunkar. Så borde kanske alla långseglare tänka och bidra till att göra haven renare.
Curt Gelin
Engångsplastflaskor i mängd är rutin inför en Atlantsegling.
Så här kan det se ut här hemma när Kusträddarna kommer - plastpåsar, plastmiggar, plastnät, plasttrossar.
En strand i Karibien full av plast som dumpats och flaskor som många långseglare brukar ha ombord.
Dee Caffari är proffs, skeppar TTOP
och i spetsen för att vända plasttrenden.