Curres blogg:

Oflyt för Vestas i första drabbningen

Ringrost är kanske den faktor som Chris Nicholson och hans besättning på Vestas kan skylla på i gårdagens In Port Race i Lissabon. Man hade lagt upp starttaktiken skapligt och låg strax till lovart om lovartsmärket, möjligen ett par sekunder tidigt, när Ian Walker med Azzam kom upp i lä och hindrade Vestas från att falla. Följden blev att Chris & Co blev avhängda i starten trots att man fick rullat ut sin A3 lite snabbare.

Men som ofta på bankappsegling hade läbåten kontroll och Azzam kunde snart öka avståndet till Vestas i den lätta vinden på sexvarvsbanan. Trots att stödet för Vestas come-back är massivt, ges inga favörer till teamet på banan och särskilt på gippduellerna tappade man lite varje gång.
Ett tag såg det klart lovande ut för Vestas, man seglade upp sig till en fjärde plats och hade greppet på Team SCA på sista benet med kurs mot stranden. Frågan var när gippen skulle tas i den nu svaga vinden? Chris Nicholson tyckte troligen att vinkeln var rätt och gjorde manövern först och utan att SCA behövde begära plats för land. Vilket ledde till en platt läns ner mot mål och noll tryck i seglen på grund av medströmmen.
De sista metrarna bar det sig inte bättre än att storseglet åkte över så att Vestas fick babord och SCA styrbord. Likväl ville Chris Nicholson försöka komma mellan målbojen och SCA. Men utan rätt till väg kunde han inte begära plats och kappseglare kände sannolikt igen situationen när Chris trots allt klämde sig mellan istället för att gå utanför flaggan.
Under ett par obehagliga sekunder såg det ut som om SCA-båten och Vestas skulle stöta ihop och det gick att förställa sig shore manager Neil Cox – månader med hårt arbete att bygge upp Vestasbåten åt skogen på en sekund.
Tur i oturen i detta prekära läge, var att Vestas köl hakade i märket och fastnade så att SCA-båten kunde glida förbi, varpå inga skador uppstod på båtarna. Puh, var min reaktion.
Även den situationen går att skylla på ringrost, att inte ha deltagit i alla de tidigare in-port racen och inte kommit in i många tajta lägen med VO 65.an, sätter spår.
Trots allt spelar erfarenhet stor roll i kappsegling. Intuition räcker långt, men i knepiga lägen som i starter och rundningar är ryggmärgsreaktioner en fördel i meningen att ha varit i liknande lägen förut och veta vad man ska göra.
Totalt sett var det återigen skönt spännande att följa de sju VO-65.orna på banan. Flotta bilder omväxlande från luften och från vattnet och initierade kommentarer om varenda vindskift och position av Knut Frostad, Richard Mason och deras brittiske speakerkollega var dagens höjdpunkt.
Det enda jag kan sakna är kommentarer från skepparna efter målgång. Att få höra vinnaren Iker Martinez syn på seglingen, hur han kände sig när Ian Walker var nära att pressa sig förbi sista minuten före mål och vinna med tre meter, det hade varit toppen.
Det skulle också vara intressant att höra Bouwe Bekking berätta hur det kom sig att han tog vad som såg ut att vara en riktig rövare på kryssen rätt in bland åskådarbåtarna och sedan in mot land, istället för att bevaka. Det är förstås alltid lättare att sitta iland eller på en följebåt och tycka, än att själv segla och ta beslut svårare, det vet alla som kappseglar.
Mest gladde kvinnorna på SCA - igen. De tajmade starten nästan perfekt, men var en halv meter över när skottet gick. In med A3.an och kryss tillbaks tog tid. Men redan på tredje benet hade Sam Davies och hennes besättning seglat upp sig, det tyder mindre på kvinnlig intuition än på klok taktik.
De tog fjärde plats och ligger därmed på tredje plats i in-port serien, som är både en egen tävling i tävlingen och en tie-breaker om behovet uppstår.
Nästa ben mot Lorient i Frankrike är den kortaste mätt i sjömil, men ska inte underskattas – den var en av de stormigaste förra Racet.
Lätt kryss utmed spanska kusten och komma rätt i ström och vind och hitta rätt spår över Biscaya låter som ännu en spännande resa taktiskt och kanske avgörande för om Ian Walker ska promenera hem med segerbucklan.
När VOR är slut om tre veckor kommer det att uppstå ett tomrum - vad ska man nu följa? Som tur är väntar en del egna kappseglingar.

Curt Gelin

Resultat In Port Race Lissabon
1 Mapfre
2 Abu Dhabi Ocean Racing
3 Team Alvimedica
4 Team SCA
5 Team Brunel
6 Dongfeng Race Team
7 Team Vestas Wind

Oflyt för Vestas i första drabbningen

Ett tag såg det klart lovande ut för Vestas, man seglade upp sig till en fjärde plats och hade greppet på Team SCA på sista benet med kurs mot stranden. Frågan var när gippen skulle tas i den nu svaga vinden? Chris Nicholson tyckte troligen att vinkeln var rätt och gjorde manövern först och utan att SCA behövde begära plats för land. Vilket ledde till en platt läns ner mot mål och noll tryck i seglen på grund av medströmmen.

De sista metrarna bar det sig inte bättre än att storseglet åkte över så att Vestas fick babord och SCA styrbord. Likväl ville Chris Nicholson försöka komma mellan målbojen och SCA. Men utan rätt till väg kunde han inte begära plats och kappseglare kände sannolikt igen situationen när Chris trots allt klämde sig mellan istället för att gå utanför flaggan.

Under ett par obehagliga sekunder såg det ut som om SCA-båten och Vestas skulle stöta ihop och det gick att förställa sig shore manager Neil Cox – månader med hårt arbete att bygge upp Vestasbåten åt skogen på en sekund.

Tur i oturen i detta prekära läge, var att Vestas köl hakade i märket och fastnade så att SCA-båten kunde glida förbi, varpå inga skador uppstod på båtarna. Puh, var min reaktion.

Även den situationen går att skylla på ringrost, att inte ha deltagit i alla de tidigare in-port racen och inte kommit in i många tajta lägen med VO 65.an, sätter spår.

Trots allt spelar erfarenhet stor roll i kappsegling. Intuition räcker långt, men i knepiga lägen som i starter och rundningar är ryggmärgsreaktioner en fördel i meningen att ha varit i liknande lägen förut och veta vad man ska göra.

Totalt sett var det återigen skönt spännande att följa de sju VO-65.orna på banan. Flotta bilder omväxlande från luften och från vattnet och initierade kommentarer om varenda vindskift och position av Knut Frostad, Richard Mason och deras brittiske speakerkollega var dagens höjdpunkt.

Det enda jag kan sakna är kommentarer från skepparna efter målgång. Att få höra vinnaren Iker Martinez syn på seglingen, hur han kände sig när Ian Walker var nära att pressa sig förbi sista minuten före mål och vinna med tre meter, det hade varit toppen.

Det skulle också vara intressant att höra Bouwe Bekking berätta hur det kom sig att han tog vad som såg ut att vara en riktig rövare på kryssen rätt in bland åskådarbåtarna och sedan in mot land, istället för att bevaka. Det är förstås alltid lättare att sitta iland eller på en följebåt och tycka, än att själv segla och ta beslut svårare, det vet alla som kappseglar.

Mest gladde kvinnorna på SCA - igen. De tajmade starten nästan perfekt, men var en halv meter över när skottet gick. In med A3.an och kryss tillbaks tog tid. Men redan på tredje benet hade Sam Davies och hennes besättning seglat upp sig, det tyder mindre på kvinnlig intuition än på klok taktik.

De tog fjärde plats och ligger därmed på tredje plats i in-port serien, som är både en egen tävling i tävlingen och en tie-breaker om behovet uppstår.

Nästa ben mot Lorient i Frankrike är den kortaste mätt i sjömil, men ska inte underskattas – den var en av de stormigaste förra Racet.

Lätt kryss utmed spanska kusten och komma rätt i ström och vind och hitta rätt spår över Biscaya låter som ännu en spännande resa taktiskt och kanske avgörande för om Ian Walker ska promenera hem med segerbucklan.

När VOR är slut om tre veckor kommer det att uppstå ett tomrum - vad ska man nu följa? Som tur är väntar en del egna kappseglingar.

Curt Gelin

Resultat In Port Race Lissabon

1 Mapfre

2 Abu Dhabi Ocean Racing

3 Team Alvimedica

4 Team SCA

5 Team Brunel

6 Dongfeng Race Team

7 Team Vestas Wind