Curres blogg:

Båthistoria i graven

Ett stycke svensk båtkultur, Rassys gamla båtbyggeri i Kungsviken på Orust är borta - jämnat med marken. Det kunde besökare se till sin sorg vid tilläggning i viken i somras.

Planerna på rivning av det gamla varvet i Kungsviken har funnits ända sedan Christoph Rassy sålde det till Lars Olsson f d Malö för flera år sedan. Och så fort jag hörde ryktet om rivningen åkte jag dit. Ett besök i Rassys gamla båtbyggeri i Kungsviken kändes angeläget, det var ju här Sveriges största varv startade på 1960-talet och att dokumentera ett stycke båtbyggarhistoria lockade. I andra hand kunde intrycken kanske komma till pass till ett porträtt om Christoph eller varvet.

I många år hade jag före rivningen besökt Kungsviken under Öppna Varv och för att testa nya Malöbåtar. Mitt första besök skedde redan våren 1970. Som nybliven båtskribent var målet att rapportera om motorseglare och Rasmus skulle testas. En stor båt då - hela 35 fot och stöddig.

Båtbyggare Christoph var vid den här tiden en smärt, alert man, inte fyllda 40 och varvsägare sedan 1967. Varvet hade han köpt av Harry Hallberg, som var Orusts driftigaste båtbyggare. Harry hade byggt nytt i Ellös och behövde inte varvet i Kungsviken.

Mitt minne från första besöket hos Rassy var den knappa takhöjden på varvet. Gubbarna fick huka sig när de bar ombord inredningarna och det var bara någon centimeter till godo när de båtarna baxades ut genom portarna.

Och på övervåningen bodde Christoph med hustru Mai och då treårige Magnus i en liten lägenhet med tunna väggar och lågt i tak. Hur det gick att bo så? Det kunde jag knappt ta in och för att få veta, frågade jag senare Christoph när vi möttes i Ellös på Öppna Varv: Kunde han berätta om tiden i Kungsviken?

Men hans blick blev mörk och den annars pratglade båtbyggaren sade inte ett ord. Först när Mai kom till vårt bord, tog Christoph till orda och sade på sitt typiskt bestämda sätt: Jag vill inte tala om den tiden! Mai kan intyga hur det var, men det går inte för dig att förstå när vi sitter här på varvet idag, hur vi hade det. Den dörren är stängd, ett avslutat kapitel!

Hans bestämda svar ingav förstås respekt, och en aning om slitet som föregått dagens stora Halberg-Rassy Varv. Likväl var det lockande som vän av gamla varv och båtkultur, med årliga nya besök i det gamla båtbyggeriet i Kungsviken. Inbjudan till kräftskivor med Malöklubben blev en formell förevändning ifall någon skulle tycka ifrågasätta strövandet.

Varvet skilde sig från andra på Orust med sitt valmade tak. Harry Hallberg köpte det 1942, byggde Folkbåtar, Stjärnbåtar, jullar och P 28:or på löpande band. P stod för Pacific på förslag av Lars Larsson, fabrikör av Albinmotorerna och flink försäljare på amerikanska Västkusten.

Harry ritade P 28 och slog ut spanten i full skala på vinden till varvet. P 28 blev fin att se på, väl byggd och en god seglare. Hela 600 exemplar byggdes, vilket säger lite om båtens attraktionskraft.

1964 köpte Christoph varvet av Harry för 92 000 kronor. Han lånade beloppet, men behöll 25 procent för att vara likvid för att ha till virke och annat, som behövdes för att bygga båtarna han sålde. Med tiden kom han på förskott och delbetalningar och har inte sedan dess inte lånat för att driva varvet. 1972 köpte han sen Harry Hallbergs nya varv i Ellös och flyttade hela verksamheten till Hallberg-Rassyvarvet, som det döptes till vid köpet.

Åtskilligt på varvet i Kungsviken kunde platsat på museum, i en utställning om båtbyggeriet på Orust eller i en bok om Hallberg-Rassy. Men ingen intresserade sig för materialet, det låg helt öppet. Idag är det borta, förutom ett par spantmallar på Bohusläns Museum.

Vemodigt, tyckte jag vid besöket i somras. Visst var varvet i dåligt skick, höll på att rasa, men det inte hade hållits efter på många år. Skjulet saknade värde för Lars Olsson, förr ägare till Malövarvet och enda värdet var för Kungsvikenbor för kalas och kräftskivor.

Ändå borde en minneskylt sättas upp om vad som hänt i Kungsviken. För snart kanske viken blir en ort - 42 hus ska byggas plus 15 uthyrningsstugor enligt detaljplanen. Enda båtintressanta som blir kvar då är Malö Yachts. Men där står tillverkningen stilla och frågan är vad Malös ägare Bob Erixon vill? Snart kanske han behöver sälja? Eller också får även han med sig Orusts kommun på bostäder. Det intressanta med Kungsviken är just båtbyggartraditionen, den drar så att det lilla samhället kan utvecklas anger detaljplanen daterad juni 2013.

Med andra ord – sväng förbi Kungsviken snart och föreställ er hur där var när Christoph Rassy började sin bana. Alternativt gör ett besök hos Västkustens Träbåtsförening på Båtmässan 2016 eller beställ Båtnytt 3/2014 för koll på hur en ovanligt enveten båtbyggare blev bamsen i branschen.

Curt Gelin

För varvsintresserade finns mitt personliga porträtt av Christoph Rassy publicerat i Båtnytt 2/2014.