Tillsammans över Atlanten
- Det är fel att Atlantic Rally for Cruisers är världens dyraste t-shirt, sa Micke Westin när jag träffade honom i Las Palmas i höstas. Den kostar extra, utöver de 20-30 000 kronor det kostar att segla med ARC:en över Atlanten.
Han utvecklade det i en krönika i FB-gruppen Svenska Långseglare. Se nedan.
- Men vi kan väl starta ett eget rally om du också ska segla över, sa han.
Sagt och gjort. Nu har vi dragit igång Viking Explorers, som kastar loss mot Västindien när passadvindarna har stabiliserats och julhelgerna avklarade inom charterprisavstånd från släkten, den 7 januari 2018. Tre båtar är redan anmälda, av de tio som är lagom och tjugo vi tycker är max.
Vi tänker oss att göra klart båtarna och storhandla i Las Palmas och sen segla ner till Kap Verde för att sätta kursen på Barbados på andra sidan havet.
ARC:en är ju flera hundra båtar som startar i en mer eller mindre kappsegling över Pölen. Den har vuxit sig upp till ett litet monster som käkar upp hela marinan i Las Palmas. Stammisarna tvingas ut ur hamnen och får ligga på svaj utanför. Allt medan stan betalar arrangörerna för att de kommer dit.
Men diskussionerna går heta om det här verkligen är rätt, och en del tror att snart är ARC:ens saga all. Jimmy Cornell som startade det hela har redan sålt spektaklet och fixar egna små eskaderseglingar vid sidan av.
Så varför skulle inte vi kunna göra vår egen? Vi vill ha glädjen av att starta tillsammans, tryggheten att vara fler i närheten av varandra över oceanen, och den stora festen när vi kommer fram. Kanske nån träff innan också.
Vi diskuterade en del fram och tillbaka om vi skulle ha en anmälningsavgift och en fast eskaderledning. Men vi visste inte riktigt vad vi skulle ha pengarna till. En intresserad deltagare tyckte att det var hippiesentimentalitet att inte tänka kommersiellt. Men vi lutar nog åt hippiestilen i alla fall.
Då blir det ett gemensamt ansvar att se till att turen blir lyckad. I stället för anmälningsavgift ingår en skyldighet att göra nånting. Kanske fixa en fest, trycka t-shirts, fixa vimplar, handla in sattelittelefoner till pangpris, spela musik på träffarna i hamnarna etc. Samt att ha himla kul.
Säkerhetsgenomgångar ska ju göras innan avfärd och där är ju Oceanseglarklubben, Jordenruntseglarklubben och Svenska Kryssarklubben redan igång med planering, kurser och träffar så det blir ju bara råddigt om vi ska försöka nåt sånt. På projektspråk är Viking Explorer genomförandefasen, då själva seglingen över Atlanten ska göras.
Kanske ska vi enas om nån standard för kommunikation. Men vaddå? VHF tycker jag är självklart, men vad gör man med den på oceanen. Pratar med mötande fraktfartyg, som ändå inte svarar på anrop? Med varandra, så länge man är inom räckhåll. Kortvågsradio kostar en förmögenhet och kräver utbildning. Satellittelefon tror jag är det bästa, men det här tycker jag man kan fortsätta diskutera.
AIS, livflotte, säkerhetsselar, jackstay, västar och kastlina är ju självklarheter, men ska vi kräva alla epirber mm som ARC:en ställer som villkor. Radar? Nån slags minimistandard borde vi väl slå fast ändå? Eller inte?
Kanske ska vi sätta upp en gastbank, där intresserade medseglare kan sätta upp sig med ett litet CV. Man måste inte ha båt eller känna en skeppare för att kunna komma med på den här expeditionen. Och man måste inte ha en full besättning i förväg för att våga sig ut med Viking Explorers.
Sponsorer kan vi väl tänka oss, vad vi nu ska använda pengarna till. Kanske fester, eller specialutrustning. Kul priser till avslutningsfesten kanske. Det vore ju kul med en tracker så alla där hemma kan följa oss över haven. För Micke kommer ju att rapportera på sin sajt Drömresan och jag på Sittbrunnen. Och mer än en långseglare har ju sin egen blogg.
Så plocka ihop långfärdspryttlarna och häng med på färden, vetja! Hitta oss på Facebook. Och håll diskussionen kokande….