Sanering för fem miljoner

Det finns runt 17 000 vrak längs Sveriges kuster. Av dem har Sjöfartsverket klassat 300 som miljöfarliga och ett trettiotal av dem bedöms utgöra ett potentiellt miljöhot. Nu har Havs- och vattenmyndigheten fått fem miljoner kronor för att inleda saneringsarbetet med ett av de mest hotande vraken, Thetris. Fiskefartyget Thetis som sjönk 1985 ligger på 30 meters djup och nära land utanför Kungshamn.

– Även om de senaste undersökningarna av Thetis visat att det kanske inte innehåller någon olja är målsättningen att utföra en grundligare undersökning för att antingen sanera vraket eller avskriva det som miljöhot. Avsikten är också att alla inblandade myndigheter ska skaffa sig praktisk erfarenhet och testa vilka metoder som är bäst lämpade i det här arbetet, säger Ulf Olsson, sjömätningschef på Sjöfartsverket.

Det är Havs- och vattenmyndigheten som ansvarar för att samordna arbetet med sanering av vrak i svenska vatten, men flera andra myndigheter är involverade i arbetet, bland annat Sjöfartsverket som under flera år arbetat med att kartlägga och undersöka sjunkna fartyg längs de svenska kusterna. Rent praktiskt innebär en vraksanering att man sågar hål i tankarna, inspekterar inuti och pumpar upp eventuell olja. Målet är att de farligaste vraken ska vara sanerade inom 10-15 år.

– Inledningsvis är två vrak förutom Thetis prioriterade då de anses utgöra en miljörisk, säger Ulf Olsson.

Harburg är en tysk lastångare som sjönk bara några hundra meter utanför Lidingö 1957. Hon ligger i dag på 30 meters djup. Kustbevakningen har fått flera larm under de senaste åren om oljefläckar på ytan och det finns också olja i sedimentet.

Skytteren är ett norskägt lastfartyg som sänktes utanför Måseskär 1942 och ligger på 80 meters djup. Hennes sista uppdrag var att frakta krigsmaterial till de allierade under kriget. Skytteren sänktes av den egna besättningen sedan fartyget beskjutits av tyska örlogsfartyg.

– Kustbevakningen har de senaste åren fått ett flertal larm om läckande olja från Skytteren, säger Ulf Olsson.

Ansvarsfördelning för arbetet med sjunkna vrak:

•Sjöfartsverket gör sjömätningar för att kontrollera vrakens status och läge.

•Kustbevakningen gör dykningar och filmar vraken för att kontrollera dem och vilken miljörisk de utgör. Står också för sanering vid utsläpp till havs.

•Havs- och vattenmyndigheten samordnar arbetet med sanering och undersökning av miljöfarliga vrak. Och arbetar också med att ta fram metoder för sanering.

Bakgrund

2014 genomförde Sjöfartsverket en utredning i samarbete med Chalmers, Kustbevakningen, Havs- och vattenmyndigheten, Statens maritima muséer, FOI och Swerea KIMAB. Syftet var att undersöka eventuella miljöeffekter på havsmiljön samt ge förslag på vidare åtgärder för resurseffektiv hantering av vrak. Det arbetet var en uppföljning av utredningen Miljörisker från fartygsvrak från 2011, där Sjöfartsverket utförde arkivstudier och pekade ut ett trettiotal vrak som potentiella miljörisker.

Läs rapporten: Miljörisker vrak - 2014

Mer information om de vrak som studerades 2014: www.sjofartsverket.se/vrak