Sittbrunnen - ”alternativa fakta”

Det blir nästan tragikomiskt hur präktigt vissa rationaliserar för att legitimera politikers påhitt. Innebörden av Jan Åkerströms artikel om nya sjöfyllerilagen på Sittbrunnen påminner om uttrycket: ”När far super är det rätt”. Jan Åkerström förnekar t o m att han ute till sjöss ens hört lagändringen diskuteras. Han måste burit öronproppar och skygglappar sedan 1 juni 2010. Verkligheten är i stället att det genom åren varit en stor diskussion om detta.

Riksdagsledamoten Agneta Gille (S) som själv är sommarboende på en ö i skärgården och innehar skepparexamen lyfte bl a fram den saken i ett anförande i kammaren i jan 2014 (finns på YouTube). På senare år har visserligen protesterna klingat av alltmer - till en vrede i det tysta. Noterbart är att ca 8 av 10 på båtmässan Allt för sjön som passerar organisationen Båtfolkets monter skriver på mot lagändringen, därtill fyllde båtmässan tre hallar förr men bara två numera. Skärgården är därtill ganska öde nu för tiden - vilket även Kustbevakningen slagit fast. De som helt tröttnat på förmynderiet har uppenbart lämnat fritidslivet till sjöss. Enligt fakta från Transportstyrelsens båtlivsundersökning vistades 1,5 miljoner människor till sjöss 2015 - en nedgång med 1 miljon människor från 2010 (40%!) då nya promillelagen infördes.

Jan Åkerström skriver; ”Är det alltså två, jävla, öl eller ett ynka glas vin vi pratar om?!?! Då blir det ju ännu löjligare!” Det är bara att instämma för exakt så löjlig är vår nya lag kring vad som får inmundigas inom fritidslivet till sjöss i Sverige. Och om jag så bara dricker två öl på hela sommaren så är denna lag fel för det handlar inte om hur viktig alkoholen är eller att det finns andra goda drycker - utan alkohol - att rekommendera. Det handlar om att politiker inte ska detaljstyra över människors liv med fostrande moraliska pekpinnar. Jan Åkerström skriver att han inte tänker ta upp sakfrågan vilket inte är konstigt för då skulle han plötsligt behöva motivera vilket sjösäkerhetsproblem utifrån fakta som lagskärpningen avsåg komma tillrätta med, vilket inte går.

Till sjöss har vi knappt ens mätbart med sjötrafikskadade och det är i princip likadant med antalet omkomna. Inom fritidsbåtlivet är kollisioner mycket ovanliga och om sådana sker är de förlåtande i sin karaktär, därför återspeglas inte vägtrafikens skadebild inom sjötrafiken - ändå tilläts det ”hjärnspöket” vara grund för lagskärpningen. Rättsväsendet dömde i remissvar ut lagändringen som nykterhetspolitik. Vi hade en väl avvägd pragmatisk lagstiftning tidigare för all fritidssjöfart byggd på ansvarsregeln, vilken generellt sätt innebär att skeppare med lägre promillen tillåts att under eget ansvar framföra sin fritidsbåt om det företas på ett säkert sätt. Om den lagstiftningen inte fungerat då skulle en lagändring varit motiverad. Men all statistik visar att de promilleregler vi hade tidigare för hela fritidssjöfarten fungerade utmärkt för sjösäkerheten.

Det är möjligt att det är moraliskt fel enligt många att överhuvudtaget framföra en fritidsbåt med alkohol i kroppen. Men moralismen har inte stöd i några sjösäkerhetsmässiga fakta alls när det gäller de promillehalter som nykriminaliserats. För de som ska förflytta sig mellan öar i skärgården är båt det enda alternativet - även när man druckit ett par öl. Det som ordningsmakten basunerar ut i media - att nu använder båtfolket ”biltänk” till sjöss är att förändra verkligheten. Sedan när förflyttar man sig med bil när man bara ska över gatan? Ordningsmakten åberopar helt enkelt ”alternativa fakta” när man påstår att sjölivets livsvillkor motsvarar de som gäller på fastlandet avseende hur människor förflyttar sina kroppar. Ska ”alternativa fakta” styra vår värld? Det är exakt vad den här frågan handlar om. Johan Pehrson (L) framförde ”alternativa fakta” i SR Ekot inför lagskärpningen, där sa han (finns på YouTube);”personer som kör större båtar som kan vara farliga för andra har ju alla hittills insett att det är rimligt att vara nykter, nu är det ett krav på att vara nykter”. Vad Johan Pehrson de facto påskiner är att alla som framfört dessa fritidsbåtar aldrig någonsin gjort det med 0,2 promille alkohol i blodet. Det är skamligt av en lagstiftare att fara med osanning på det viset för att tillgodose särintressen. Johan Pehrson frångår fakta och vilseleder uppsåtligen allmänheten så de ska tro lagändringen är odramatisk och endast en formalitet.

Absurt är också att ”större båtar som kan vara farliga” tydligen inte är det om fritidsbåtens maximala prestanda understiger 15 knop. Men om fritidsbåtens maximala prestanda är 15 knop eller högre då anser lagstiftaren att de är farliga i lägre farter än 15 knop. Det rättsvidriga är således att vi nu står med en lagstiftning som säger att fritidsbåtar med likvärdig rörelseenergi i vattnet d v s utgör samma fara - ska beivras OLIKA i farter lägre än 15 knop. Den ena fritidsbåten har fast 0,2-promillegräns i lägre farter än 15 knop medan den andra lyder under ansvarsregeln. Det är sådant som urholkar det allmänna rättsmedvetandet. Självklart ska i så fall SAMTLIGA typer av fritidsbåtar få framföras lydande under ansvarsregeln när fritidsbåten framförs i hastigheter lägre än 15 knop. En lagproposition om en sådan justering borde regeringen kunna lägga omgående så båt- och skärgårdsbor åtminstone bedöms med rättslig logik. Faran med att korsa en fjärd i maklig takt (lägre än 15 knop) efter ett par glas vin/öl ökar inte bara för man sitter i en viss typ av fritidsbåt. Lagar är till för medborgarna - inte tvärtom.

Övriga Norden säger för övrigt nej till 0,2-promillegräns för sin fritidsjöfart och bygger således inte sin lagstiftning på populism eller ”alternativa fakta”.