Webbvikens ovärderlige hamntomte

Klockan är sex på morgonen och Webbviken är insvept i ett sirligt morgondis.
Årets vaktnatt är avklarad och jag gör mig klar för att åka hem och synkronisera mig med dunkudden när jag hör att det skramlar till i grindlåset.
”Seeenare, seeenare!” klingar högt genom den svala morgonluften.
Men herrejisses, tänker jag! Sover han aldrig? Karl´n?

Erkki! Webbvikens ovärderlige hamntomte kommer knallande och ”Seeenare, seeenare” är hans finskklingande standardhälsning (Tjenare, tjenare)
”Har natten varit lugn?” Undrar han.
”Jodå!” Svarar jag sannigsenligt ”Ett fönster har gått sönder i bastun men annars har det varit lugnt som en biskopsgrav”

Erkki sken upp som en sol.
”Ett trasigt fönster”
Bättre nyhet kunde jag inte ha gett honom. Kanske de var lite för banalt men det bästa Erkki vet är när han får en uppgift att lösa, ett jobb att göra, ett haveri att laga.

Replik till Göran Gabrielsson, imitatör och satiriker. Medlem i Stenö Båtklubb – SBU:s inlägg:  Båtfolket slår tillbaka

Det här är, för den här gången, mitt sista inlägg i denna diskussion då jag annars riskerar att fastna i en evighetskarusell med ”Båtfolkets” outtröttliga   debattörer.
Sen vore det för tråkigt om sittbrunnen.se skulle översköljas av det evinnerliga ordbajseri som detta väderkvarnskrig har utgjort i snart sju år.

Om sedan Göran Gabrielsson, imitatör och satiriker. Medlem i Stenö Båtklubb – SBU, anser att han  därmed ”täppt till truten” på mig så får han gärna tro det! 

Det bjuder jag på.

Jag kommer varken svara eller kommentera.

Saken är den att sjöfyllerilagen, för mig och mina båtkamrater är och förblir ganska oviktig då den inte inneburit någon förändring för oss sedan den infördes.

Förutom sedvanlig ”musikertinnitus” så har jag inget problem med hörseln och några  öronproppar har jag inte ute bland kobbar och skär. 

Nu umgås jag till 90% med seglare men jag kan inte minnas att diskussionen varit uppe när 

någon av de 10 procenten motorbåtsförare har varit närvarande heller.

Det är ju dessutom så att krönikan Brännvin och livskvalitet inte handlar om själva lagen  och/eller dess utformning.  

Texten i sig avslöjar väl egentligen inte vad jag tycker om själva lagen. Jag redogör ganska torrt  för vad den innebär samt en tanke om varför lagstiftaren har valt 0,2 istället för 0 som gränsvärde.  Efter det går jag vidare med att, på mitt sedvanligt raljanta sätt, filosofera kring de outtröttliga  motståndarna till nämnda lag. Vem och vilka som känner sig träffade?
Hmm… Upp till den enskilde läsaren.

Janken:

Brännvin och livskvalitet

Den 1 juli 2010 infördes en ny sjöfyllerilag i Sverige.
De allra, allra flesta bemötte detta med en axelryckning. Lite av ett ickeproblem. Men det fanns, och finns fortfarande, en tapper skara som med alla till buds stående medel är beredda att lägga ner osannolikt med energi för att få en ändring tillbaks till den gamla, liberalare och mer tolkningsbara, lagtexten.

Ja! Nu ska jag ta upp ett ämne som har lite av en särställning i antal missuppfattningar och egna tolkningar.
Den diskussion där man löper, i särklass, störst risk att trampa på ömma tår.
Det är inte helt omöjligt att jag kommer att göra mig ovän med några som läser denna lilla krönika.
Nån som tolkar den... lite utifrån hur hen själv vill tolka den.
Men alltså.... Fortfarande, mer än sex år efter lagens införande, löper den infekterade diskussionen vidare på Sveriges största nätforum för fritidsbåtsfolk.

Ensamma mamman med Omegan berättar:

Vintern har slagit sina klor i Webbviken och isen ligger metertjock!
På dess vidsträckta yta syns en och annan vinterfiskare och några snöskotrar som planlöst ilar fram och tillbaks över viken med sina testosteronstinna förare.
Kalle Kvick har erbjudit, den som vill, en snabbkurs i konsten att göra mjuka schacklar av Dyneemalina.Själv har jag provat med hjälp av diverse Youtubeisnstruktioner och lyckats…. sisådär…  och visst skulle jag kunna träna upp färdigheten själv men det är ju trevligt att träffas och pyssla tillsammans när båtarna ligger i vinterdvala.

 I klubbstugans goa värme har, förutom jag och  Kalle Kvick även Plåtbåtsjonsson anslutit. 
Peppe och hans fru är såklart där. Så också det medelålders paret med Najaden som ingen verkar minnas namnet på.
Vi har också vår ”hamntomte” Erkki som är med på alla sammankomster och träffar. Sommar som vinter.

Vid bordet sitter också Ensamma mamman med Omegan och det är henne denna lilla berättelse handlar om.

Janken:

Klart att Nisse ska ha en båt!

Diskussionen om den perfekta nybörjarbåten har förts i oändligt många nätforum, i samtliga klubbstugor och på alla bryggor runt om i landet. På en marknad där det kryllar av äldre båtar i gott skick så är valet allt annat än lätt.

Nu kommer två femtioåringar på tal....
Båda båtarna premiärseglades 1967.
Båda båtarna har sina föregångare.
Den ena är en moderniserad Folkbåt.
Den andra sägs ha sitt släktskap med den finska Hajbåten.
En är pursvensk och den andra med rötter i Finland
Tord Sundén eller Hans Groop!

Nu kom den där frågan upp igen.

Min kompis kompis, vi kan kalla honom Nisse, har blivit biten.
I våras tillbringade han en lördag i en Hanse med sin kusin och hans familj. Han fick mersmak och har under sommaren fått lite grundutbildning av sin arbetskamrat i hennes Monsun.
Nu vill han ha en egen båt... en läromästare... en bra förstabåt... men vad?
Hmmm????
Hur långt är ett snöre?

Stig-Edwin är en riktig gammal sjöbjörn!

I alla fall om du frågar honom själv!
Bekräftat är att han gjorde två vändor med M/S Tunadal på sjuttiotalet och att han som gammal vänsterradikal gjorde vapenfri tjänst på en isbrytare,  på den tiden då unga män gjorde lumpen.

Vi vet dock från tillförlitlig källa att hans karriär som sjöman avslutades för många år sedan då han som jungman på en vägverksfärja vägrade släppa fram en polisbil under utryckning för att polisen som körde hade sytt in honom i fyllefinkan helgen innan.
Det var inte den enda gången han åtnjutit logi hos farbror Blå men en av de få gångerna han mindes ansiktet på den polis som distribuerat honom därstädes!
I övrigt var Stig-Edwins karriär i yrkesjöfarten antingen en myt eller en gåta höljd i dunkel!

Janken:

Tussans sista kappsegling?

Jaja! Det är superduperlänge sedan jag visade ett livstecken på Sittbrunnen nu! Jag vet!
Men liket lever!

Jag anmälde Tussilago till en kappsegling i distriktet i somras!
En IF seglas utan större problem på två personer och jag litade på att min kära dotter skulle kunna ställa upp att segla Vindhemsregattan med mig men….
Jag minns inte vad som kom emellan?
Hon jobbade med både ditten och datten, är mitt uppe i en begynnande musikkarriär och hoppar emellanåt in som körsångerska i ett soulband där hennes sambo trakterar trummorna!
Ja, nånting kom emellan!