Inget skvimpa på Skvimpaskär

Skärgårdsstiftelsens vänbok 2011 heter "Ortnamn i Stockholms skärgård" och är en något förkortad men också fint illustrerad nyutgåva av Nils-Gustav Stahres tidigt utsålda bok med samma namn från 1986.

När vänboken dimper ner i brevlådan är jag just i färd med att läsa Sten Rinaldos bok "Dagar och sekler i skärgården" - också den lustigt nog från 1986. Och märkligt nog får jag direkt möjlighet att ställa den enes kunskap mot den andres. Till Rinaldos fördel.

På sidan 134 har Stahre ett resonemang kring namnen Skenpelsverpet, Skinnpälsudden, Skinnpälsören, Skinnpälshålet och dessutom Skvimparskär vid Svenska Högarna. Han konstaterar att det sistnämnda heter Skinnpellskiär på Gripenhielms konceptkarta från 1691 och drar sedan den lite märkliga slutsatsen att alla dessa platser antagligen var så blåsiga och kalla att man var tvungen att klä sig i skinnpäls för att hålla sig varm. Och därav namnet.

På sidan 23 i Sten Rinaldos bok finns, i en fotnot, en helt annan och mer trolig förklaring. Så här skriver Rinaldo:
"I Svenska Högarnas skärgård finns ett bra exempel på förvrängning och feltolkning av namn på skär. På sjökortet i dag står namnet Skvimpaskär för skäret öster om Storö med fyren. Namnet, som har stått på sjökorten under 1900-talet, låter som ett lite slarvigt naturnamn - sjön skvimpar mot skäret. Men det är en uttalsförvrängning av säljägarnas ursprungliga namn Skinpelsskier. Man flådde säl på skäret - drog av skinnpälsen. Ett lämpligt skär för sådant - en bit på avstånd från Storö, där hundratals fiskare höll till under säsongerna. I det gamla skärgårdsspråket uttalade man s och k tydligt, inte som sje-ljud. Då låter Skinpelsskier ganska likt Skvimpaskär. På 1700-talets sjökartor fanns flera skär i yttre skärgården med namnet Skinpelsskier."

Intressant är också deras olika stavning
Rinaldo: Skinpelsskier
Stahre: Skinnpellskiär
Men den senare stavningen kan ju också ha uppstått vid nytryckningen av Stahres bok. Rinaldo forskade ofta och gärna i gamla skrifter och hade nog skrivit av Gripenhielm rätt.

Anders Egerö