Visst fixade jag kustskepparexamen galant på första försöket, även om jag nästan inte tänkte ta mig till provtillfället alls i ren nervositet. I efterhand känns det inte så viktigt, men där och då var det oerhört stort. Jag ville inte att storleken på vår nya båt vid ett framtida båtbyte kanske rent av skulle avgöras utifrån om jag får framföra ett skepp (båt med mått större än 12 x 4 m), eller inte. Det var också skönt att få ett kvitto på att inhämtad kunskap under åtskilliga kursvinterkvällar fastnat.

Att segla är nödvändigt. Det visste till och med de gamla romarna. Navigare necesse est, stod det på en affisch med en massa skepp som jag hade på väggen ovanför sängen när jag var liten.

Nu har jag kommit till Kanarieöarna, med hjälp av en massa vänner som gastat på olika sträckor. Trodde jag skulle få hjälp över Atlanten också, men den långa gastlistan krympte snabbt när januari kom närmare. Vissa skrämde jag själv bort med varnande ord om stormar, andra fick jobb som kom emellan och andra tror jag kärleken har lockat bort.

I varje fall måste jag nu fundera på om jag ska våga krossa Atlanten ensam.

Det är en skrämmande tanke. Men också lockande.

Det var Robban som hittade ön. Han satt hemma och kollade in rutten han skulle gasta på. När han zoomade in mellan Madeira och Gran Canaria hittade han Ilhas Selvagens, ett par pytteöar som normalt inte syns på plottern.

Det visade sig vara politiskt omstridda öar och häckningsplats för Gulnäbbad Lira. Samt geckoödlor.

- Ska vi stanna på Selvagensöarna, messade Robban.

Vi lämnade Lissabon med vinden i ryggen, trots motvind ner genom floden. Snart kunde vi äntligen sätta segel efter två veckor i den trevliga men dyiga gästhamnen vid den gamla världsutställningen.

Vi hissade storen på den nya bommen och så småningom även gennakern.

- Ska vi ta ner den till kvällen, frågade Robert när han gick på sitt pass vid solnedgången klockan åtta.

Men det blåste härliga sex sekundmeter slör, så vi lät den sitta. Strax innan jag skulle gå på vid midnatt vaknade jag av en överhalning när jag flög runt i kojen.

Delphia Yachts har hållit igen på utvecklingen av nya segelbåtar några år och koncentrerat sig på att bygga åt andra varv som J/Boats, Jeanneau och åt motorbåtsmärken som Quicksilver och Arvor. Men nu när försäljningen av nya segelbåtar ökar i Europa, tar varvet i östra Polen nya tag och presenterar planer på två helt nya modeller Delphia 42 och Delphia 58, varav 42:an ska sjösättas redan nästa år.

Den speciella framåtlutande kölfenen med buybulb syftar till att ge bästa lyft minsta motstånd och störst stabilitet.

I lördags var det premiär för nya Diva 34SC (Sports Cruiser) i min hemmahamn Bullandö Marina och även om visningen var till för presumtiva kunder, var andra intresserade på plats välkomna ombord för att inspektera Bernt Lindquists projekt.

Mycket lovar gott på denna nykomling i vad som är den nya trendklassen, där Hallberg-Rassy 340, Dehler 34 Arcona 340 och Linjett 34 redan finns och visar att välseglande 34-fotare ligger i tiden. 

När vi lämnar Bayona i Spanien har vi fortfarande vinden svagt i nosen. Men ute vi udden på Iberiska halvön vrider det, helt enligt Windy-appen och vi får nordlig medvind i våra fulla segel. Preventern säkrar storen när vinden brallar på, och räddar säkert ett 20-tal gippar i de svängiga surfvågorna akterifrån. Vi tutar på och maxar i 10 knop i nerförsbackarna.

Men när vi ska in i den portugisiska hamnen Viana do Castelo lossar vi preventern för att lova upp mot piren och en riktig körare trycker upp oss rakt mot vinden. Finns inte plats att falla, så vi snurrar, skotar hem för en gipp och går in i hamnen. Jag tittar upp och ser att storens bom är knäckt, ser mest ut som skinkan på ett konstverk av Salvador Dali.

{jumi [jumi/martinlissabon.html]}

På söndag kastar vaktkapten, rorsman och trimmare Martin Strömberg loss från varvet i Lissabon till starten av 2017-2018 års Volvo Ocean Race.

Jag träffade honom på fördäck i dockan för att höra vad som får honom att fortsätta kämpa, i detta Volvorace och kanske i en ren svenskbåt i nästa.

Var och en av de sju båtarna har fått en översyn som heter duga på Volvo-varvet i Lissabon.

Den service som Volvo-varvet i Lissabon ger de sju VO 65:orna, överträffar det mesta som en kappseglare kan drömma om. Båtarna har i dagarna avslutat en minutiös service genom nyordningen sedan förra racet med en centraliserad och obligatorisk ordning. Raceledningen liknar den vid att lämna in sin bil på 50 000 mila service. Skillnaden är bara att få bilar rullar lika långt som VO 65:orna seglar och inte utsätts för samma påfrestningar.

Här berättar varvet vad man gör för att båtarna ska fungera felfritt.  

VO 65:orna kommer kanske att få segla ett tredje varv runt jorden sedan visionen om Volvo Super 60 lagts på is.

Som bekant meddelade VD:n för Volvo Ocean Race Mark Turner, i förra veckan oväntat att han hoppar av jobbet nästa år. Anledningen är att visionerna har lagts på is om ny båt, start vartannat år och katamaraner för inshore racen.  Istället pratar Volvo nu om att fortsätta med 65-fotarna på grund av att tiden är för knapp för att hinna förbereda för nyheterna.  

Men frågan är om inte sanningen att racets ägare AB Volvo och Volvo Cars har fått kalla fötter? Sent har de förstått att bygget av åtta foilande 60-fotare, plus dito katamaraner skulle få ske på spekulation ett utlägg på 50 – 60 miljoner Euro.

Till bilden hör att Turner inte fick sålt den åttonde båten till det kommande racet och ovanpå det kanske har fått ge rabatt till team med ideell profil för att få tillräckligt många startande.

Hon skulle vara klar till säsongen 2017 men sköts på först till Marstrand Boat Show och sedan till Allt på Sjön i Gustavsberg. Skälet var att Bernt Lindquist ville ha båten helt klar innan den presenterades och senast sade han att premiären är planerad till Dusseldorf i Januari, eftersom hans agent Diamond Yachts, har intressenter för båten.Men i veckan kunde Diva 34SC sjösättas och riggas.

Inom kort ska båten testas och dessutom jämföras med snabba föregångaren Diva 35, anno 2010. Efter det ska den visas för publik och spekulanter på ostkustens mesta marina – Bullandö på Värmdö.

Mässan i Marstrand resulterade i köpare av nya segelbåtar, ändå minskade deltagandet i kappseglingar 2017.

Försäljningen i höst av nya segelbåtar är den bästa på flera år. Hittills har beståndet fyllts på med 72 båtar och uppgår nu till ca 27 000 exemplar, enligt branschstatistiken. Ändå deltar allt färre i kappseglingar. En koll visar att 2017 ställde 1 344 båtar upp i de 17 vanligaste seglingarna i Stockholm mot 1 362 ekipage under 2016. Ljuspunkten och trendbrytaren är shorthandseglingarna. ”Sailracing with a friend” är ett vinnande koncept, säger statistiken.

Att ge sig ut på långsegling utan att ha ett riktigt "körkort" på båten finns ju liksom inte. Jag kom på det i somras när vi tog ett varv runt Åland. Tanken slog mig plötsligt mitt ute på Ålands hav i ganska krabb sjö att "Om Janne trillar i nu kan jag förmodligen varken reva seglen, få igång motorn, vända båten eller ännu mindre fiska upp honom..." Det kändes galet oansvarigt att bara segla med och inte ta något eget ansvar under resan (förutom huvudansvaret för matlagning, vill säga) och förlita sig på att kaptenen ombord fixar allt som har med själva seglingen att göra.

Dehler 34 tog X-34 på prestanda när vi testade båtarna. Lägre begagnatpris påverkar också valet.

Vissa båtar balanserar prestanda och utrymmen bättre än andra. Två förträffliga exempel är Dehler 34/SV (Simonis Voogd) och X-34. Dessa två fräschingar testade jag som nya 2007, som begagnade 2014, och nu har jag bedömt dem på nytt för en jämförelse åt alerta båtmäklaren Båtagent.

Efter tre säsonger med Fareast 28R tar fabriken i Kina nästa steg. På prisutdelningen för Nordic Yachts Open nyligen presenterade designern Maarten Voogd en Fareast på 37-fot enligt samma recept som 28:an och 31:an. Det betyder lätt skrov, tung djup köl, mycket segel, långt peke, djupt, smalt roder. 4,6 ton är förhoppningen att Fareast 37 ska väga, men specifikationerna är ännu inte spikade.

Dubbla rattar som på skissen blir tillval, eftersom planen är att hålla priset lågt. Första exemplaret är redan sålt till en stockholmsseglare och denna raket till racer ska få världspremiär på Allt för Sjön 2018 – om fem månader.

-       Programmet är tajt, men projekteringen är i full gång, berättade Maarten Voogd.

Mera detaljer kommer om ett par veckor, lovar Mats Runström med Nordic Yachts.

118 besättningar fick en fin kappsegling i årets största shorthandsegling Nordic Yachts Open från Bullandö.

Rekord! Igen! 118 båtar var anmälda till sjätte upplagan av shorthandseglingen Nordic Yachts Open på Bullandö utanför Stockholm. 102 båtar genomförde seglingen, varav 30 med kvinnor ombord i enlighet med mottot för seglingen : ”Öppen för alla, ung som gammal, kille eller tjej, man eller kvinna, par, sambo, vänner och/eller släkt.

Martin Strömberg seglar Volvotävlingen igen, nästan som skeppare. Det blev inte någon egen svensk båt, men en miljöbåt under FN-flagg med en kvinnlig skeppare. Kanske tom bättre än en blågul båt. Sittbrunnen hejar i alla fall på Dee och Martin av alla våra hjärtan. Vore himla kul om der kom först.

Med tanke på alla plastpåsar som flyter omkring på haven vore det bra om de också kunde sätta strålkastaren på den växande plastkatastrofen.

Under uppehållet i Stockholm för Nord Stream Race fick vänner av Swan veta av folk från Nautor att man sålt hela 20 exemplar av 50:an och har ytterligare båtar på gång. Konceptet entyp och avancerad båt, har med andra ord blivit lyckat. Vilket har lett till nästa osannolika steg i varvets historia.

Club Swan 125 blir nästa superprojekt för Nautor. Renderingarna visar båten mot klipporna i Hobart.