Min tredje Atlantöverfart med ARC, Atlantic Rally for cruisers är nära. Starten går på söndag.
Jag har haft mer tid än nånsin att förbereda, och ändå, här sitter jag i sängen och håller på att förgås av stress. Idag ska vi handla mat och övrigt till sju personer för 25 dagar. Vi behöver inte bära hem maten själva, Hiperdino har gröna boxar som de packar allting i, och levererar på bryggan. Sen ska alltihopa packas in i båten. Det har gått förut, och det ska gå nu också, men det tar tid.
Peristera var enda båten med tjejbesättning i år.
Vi ska också bli intervjuade. Peristera är den enda av 192 båtar med endast kvinnor i besättningen. Enligt ARC själva har det aldrig varit fler än två. Om det är några av Sittbrunnens läsare som är intresserade av att bättra på statistiken lite, så gör det! ARC är ett väldigt roligt och lärorikt evenemang.
Och vi ska hitta platser för de 11 dieseldunkar som vi fyllde igår. Originaltanken i Peristera är på 250 liter, och sen har jag låtit göra en extra tank på c:a 150 liter. Det är inte så mycket, vi kan komma att behöva de 250 liter som finns i dunkarna. Båda de tidigare överfarterna har vi haft längre perioder av mer eller mindre stiltje.
Tvätta kläder måste vi också göra, och säkert komplettera mathandlingen med bortglömda viktigheter. Stål-Sunny ska komma och svetsa en lagning på pushpiten, och sen ska vi surra gasflaskorna på badplattformen.
Vi ska byta filter till både motorn och watermakern, montera säkerhetslinorna på däck och lotta vem som ska följa med mig till Skippers briefing på lördag. Och tanka vatten, och lägga passen i grabbagen.
Igår tog vi ut båten en sväng för att åtminstone ha hissat seglen innan avfärden. Det blåste i princip ingenting så vi kunde inte segla, men ARC:s fotograf körde runt en drönare över oss och fick förhoppningsvis bra bilder. Vi har inte sett dem än, men de kanske dyker upp på deras hemsida (World Cruising Club), eller FB-grupp.
Det har ännu inte kommit igång några stabila passadvindar. Nära Karibien ligger ett lågtryck som ger motvind längs vår rutt. Det hände förra året också. Precis mot slutet uppstod ett kraftigt lågtryck som gav hårda västvindar, och vi blev tvungna att svänga rakt söderut för att komma undan. Nu kan förstås allt ändras på vägen. Det är 2800 sjömil över, och de flesta går söderut i början för att förhoppningsvis hitta passadvindarna, och då blir det något hundratal sjömil till.
Nej, nu måste jag jobba vidare med förberedelserna. Följ oss gärna på antigen appen YB Races, ARC 23- Eller på min hemsida tarodret.nu. En bit ner på förstasidan finns en länk: ”Var är Peristera nu?”
Och sedan Lägg till på startskärmen.
