Oceanografen betraktar:

Okänd havsbotten och ön som inte fanns

Sjöfararna under 1400-, 1500- och 1600-talet var riktiga pionjärer. De trotsade havets vrede och utsatte sig för stora faror. Glöm säkerhetstänk, det fanns inte. Man räknade med att några skulle dö med vid varje seglats. Sjukdomar och olyckor decimerade besättningar. Inget konstigt alls. Med papper och penna i högsta hugg begav de sig till sjöss för att kartlägga och katalogisera världen. Idag är det är nästan omöjligt att sätta sin fot någonstans utan att andra redan gjort det. Betyder det att allt redan är upptäckt?

 

Nej, tvärtom. Vi har bara börjat! Faktum är att vi börjat ”borttäcka” platser. Det verkar helt enkelt som om vi har för många öar på våra sjökort. För var mytomspunna öar på sjökorten inte ovanliga. Uppenbarligen har inte alla dessa rensats bort ännu. Våra sjökort är fortfarande i stor utsträckning baserade på gammal information. Ett misstag kan förflyttas över tid och leta sig in i moderna produkter.

 

Så sent som i november 2012 kunde ett par australienska forskare konstatera att ön Sandy Island väster om Nya Kaledonien inte alls fanns i verkligheten. Sjökortet visade en stor ö där forskarnas fartyg registrerade ett djup på över 1300 meter. Nyheten om att ön inte fanns skapade stor uppmärksamhet, framförallt eftersom ön till och med fanns i Googles kartor. Öns existens hade förvisso varit omdebatterad sedan tidigare, men någon vetenskaplig undersökning hade aldrig gjorts.

Detta är vad som är kvar av gamla tidens utforskning. Idag expanderar vi våra horisonter. Istället för att titta på jorden ovanifrån tillhöra djupet framtiden. Det handlar inte längre om nya landmassor att sätta en flagga i. Det handlar om något mycket mer värdefullt; naturresurser i en global värld. Den ökande befolkningen kräver allt mer av jordens resurser. Hittills har vi borrat, sprängt, grävt och schaktat på land. Eftersom 71% av Jordens yta är täckt av vatten är det mycket troligt att havsbottnarna gömmer ordentliga skatter. Oljeplattformar är det första myrsteget, men också det enda ännu.

Med ett medeldjup på 3700 meter är havet en mycket ogästvänlig plats. Vår teknologi kan ha problem att anpassas till de höga trycken. Saltvatten blandat med elektronik är heller inte en kombination som är driftsäker. Kanske är det därför bara fem procent av världshavet utforskats av människor på plats. Det betyder alltså att 95% fortfarande ligger där oupptäckt. Vilken guldgruva!

Pengarna vi lägger på havsutforskning är försumbar. Pengarna som USA lägger på ett års rymdutforskning skulle räcka till hundratals år havsutforskning. Och då är USA det land som idag lägger flest pengar på havsutforskning. Denna prioritering betydde att första detaljerade kartan över månens baksida publicerades 1968. Först tio år senare, 1978, kom den första kartan som grovt visade hur havets bottnar såg ut. Jämfört med dagens kartor över Mars yta är Jordens havsbotten fortfarande lågupplöst, framförallt på södra halvklotet.

Cirka 500 personer har besökt rymden, tusentals äventyrare har besökt Mount Everest, men bara tre personer har någonsin lyckats ta sig ner till havets djupaste plats; det 10900 meter djupa Challengerdjupet i Marianergraven i Stilla Havet. Första gången någon lyckades var 1960, Jacques Piccard och Don Walsh, ombord batyskafen Trieste. Det skulle därefter dröja 42 år innan nästa människa, filmregissören James Cameron, dök ner i den specialbyggda enmansubåten Deepsea Challenger i mars 2012.

Fortfarande är djupet i det stora blå vår tids vita fläckar på världskartan. Där är det lätt att hitta platser att besöka, där ingen annan människa någonsin varit. Olja, guld, koppar, nickel och mängder med värdefulla material ligger orörda i mörkret. Ännu finns inga djupvattengruvor, men de kommer inom en snar framtid.

Under upptäcktsresornas epok förekom ofta havsmonster på sjökorten.

Kanske skall vi införa det igen. Över hälften av alla livsformer på jorden finns i havet. Det är trots allt där livet uppkom en gång för länge, länge sedan. Knappt 250 000 olika typer av livsformer har upptäckts i havet, men där tros fortfarande finnas 1-10 miljoner oupptäckta arter. Bland dem finns jättebläckfiskar, sniglar, svampar, djuphavsfiskar och maneter. Några av djuren vi redan upptäckt i havet överträffar vår vildaste fantasi och får monstret i Alien-filmerna att framstå som ett keldjur. Vem vet vilka monster som fortfarande gömmer sig i mörkret eller vilka medicinska framsteg de kan ge oss.

Daniel Hansson är doktor i oceanografi, forskare, skribent och havsmiljödebattör.

Han skriver om havsmiljö och klimat på sin hemsida http://danielhansson.se och twittrar som http://www.twitter.com/oceanografen


Sittbrunnens bokhandel är öppen

Katastrofkurs: Estonias väg mot undergång

Katastrofkurs: Estonias väg mot undergång

Förarbevis för vattenskoter

Förarbevis för vattenskoter

Ankarliv

Ankarliv

VHF- och SRC-bok

VHF- och SRC-bok

Fritidsskepparens Utsjöskeppare

Fritidsskepparens Utsjöskeppare

Segling från hela världen

Logga in till bokhandeln, kommentarer och forum.

Kom ihåg mig

Bli medlem i Sittbrunnen, kommentera artiklar och få sällan ett litet nyhetsbrev om det är något kul som händer här.

Vi använder några cookies på Sittbrunnen. Välj om du vill tillåta det eller inte.
× Progressive Web App | Add to Homescreen

För att installera sittbrunnen som app i din iPhone/iPad, tryck på ikonen. Progressive Web App | Share Button Och sedan Lägg till på startskärmen.

Off-line