Janken:

Mitt i prick!

Det gick inte att undvika att se det när han steg in i klubbstugan!

En rejäl "blåklocka" kring ena ögat, han haltade lätt och hade ena armen i mitella.

Alla stirrade och frågan hängde i luften.

Vad hade  "Snajdarn" råkat ut för?

Scenen är en båtklubb.

Det kan vara vilken båtklubb som helst men jag väljer att kalla den Webbvikens båtsällskap och Snajdarn är den där 25-årige killen med liten, snabb motorbåt.

Stilig grabb! Alltid solbränd med prydlig backslick och såna där solbrillor som etiketten sitter kvar på.

Killen gled in i sin BMW för några år sedan och fyllde i en medlemsansökan för att våren därpå sjösätta en jetdriven daycruiser med targabåge, massvis ,med lampor och en hiskelig stereo från klubbens slip.

Jovars!

Det är en bra grabb!

Han gör vad han ska i klubben. Ställer alltid upp på arbetsdagar, går sina vaktnätter och har ett osannolik stort kontaktnät som han aldrig tvekar att utnyttja å båtsällskapets vägnar. Han engagerar sig också entusiastiskt i allehanda aktiviteter och arrangemang.

Förra sommaren arrangerade han till exempel sensommarträff ute på klubbholmen. Raggade ihop halva båtsällskapet och bjöd in grannklubbar vilket resulterade i att över trettio båtar trängdes på holmen. Besättningarna dukade upp läckerheter, öppnade vinflaskor och grillade men Snajdarn dök själv inte upp!

Han hade i sista minuten fått reda på att det var bartömning på hamnkrogen varpå han ändrade sina planer.

Snajdarn finansierar sitt vidlyftiga leverne genom en anständig lön från ett datakonsultbolag men sanningen är nog den att det råder en viss obalans för honom. Alla pengar han tjänar ramlar förmodligen ner i hans idoga bevarande av hans flotta image.

Snajdarn har fin bil, fin båt med värsta stereon, fräcka märkeskläder, läckra brillor och älskar att visa upp hela härligheten.

Dock brukar han smita från avgiften i gästhamnarna, betalar medlemsavgiften för sent och bryggplatsen först efter tredje påminnelsen.

Nåväl!

Åter till Snajdarns ynkliga entre i klubbstugan.

Han satte sig tungt ner på en stol, drog ett djupt andetag, laddade några sekunder och sade med en suck "Båtsommaren är nog färdig för mig" 

Ett svagt mummel uppstår.

"Ja! Båten är på varvet i stan.... Reparation"

Visst! 

En snabb titt ut mot bryggorna kunde bekräfta att Snajdarns plastracer inte låg på sin plats.

Plåtbåtsjonsson var den som vågade fråga vad som hade hänt?

"Okej!" Svarade Snajdarn. "Om någon ger mig tre spänn så jag kan köpa en kopp från automaten ska jag berätta. Jag glömde plånboken i bilen"

Snajdarn fick sin kaffekopp och började berätta.

"Jo... Alltså... Den där tjejen, Sara, på kommunalkontoret, som jag har spanat på sedan första uppdateringen på hennes dator.

Alltså... Den tjejen har jag försökt bjuda ut på krogen, bio, och gud vet vad jag försökt. Hon har bara bemött mig med sitt bedårande leende och ett nej tack!! 
Hela vintern har jag sett till att...liksom...ha vägarna förbi.

Jag har föreslagit lunch, enkel fika på stan. Jag var precis på vippen att förnedra mig genom att föreslå en skogspromenad när hon frågade om vi skulle hitta på något till helgen.

Båten var nyvaxad och soppan i tanken skulle räcka till en tur ut till Pixelskär så jag föreslog en båttur vilket hon gladeligen accepterade.

Så i lördags packade jag räkor, vitt bröd, Hellmans majonäs och den en liten flaska med oanständigt dyr champagne i kylboxen. Sara dök upp och vi kastade loss i solskenet. 

Jag rundade piren och lät henne känna kraften i 400 hästars jetdrift och...visst! Hon skrattade förtjust. Jag gick upp i 35 knop och gav oss ut över Webbvikens spegelblanka vatten.

Jag drog på Coldplay på hög volym och satte autopiloten mot gattet ut ur viken.

Sen kom misstaget.

Ni som har sett Sara vet ju att hon onekligen kan falla i fokus så att säga"

Några av gubbarna som var bekant med flickan nickade instämmande

"Så skedde även denna gång! Jag fokuserade på den sköna, pladdrade på om mina planer om framtida Princess och Bayliner, planingströskel, propellrar och jetagregat då det plötsligt small  till och allt blev svart!"

Snajdarn tog en klunk kaffe medan tystnaden i klubbstugan vittnade om en förväntan om fortsättning på historien.

”När jag vaknade till sans hade motorn, som tur var, stannat och Sara låg som ett frimärke upptryckt mot den spruckna vindrutan. Hon levde uppenbarligen eftersom hennes panikslagna ansikte ömsom tuggade luft och ömsom utstötte shit! Shit, shit!"

Nu började alla i stugan tappa tålamodet.

"Kom igen! Vad hade hänt? Berätta!"

"För faaan gubbar!!!" Utbrast han.

"Webbviken är en distansminut bred, djup ända ut i kanterna och det enda grund som finns är Gubbgrundet, mitt i viken och det ligger nio meter under ytan!"

Alla nickar instämmande.

"Om det inte vore för fartygen som angör sågverket inne i viken så skulle gubbgrund inte vara utmärkt!!!
Det finns en enda prickdjävel mitt i viken.... Och den brakade jag på!!! I 35 djävla knop”

”Sara bröt handleden och tre revben. Jag klarade mig med blåögat och ett brutet nyckelben”

Plåtbåtsjonssons fru lade huvudet på sned och tröstade.
”Du ska se att Sara ger dig en chans till och båten är snart reparerad”

Snajdarn suckade djupt…

”Jag är inte så säker på det! När vi satt där i sjöräddningens båt och hade ont så tog hon fram sin telefon, raderade mitt nummer men tyckte inte att det räckte så hon kastade den demonstrativt i durken, stampade på den och kastade resterna i vattnet för att… som hon uttryckte det… hon aldrig ville se mitt namn eller nummer i displayen igen”

Ett mummel och ett förstående nickande företogs bland åhörarna.

”Och båten kostar runt 30 tusen att få ordning på…. och… jag tror minsann att jag råkat slira lite med premieinbetalningen... så det lär dröja”

Snajdarn tömde kaffekoppen, reste sig och skulle precis lämna stugan när han vänder sig om.

”Förresten… Jag skulle behöva tanka bilen och glömde plånboken hemma men jag har en liten flaska svindyr champagne i bilen… Är det nån som är spekulant?!?! 100 spänn?"

Tillägg dagen efter publicering:

Redan dagen efter denna lilla historia plingade det i min telefon!
SMS från en gammal seglarkompis!
"Haha! Handlar det om XXX -båtklubb?"
Svaret är nej!
Webbvikens båtsällskap finns inte!
Det är en samlad och stereotyp bild av vilken båtklubb som helst. En summa av båtklubbar jag själv har varit medlem i och/eller haft kontakt med.
Snajdarn är en summa av en väldig massa människor jag har stött på  genom åren. En stereotyp bild av en typ som ofta dyker upp på bryggan.
Plåtbåtsjonsson och hans fru förekommer i de flesta båtsällskap men är i detta fall summan av tre-fyra olika äldre par jag känner inom båtlivet.

Jag är dramatiker och scenkonstnär och har en drift att dramatisera och spetsa till historier som har verklig bakgrund.
Den sanna historien om kollissionen med pricken är varken skojig eller dramatisk. (Dessutom 25 år gammal)

Att skriva i kåseriform ger mig möjligheten att spetsa till en dråplig historia lite extra, sammanföra ett antal händelser till en och bseskriva ett antal "typer" utifrån en massa olika människor jag stött på genom åren.

Det kommer fler historier om Webbvikens båtsällskap.
Det enda jag skulle vilja är att jag kunde rita! Då skulle jag lägga in en rolig illustration också.... Men tyvärr har mina konstnärliga talanger en gräns där!

//Janken