Curres blogg:

Sensationella Agnes glänser igen

När Peter Norlins entonnare Agnes vann sensationellt i USA 1976 blev hon kvar over there. Men efter Peters bortgång ville Markus Norlin hedra sin pappa och köpte tillbaks henne ihop med två kompisar.

Svenska Agnes, en sensation i Florida, skrev jag 1976 i tidningen Segla om Peter Norlins skräll till båt i USA:s viktigaste havskappsegling SORC. Sensationen låg i att en svensk båt vann, men ännu mera i att Agnes var traditionellt bordlagd i massiv mahogny.

Som gäst på en transport från Fort Lauderdale till Miami minns jag vilken känsla det var att känna på båten i Golfströmmen och vilken uppmärksamhet hon väckte.

Då var Markus Norlin bara två år, men under sin uppväxt hörde han mycket om magiska Agnes och blev tagen av båtens betydelse för pappa Peters karriär. På slutet av dennes sjukdom 2012, vakade Markus mycket, surfade för att fördriva tiden, sökte på Agnes och hajade till när han såg en saluannons på båten.

- Jag mejlade på skoj till ägaren, som visade sig bo i Vancouver, Canada. Efter att ha lagt pappa till vila, började mer konkreta tankar formas i mitt huvud. Kanske var det möjligt att ta hem henne? Ägaren visade sig gilla tanken på att båten kunde komma tillbaks till Sverige och när han efter ett tag förstod att jag var konstruktörens son, blev han entusiastisk och sade att det fanns ordentlig prutmån.

- Jag hade en A22 med kompisar och vi bestämde oss att ta hem Agnes. Ägaren skickade bilder och en teknisk rapport, det gav oss förtroende för skicket, förklarar Markus modet med att köpa båt på andra sidan jorden utan att först ha sett den i verkligheten.

HÄRLIG KÄNSLA

Att få ta hem pappas berömda båt, som jag hört om sedan jag var grabb, kändes riktigt och när tillfället gavs, var det en chans som inte fick försittas. Vi åkte över till Gabriola Island utanför Vancouver och seglade ner henne till Port Townsend i USA, tullade in och fick gjort en vagga för transporten. Det var en härlig känsla att gå på marinan och packa ihop allting.

På sensommaren 2013 kom Agnes hem till Sverige igen, riggades och lades på boj nära Neglingeviken nära varvet där hon hade sjösatts 38 år tidigare - cirkeln slöts med andra ord.

Precis som pappa Peter gillar Markus Norlin och delägarna Jonas Nilsson och Richard Calvert-Smith kappsegling. 2015 ställde de upp med Agnes och gav garvade seglare en nostalgisk tår av igenkänning på träbåtsträffen i Vasahamnen. Att se 1970-tals linjerna och Agnes på nytt, värmde vänner av speciella båtar.

Senare fortsatte Markus, Jonas och Richard med ÅF Offshore Race och kom sjua av 46 startande, vilket var bra gjort med en 40-årig konstruktion och backar upp teorin att lyckade linjer lever länge. Trätrogna som såg Agnes 2015 kunde se att hon var gulnad i lacken och att rutor i skrovet stör linjerna.

Visst, men vi har fokuserat på att förbättra båtfarten, hantering och bekvämligheten ombord. Estetiska åtgärder har prioriterats ned. Att skrapa ner en 37-fotare och bygga upp finishen på nytt, är ett stort åtagande och det måste göras noga och rätt. Och om vi tar bort rutorna utan att renskrapa, får den nya mahognyn inte samma ådring och färg. För det behöver vi ta in professionell hjälp och det kostar, säger Markus.

MAFFIGA VINSCHAR

Bland det första jag som gäst noterade på Agnes 2015, var däckslayouten och vinscharnas storlek. 55:or är maffigt, men behövdes 1975 när mastheadrigg gällde och genuan var på 53 kvadrat. Storen skotas på bridgedäcket intill ruffluckan, opraktiskt nu, men standard förr när storen var smal som en slips och bommen var kort som en armlängd.

KLASSISKA IOR-LINJER

Det är lätt att förstå Markus och hans kompisars stolthet över Agnes. Linjerna är klassiska IOR, den mätregel som gällde på 1970-talet. Den skapade skrov med smala ändskepp, stor bredd i däck, smal vattenlinje, bullighet midskepps och en nerbyggd flat sektion närmast kölen kallad bustle.

Kännare av Norlinbåtar minns att Agnes kom till efter vinnande kvartstonnaren Accent och trekvartstonnaren Amoress. Peter utvecklade en formel som gav hans båtar spets på kryss, särskilt i frisk vind. Han talade gärna om den prismatiska koefficienten och som få kunde han tredimensionellt se hur deplacementet skulle fördelas för att få långa seglande linjer inom mätetalets ramar.

Ju större båt, desto smalare kan den göras. Den kränger mindre, vilket medger relativt mera segel, förklarade Peter i segerintervjun 1976.

SORC- segern etablerade Peter Norlin på allvar som internationell konstruktör. Och segern framstod som särdeles stark genom att Agnes var bordlagd i Hondurasmahogny som fina havskryssare förr.

RESERVMAHOGNY

Att Agnes blev byggd traditionellt när samtida racers vanligen byggdes i plast, var en följd av att budgeten för projektet var begränsad. Peter fick av sin gode vän tillika ägare till Neglingevarvet, Jan Benson, förslag på att ta bord som låg i reserv till pampiga havskryssarna Vagabonde och Dione, byggda på Neglinge på 1950-talet och som bara samlade damm.

Att bygga bord för bord som på gångna tider, hörde också ihop med att Neglingevarvet sjöng på sista versen. Eftersom det skulle bli servicevarv och senare rivas, fick Peter ett bra pris på mahognyn. Båtbyggarna lade sedan ner sin själ på att bygga Agnes lätt och stark, eftersom hon blev den sista båten från det berömda varvet.

Intressant är att Agnes, trots byggsättet, blev lätt, 6 300 kilo för en 37-fotare var riktigt och skickligt, en lika lång modern prestandabåt väger ungefär detsamma.

Som en honnör åt fint båtbygge fick Agnes traditionell oljelack på friborden och glänste ikapp med konstruktören när hon sjösattes en blek decemberdag 1975.

Planen var att ställa upp i One Ton Cup 1975 i Newport, USA och möta den internationella toppkonkurrensen. Men bygget drog över tiden varför Peter valde att segla SORC – Southern Ocean Racing Conference i Florida, som var USA:s viktigaste havskappsegling.

Agnes skeppades över, men kom fram med lackskador. Varpå ägaren till sjösättningsvarvet prompt bad att få lacka om henne. Med säker hand gav han sig på friborden och skapade en finish som bländade omgivningen.

Lackglansen gjorde Agnes attraktiv och fick efter segern segelmakaren Bob Barton i Chicago, som sytt Agnes segel, att dra ihop ett konsortium och köpa henne. Bob & Co fortsatte att kappsegla henne så länge hon hängde med. Efter det såldes Agnes och hamnade i Vancouver som pensionär och turseglare. Där hittade Markus Norlin sin pappas pärla.

Markus och hans medägare är småbarnsföräldrar och med tanke på att däcket är välvt och sittbrunnen grund är frågan förstås hur det är att familjesegla med Agnes.

Det går faktiskt riktigt bra, vi gillar att hon har gott om kojer, bra ståhöjd, pentry, toalett och kartbord. Inredningen är i bra skick och nästan oförändrad, vilket är roligt. Dessutom är salongen ombonad och ljus tack vare vita paneler och mahogny. Även planeringen med sjökojer fungerar fint med småbarn, säger Markus och fortsätter:

- Trots 40 år och sju ägare, är skicket gott. Agnes kändes stark när vi körde på för fullt under ÅFOR 2015. Hon var vridstyv och stum, viket visar att kvaliteten står sig och att välbyggda båtar i trä aldrig tappar sin dragningskraft, menar Markus.

Med andra och tredje generaration Norlin ombord i Agnes, stärks tron på arvets betydelse och att vackra båtar i trä besitter magi. Precis som Sveriges första deltagare i One Ton Cup, sexan Agnes II 1910, skriver Agnes anno 1975 seglingshistoria var hon än kommer. Särskilt i samband med kappseglingen tillägnad sin upphovsman - Peter Norlin Memorial.

Lägg 28 – 29 maj på minnet och besök Vasahamnen, där Agnes kommer att glänsa och sticka ut bland alla smala skärgårdskryssarna. Och följ Markus & Co på ÅFOR 2016 runt Gotland för blir det kryss på östsidan skulle jag sätta en slant på att ägare och båt skräller på nytt.

Ett tips för vänner av fina båtar är att skaffa boken om Peter Norlin och alla hans båta Rena Linjer – Ren Segling av Bengt Jörnstedt utgiven av Norstedts Förlag.