Curres blogg:

Svensk kung dragplåster i Flensburg

Nyligen invigdes Robbe & Berking Yachting Heritage Center i Flensburg med, tal, mingel och en elegant utställning om kunglig yachting. Där möter Oscar II med Drott i naturlig storlek, klassiska båtar, båtlitteratur, spännande arkitektur och god mat. Seglare har fått en mötesplats utan motsvarighet.

”Seglarvärldens Foundation Louis Vuitton” lockar också för att skaparen och sommarbon på Marstrand, Oliver Berking har vågat och lyckats med ett projekt som sansade skulle säga är som att ta vatten över huvudet.

En del drömmer om att skapa ett minnesmärke, men inte ofta över sitt båtintresse. Att därtill bygga upp ett center för likasinnade, kombinera det med glansfulla utställningar, renoveringar, nybyggen, ett bibliotek och konserter låter osannolikt.

Men det finns folk som realiserar sina visioner. Den jag mött heter Oliver Berking i Flensburg, som för 25 år sedan fick för sig, att ihop med två andra seglare ropa in en gammal 12:a i dåligt skick på auktion. Den hade varit skolskepp i tyska marinen, men inte hållits i skick. Den renoverades på ett litet varv i Flensburgs industrihamn och blev i toppskick. Vilket gav aptit på fler renoveringar.

Efter ett tag tyckte Oliver det behövdes mer drag kring segling med klassiska båtar. Alltså beslöt han att sponsra kappsegling med R-båtar, skärgårdskryssare och 5:5: or på Flensburgsfjorden. Robbe & Berking Sterling Cup är sedan 1996 en höjdpunkt för ägarna till dessa dyrgripar till granna båtar.

När varvets beställningar ebbade – vad göra? Jo stark med sitt familjeföretag Robbe & Berking, tillverkare av högklassigt bordssilver, köpte Oliver varvet och beslöt att börja nybygga en 12:a i trä ritad av legendariske Johan Anker. På spekulation.

Många sade sannolikt: Nu tar han sig vatten över huvudet. Men Oliver tänkte stort och såg framför sig ett kulturcentrum i Flensburgs övergivna industrihamn med klassiska yachter som dragplåster.

Med entreprenörers förmåga att få saker gjorda, anlitade han en slipad arkitekt för att bygga tre nya hallar runt det gamla varvet och han anställde en intendent för att ordna utställningar. Den lilla italienska krogen i hamnen flyttade också in för att få centret att leva på kvällar. Hur mycket Oliver Berking har satsat, är inte offentligt, men det har talats i lokala media om 20 – 30 miljoner Euro.

Resultatet är spektakulärt, Yachting Heritage Centre är en maritim motsvarighet till konstvänners Foundation Louis Vuitton i Paris. Hallarna inspirerar som ett konstcenter, en institution eller ett flott kontor. Detta tack vare exteriören med gråsvarta aluminiumplåtar, stora glasytor, högt vinklat tak och den asketiska inredningen i samma smakfulla gråa nyans som utsidan.

250 inbjudna träbåtsvänner och seglare såg till att invigningen inte blev alltför högtidlig och att de många talen innehöll klacksparkar. Min träbåtsfrände Hans Himbert och jag såg stora foton på Oscar II, som inte ens setts hemma. Intendenten Eva Nielsen har lokaliserat bilderna och visar dem väl.

Norska kollegerna Henrich Nissen-Lie och Morten Jensen från Seilas var också på plats och rätade på ryggarna inför den pampiga oljemålningen på deras seglande kung Harald, inlånad från Sjöfartsmuseet i Oslo. Haralds far Olavs Sexa Norna, var dragplåster och bar i den öppna terassliknande hallen.

Silvermodeller av kungajakter, skyltutställningen om hur yachting användes för att visa makt och styrka mellan Tyskland och England, finns också att begrunda.

I båtbiblioteket med 8 000 titlar spanade jag in en hel hylla med KSSS årsböcker. Träbåtsvård av Thomas Larsson på tyska såg jag också.

Mest sevärt är förstås båtarna på varvet. Rekordet tas av nybyggda 12:an Siesta, som Oliver fick en dansk att bygga. 23 000 arbetstimmnar – 16 manår - tog det att bygga båten, vars framtid som kappseglare dock är osäker, sade Oliver Berking.

- Ägare Erik behöver en ny mast, en i aluminium, men kommer inte till skott och dessutom håller hans intresse på att avta, så vi vet inte när Siesta kommer i sjön igen.

Men oavsett vad som sker, har vi i vinter världens största samling av 12:or på varvet, 14 kan du se och beundra här i Flensburg. Plus sex sexor som Erik äger, berättade Oliver.

På slutet av tillställningen kom vi att prata träbåt, segling och svensk sommar. Varpå Oliver berättade att han och hustrun Lilly är sjubarnsföräldrar, att yngste sonen seglar Folkbåt, att de har sommarhus i Marstrand som de helst besöker på vintern. Dit tar de ibland sin klassiska halvdäckade mahognymotorbåt, byggd på varvet för ett par år sedan.

- Jag byggde Commutern i hopp om att fler skulle vilja ha en. Men inga köpare har kommit, så nu har jag tagit bort annonsen, det ser inte bra ut om en båt är till salu för länge.

- Inte heller allt annat glimmar, tyckte Oliver. Innan vi skildes åt förklarade han lite uppgiven att tiderna för fina båtar och fint bordssilver verkar vara passé.

- Det är svårt att konkurrera med massproduktion. Hantverk fångar inte ens de rika längre och framtiden för fint silver, känns lika dyster som för träbåtbygge. Renoveringar, uppläggningar, underhåll och förvaringar går bra, varvet är fullbokat. Men att bygga träbåtar är vad vi vill, uttryckte Oliver Berking.

Utställningen Royal Yachting pågår in på nyåret. Byggnaden, Sexorna, Tolvorna, Rivorna, skärgårdskryssarna, finare silver än hos en hovjuvelerare och goda Ristorante Italia, gör en tur till Flensburg gefundenes fressen för alla seglare med sinne för klass och fint hantverk.

Curt Gelin

Foto Hans Himbert