Curres blogg:

Dags att skrota SRS

På en middag efter en kappsegling i somras blev jag uppmärksammad av mina bordsgrannar, ett par kända seglare på att deras förtroende för SRS inte är det bästa. Enligt deras mening är systemet föremål för subjektiva bedömningar.

Hur kan en SRS-mätman få lov att mäta in sin egen båt? Konstigt att ingen protesterar när ägaren vinner segling efter segling och tillochmed en hel bil, ansåg dessa drivna seglare.

De tyckte att det är dags för en mer seriös behandling av båtars respittal, pekade på ORCi och att SRS inte är transparent.

Som inbiten båtbedömare kan jag hålla med om att behovet av transparens finns, för när jag i samband med tester vill få koll på prestandan i en ny båt, jämför jag broschyruppgifterna mot data i ORCI mätbrev och SRS, och ser ibland olikheter. Det kan gälla vanligheter som längd, bredd, djup, deplacement och segelyta.

Att uppgifterna skiljer är kanske inte konstigt då en del båtars verkliga vikt överstiger den tänkta. Ju tyngre båt desto större djupgående och längre vattenlinje. Och eftersom båtägare förlitar sig på varvsdata, lämnar man uppgifter till SRS, som förlitar sig på att data är korrekta. Varven vet dock att många jämför segelyta, deplacement, längd i vattenlinjen, djupgående, barlastprocent och anger uppgifter i tomt skick, som gör att deras båtar framstår i bättre dager. Vissa exkluderar exempelvis rigg, segel, teakdäck i viktangivelsen. Andra inte eller anger tom respektive lastad båt.

Bästa källan för information om båtars mått och prestanda är med andra ord inte broschyrer eller SRS mätbrev, utan ORCi certifikat. De är individuella och går att studera genom att logga in hos ORC i England. ORC är världsledande på Racing Technology och mätbreven visar verkligheten på en mängd båtar - databasen innehåller 85 901 mätbrev – online.

Nackdelen med ORCi mätbrev är att de kostar mer än ett SRS-mätbrev. Tillverkaren måste se till att båten får en skrovfil, i praktiken spantrutan eller att skrovet mäts upp med laser. Sedan betalar båtägaren för en mätman, som åker ut och tar alla mått när båten ligger i sjön. Denne mäter fribordshöjden, krängningstestar, mäter seglen med mera. Resultatet blir en beräkning av båtens prestanda - hur fort den kan segla en sjömil i olika vindar.

ORCi klarar att objektivt och transparent ge alla båtar chans att vinna. Besättningens förmåga avgör. Med SRS sväljer Seglarförbundet uppgifter från båtägare/broschyrer och ger ut SRS-mätbrev. Hur man når fram till talen är inte offentligt, bara den kommitté´ som sätter talen, vet på vilka grunder de sätts. Skälet är att ingen ska kunna designa båtar efter SRS. I ORCi kan man ta ut testmätbrev.

Att verkligheten avviker, är inget att förvåna sig över, men skevare kan jag tycka det är att ORCi och SRS inte korresponderar, en båt borde ju ha samma potential oavsett system.

Alltså har de drivna seglarna visst fog för sin mening – gör SRS transparent. Eller inför ORCi på respitseglingar.

Allra radikalast är att slopa mätetalen helt, båtarna kappseglar efter storlek och alla som fullföljer är vinnare. Det konceptet har danska Silverrudder, startad av Morten Brandt redaktör på Bådnyt i Danmark, och är en kämpasuccé. Inga mätetal, inga segelbegränsningar och solosegling runt Fyn i 135 sjömil lockade i höstas 330 båtar. Båtarna startar efter storlek med ungefär fem fot mellan klasserna.

Gå in på www.silverrudder.com och på www.orc.org och fundera på framtiden. Kanske någon framåt klubb ordnar ett svensk Silverroder 2016.

Curt Gelin

SRS vs ORCi exempel