Stig-Edwin är en riktig gammal sjöbjörn!
I alla fall om du frågar honom själv!
Bekräftat är att han gjorde två vändor med M/S Tunadal på sjuttiotalet och att han som gammal vänsterradikal gjorde vapenfri tjänst på en isbrytare, på den tiden då unga män gjorde lumpen.
Vi vet dock från tillförlitlig källa att hans karriär som sjöman avslutades för många år sedan då han som jungman på en vägverksfärja vägrade släppa fram en polisbil under utryckning för att polisen som körde hade sytt in honom i fyllefinkan helgen innan.
Det var inte den enda gången han åtnjutit logi hos farbror Blå men en av de få gångerna han mindes ansiktet på den polis som distribuerat honom därstädes!
I övrigt var Stig-Edwins karriär i yrkesjöfarten antingen en myt eller en gåta höljd i dunkel!
Jo!
Stig-Edwin älskade verkligen havet av hela sitt hjärta.... Eller halva?
Den andra halvan klappade med värme för brända och destillerade drycker vilket sannolikt var en bidragande orsak till hans korta karriär som sjöman, men ack så långa karriär hos arbetsförmedlingen, försäkringskassan och diverse A-kassor.
Stig-Edwin hade en baby-bajs-grön Arabesque 24.
Inte en sån som ser ut som en Becker utan en tidig rackare i plywood med slag i skrovsidorna som han hade lyckats komma över i ett misserabelt skick och över tid förbättrade till... ett mindre misserabelt skick!
Den spektakulära nyansen på skrovet kom sig av att Stig-Edwin en vår för många år sedan hade bestämt sig för att måla sin vita båt gul.
Han bytte åt sig några burkar färg mot en plastdunk genomskinlig vätska fån sin mammas källargarage men det visade sig att färgen absolut inte var ämnad att täcka tvåkomponetslackad plywood vilket resulterade i att båten genom någon kemisk reaktion antog en smutsbrun nyans.
Stig-Edwin stängde in sig i mammas källargarage och kom ut med en ny välfylld plastdunk som byttes mot en ny klargul färg med okänt ursprung.
Två dagar senare hade den nya färgen härdat och Stig-Edwin hade nu en grön-gul-brunaktig Arabesque på 24 fot!
De i klubben som hade haft småbarn enades om att nyansen endast kunde återfinnas på en sjuttiotalssaab eller hos lämningarna i en spädbarnsblöja varpå nyansen babybajsgrön fastslogs!
Stig-Edwin hade nu brist på råvaror i mammas källare varpå han sjösatte båten och den nyansen blev kvar på skrovet till den dagen som denna lilla berättelse egentligen ska handla om.
Vi satt där på klubbhusets veranda.
Peppe med fru och brorsdottern Therese, Plåtbåtsjonsson, Snajdarn och jag.
Den unga mamman med Omegan anslöt då hon kände doften från kaffe och den legendariska sockerkakan som Plåtbåtsjonsson bakar i båten. Den som han hyvlar smör på innan gräddningen.
Solen stod lågt och sjöbrisen gav en jämn krusning på Webbviken när vi såg Kicki och Kalle Kvicks Comet 26:a dyka upp bakom udden.
"Vafan!" utbrister Plåtbåtsjonsson "Jag har väl aldrig sett Kvickarna gå för motor annat än i blankvatten"
"Nä" instämmer vi andra "Snurran brukar knappt gå varm på den båten"
"Dom skulle ju ut och testa sitt nya code-segel" kommenterade den unga mamman med Omegan!
Genom kikare kunde vi konstatera att dom var fler i båten.
"Besynnerligt" sa unga mamman "Dom var som brukligt bara två när dom stack vid tvåtiden"
Fru Jonsson, som har tagit över kikaren utbrister förvånat...
"Det är Stig-Edwin som sitter där!".... "Och och en jättelik segelsäck ligger på fördäck!"
Hon kikar en stund till och utbrister...
"Nä.... Det är Plutten som ligger på fördäcket!"
Plutten är Stig-Edwins förtrogne och dryckeskamrat.
Smeknamnet är föga talande då Plutten är nära två meter lång, bred som en lagårdsvägg och tjock som ett gödsvin i november. Med armar som timmerstockar och nävar stora som illustrerade familjebiblar visar nog vågen runt 150 när han ställer sig på den.
Vi konstaterade snabbt att det inte låg någon babybajsgrön Arabesque på yttersta bryggan...
Vad hade hänt?!?!
Vi tömde kaffekopparna och joggade nyfiket mot bryggan för att möta den Kvickska Cometen men Kicki styrde i stället mot servicebryggan och lade sig långsides.
I sittbrunnen, insvept i en filt och full som en spruta, satt Stig-Edwin. På fördäck låg, stadigt fastsurrad medelst dyneema, likt en strandad valross, en mer eller mindre medvetslös Plutten!
"Ingen fara" lugnade oss Kalle Kvick! "Inga yttre skador på dom... Bara invärtes ångestdämpande skulle jag vilja säga"
Med viss möda vräkte vi Stig-Edwin upp på servicebryggan men Plutten var så kalasradar att vi var tvungna att ta klubbens pelarkran till hjälp!
"Vi hittade dom ute på sandbanken... där inne i viken bakom Skärmnäset" berättade Kalle "Vi kom glidande i brisen när vi hörde någon sjunga Barnatro barnatro"
"Tvåstämmigt" fyllde Kicki i,
"Så såg vi en mast sticka upp.., men ingen båt. I masten satt Stig-Edwin gränsle över spridarna och sjöng"
"Två meter därifrån stack Pluttens huvud upp ur vattnet.... Han sjöng understämman... Båda med var sin PET-flaska i näven"
"Det lät faktiskt ganska bra" erkände Kicki!
"Men vi insåg ju att dom var i nöd så vi tog ner seglen och puttrade fram så långt vi tordes utan att fastna i sanbanken" fortsatte Kalle.
"Herrejävlar! Jag står på kölen!" vrålade en duktigt berusad Plutten
Tydligen låg Arabesquens köl platt på botten och utgjorde de decimetrar som höll Pluttens huvud över ytan! Ett snabbt överslag av den reslige mannens längd och hur mycket som stack upp av haveristens mast gjorde att paret Kvick tordes styra ända fram för att få Stig-Edwin att dråsa ner på Cometens däck! Medelst selftailingvinschar och en livsele drogs sedan Plutten upp på fördäcket och där blev han kvar! Dom säkrade Plutten med diverse skotlinor, förankrade Stig-Edwin i sittbrunnen för avfärd mot klubbhamnen.
Där var dom nu!
Plutten låg som en strandad kaskelott i gräset bredvid pelarkranen och snarkade. Stig-Edwin hade somnat med ryggen mot kranfundamentet.
Racer-Robban är kunnig i dykteknik och kallades in några dagar senare.
Man tog Jonssons stadiga plåtbåt. En pontonbrygga och klubbens bojflotte med ut till Skärmnäset för att bärga vad som bärgas kunde!
Robban kunde konstatera att kölen hade sjunkit ner så långt i sanden att den kunde anses förlorad men det bajsgröna skrovet som låg fem meter därifrån på två meters djup kunde man lägga lyftjordar runt, rigga mellan pontonbrygga och bojflotte för bogsering hem!
Nå!
Vad hade hänt? Undrar ni?
Jo!
Eftersom polisen hade gjort påhälsning hos Stig-Edwins 88-åriga mamma två gånger och fått med sig lika många illegala 
saftmajor så hade Stig-Edwin kläckt den finfina idén att placera nästa kokare i båten.
Han svetsade flinkt ihop själva grundmaskineriet och införskaffade ett begagnat bensinelverk för att driva detsamma!
Första provkörningen företogs en kväll på svaj i den öde viken bakom näset.
Stig-Edwin och Plutten satt och såg de ädla dropparna sippra ut ur kylröret när plutten råkade komma åt den blanka metallytan varpå han fick en rejäl stöt!
Såpass! Tänkte de båda! Det spökar med jordningen på något vis.....
Bra jord finner man i kölbultana på en segelbåt vilket verställdes direkt. på plats.
Det föreföll fungera utmärkt. Värmeelement, termostat och pumpen till kylvattnet fungerade utmärkt och inga obehagliga stötar kom från apparaten.
Så seglade sedan Stig-Edwin en hel sommar! Och han seglade mycket. Oftast ut till den lugna viken vid Skärmnäset för at svaja vid sandbanken. Ibland ensam, men ganska ofta tillsammans med Plutten.
Men järnköl och kölbultar av okänd kvalitet, som Stig-Edwin hade snott när han hade arbetsprövning på Winkelbergs mekaniska, i kombination med fuktig furuplyywood och elektricitet blev till en galvanisk katastrof i bottenregionen. Kölen trillade helt enkelt av mitt under brinnande... eller snarare... rinnande produktion!
Stig-Edwin och Plutten var då övertygade att det var slutet på två långa karriärer men lyckades rädda var sin välfylld PET-flaska.
Plutten, som inte kan simma, fick känning med fötterna på den liggande kölen och kunde således hålla ansikte och flaska över vattenytan! Stig-Edvin äntrade masten och där beslöt dom att invänta mötet med vår herre under den enda andliga sång som båda kunde!
BAAAAARNA TROOO, BAAARNATRO. TILL HIMMELEN DU ÄR EN GYLLNE BROOOO!!!!!
Så nu ligger det en babybajsgrön Arabesque utan köl bakom klubbstugan.
Stig-Edwin då?
Ja.... Han fick en avdankad skötbåt till skänks av en fiskargubbe på orten. En sån där som är öppen fram med akterruff och en lucka i taket man sticker upp huvudet ur.
Den ligger ofta på svaj ute vid Skärmnäset!
Det besynnerliga är att även om det är tjugo grader varmt en sommarkväll så bolmar det tjock rök ur kaminröret som sticker upp ur akterruffen!
Fotnot:
Webbviken finns inte!
Det är summan av en väldig massa båtklubbar jag mött och varit medlemi genom åren.
De olika typerna är en salig blandning av verkliga personer och rent påhitt.
Dock har alla skrönor från Webbviken något spår från verkliga händelser eller personer.
Att skriva i "kåseriform" ger mig möjigheten att spetsa, lägga ihop och skruva på historier som annars kanske skulle te sig helt ointressanta!
Och sedan Lägg till på startskärmen.
