Curres blogg:

Supersober uppstickare

SWAN50NAV 188

Den märks. Club Swan 50 har kaxig profil med kryssarestäv, maxad gång, kan konverteras till cruiser, har en räcka nya lösningar och är invändigt fräsch som hemma hos en designer.

I mitt test i midnattssol, svarade båten upp till alla förväntningar. Vad sägs om 8,4 knop i 4 m/sek vind med 34 grader apparent? Jag blev såld på denna djärva båt och kan lova att vem som helst med smak för segling får ståpäls av gången, utförandet och konceptet.

I dagens konkurrens om nyhetsvärde och prestanda, framstår Club Swan 50 som ett superfräscht rappt recept. Redan linjerna lockar med negativt språng, stäv som på ett slagskepp och vinklad övergång likt ett valdäck mellan skrov och däck.

Looken är lika uppkäftig som fartfylld och den här båten gör garanterat intryck även i sofistikerade Medelhavshamnar och på rutinerade racers.

Det fina med denna racer- cruiser, är att stilen är klassiskt Swan-mässig och tjusig. CS 50 har tillochmed teakdäck om än bara 3 mm, toppfinish, den klassiska snobbranden och en lyxig läcker touch på inredningen. Sammantaget slår denna 50-fotare de flesta andra båtar som flyter.

Prestandan var på topp. I 6 -10 knops TWS 3- 5 m/sek (sann vindstyrka) kunde jag styra fullt på 32 - 36 grader AWA (apparent windangle) och såg fantastiska 8 – 8,4 BTS (Boatspeedknop) på loggen.

Sedan var jag särdeles spänd på feedbacken i styrningen, bortskämd som jag vill vara. Alla Swans jag testat har varit kalas att styra. Men dubbla roder brukar vara si och på känslan och exaktheten. Även här rådde lite motstånd upp till ca 6 knops vind. I bättre vind 7 – 8 knops TWS, svarade båten rätt, rattarna löpte lätt och frihjulade tillbaka när jag släppte ratten.

Ingen stallning inträffade efter slagen, kölen grep omgående trots den korta fenan. Vilket kändes bra. Att falla av och gå lågt efter att slag som svider, behövdes inte, jag bara lade om rodret och ordnade en snygg jämn sväng i kölvattnet.

Ett litet, trevlig tryck/lovgirighet hjälpte till att hitta spåret och få upp farten. Om jag ville få båten mer neutral, speeda och styra lägre, öppnade focktrimmern akterliket. Och ville jag öka trycket, drog jag upp vagnen någon decimeter och bad trimmern att stänga focken lite.

Än sen då? kanske vassa storseglare, säger. Samma fina gång får man väl i andra toppbåtar som Solaris 50, Xp 50 eller en TP52? Kanske det, men de bjuder inte samma smaskiga profil, inte på entyp och har inte samma förvandlingsbara, fräscha interiör.

Känslan nere i CS 50 är nämligen en stor överraskning, salongen är rena designerdrömmen - estetisk, ren, ljus och elegant i samma svep. Läderskoningar, läderhandtag, läderklätt stort bord, räfflade skott i vitlackad kolfiber, tvärgående takmattor och klassiska randiga teakdurkar, faller alla nöjesseglare för på direkten. Interiören förmedlar god smak och säker känsla.

”Cool” kallar Nautor sin djärva båt och jag är böjd att hålla med, menar att varvet tänjt med känsla på gränserna för vad som är en racer- cruiser och att man lyckats ta med sig traditionen från Club Swan 45, Club Swan 42 och Swan 39 och 44 R före dem.

Kanske stilen på CS 50 bildar trend? Hittills har bara franska designers Marc Lombard och Pasquale Conq använt likartat formspråk på Sun Fast 35 och Pogo 30.

NATTSOL OCH STOPP

Mycket nöjd, men slut på grund av nattsolen i Jakobstad, var jag vid tio på kvällen efter testet av Club Swan 50. Att segla sent på kvällen i brännande sol var overkligt.

Lika overkligt var det att ratta en båt som seglade så skönt att jag knappt kunde släppa ratten. Om inte Yachting World också hade behövt känna på båten, hade jag lätt fortsatt rätt över Bottenviken hela natten och njutit.

Det fanns inga polardata i B & G instrumenten och jag kunde inte avgöra om Target Speed (farten och höjden) är som designern Juan K tänkt sig. På kappsegling förlitar sig som bekant många rorsmän på stora båtar på siffror. Men tack vare den goda kontakten i CS 50, behövs knappt instrumenten, vana seglare klarar att styra båten fort och högt och även på natten.

Likväl lärde jag mig att man kan få stopp och dejsa även på denna toppbåt. I ett byte från spinnaker till fock, avtog och vred vinden. För bara storen fick jag inte båten att falla av och svagheten med dubbla, små roder visade sig i form av att den ställde sig i vindögat och i att rodren inte gav vrideffekt. Nu var vi bara ute för att känna på båten, alltså fick motorn assistera.

Dubbla roder, som dessutom ser ut som fenan på en knölval, är till för att ge bästa grepp. Jag är inte helt övertygad om fördelen med dubbla styrsystem då de brukar ge onödig friktion. På Club Swan 50 gick emellertid styrningen som sagt perfekt - när vinden ökat till cirka 6 knop. Innan dess var känslan inte lika fin som på t ex Swan 45 som har ett roder, är mitt minne från testet av den. Men bättring till perfektion utlovas på CS 50 med tunnare Dyneemalinor till den arm som ersatt traditionell kvadrant.

Vitsen med dubbla rodren ska vara grepp under press. Alltså testade jag genom att styra maximalt högt i friskande vind med gennakern. Men CS 50 skar inte, gick att styra och jag kunde falla trots bra tryck på systemet.

WEEKENDSEGLING

Båten är främst en racer, men även tänkt för avspänd weekends. Därför går som andra Swanbåtar CS 50:an att förvandla. Med input från kappseglare, har varvet planerat för att skiftet ska gå snabbt. För den sakens skull är förpiken, salongsbordet och förstaget demonterbara. I weekendmode får focken rulle stället för hakar.

Visst besvär innebär det ändå att sätta segel. Med fat-head stor som på testbåten, måste en gast klättra upp på masten och sätta i fallet. Maststeg finns och dubbla skenor till travarna, men vighet krävs ändå för att äntra. Ett lägre bomfäste, som på en Open 60, kunde vara lösningen.

Kolfiberriggen från Southern Spars har svagt svept spridare, profilerade vant, avlastare i masttoppen, cunningham till fallen och backstag. De sista behövs bara på race, men även under testseglingen i lätt vind sattes de för att ge spänning i förstaget.

Bland godsakerna på däck finns steglös inställning av fockskotpunkten, storskotet draget till vinschar på sargen, stöddigaste avlastarna, hopfällbara knapar. El-vinschar diskuteras för enklare hantering.

NERGÅNG A´ LA´ OPEN 40

Nergången liknar franska Open 40-båtar. Den framåtvinklade öppningen ger smidig ner - och uppgång och luckan kan hållas halvöppen för skydd. Inte snyggt, men funktionellt. För friskt eller blött väder kommer en huv att kunna monteras.

Jag ska inte tråka någon med teknikprat, men intressant är att bottenramen är helt i kolfiber. Att gjuta in en stålram tror Nautor inte alls på, man utreder och kvalitetskontrollerar allt och i detalj i laboratorium med målet att upprätthålla sitt starka rykte.

Genom att vakuumgjuta i kolfiber hamnar deplacementet på låga 8,5 ton, varav vikten för kölen utgör 40 procent. Den sticker dock 3,35 meter alternativt 2,20 meter och har en bulb i bly, varför rätande momentet är stort. I 8-10 knops vind krängde vi normala 10 grader, men på race gäller alle man på kanten för max moment.

Sittbrunnen är stor och bred. Lister för spjärn saknas, men ska komma. Även fotstöd för rorsman ska komma och göra styrställningen fullgod. Jag vill sitta grensle vid en pedestal för att sitta stadigt och som svar på den synpunkten fick jag veta att en fotstång är på gång. Egentligen blir den till för storskottrimmaren, men den som styr kommer att sitta ännu bättre.

Inga vinande ljud från riggen eller rodren hördes, inte ens under press från 270 kvadrat nylon, det gillades också.

Åtta Club Swan 50 är beställda, ännu fler kontrakt är klara inofficiellt, enligt Nautor´s man i Sverige Klabbe Nylöf. Tre båtar ska segla på Sardinien och i St Tropez i höst och tampas med andra Swans och möter maffiga racers. Till 2018 hoppas varvet ha byggt så många Club Swan 50 att planerna på en entypscup runt om i världen går i lås. Kapacitet finns.

KAVATA LÖSNINGAR

Oavsett de storstilade planerna, visar Nautor med denna nyhet, att man ligger långt fram på det mesta. I stil, byggkvalitet, finish, elegans, kavata lösningar är CS 50 ett förträffligt, dugligt recept för racing och cruising.

SWAN50NAV 295

Priset är aldrig lågt på en Swan, inte heller CS 50. Men mätt i värde för pengarna, tycker jag ohejdat subjektivt att båten är ett mästerstycke. Ingen prispress, inga genvägar är rätt kurs på en Swan. I materialval och omsorg i meningen tidsåtgång, är CS 50 som en andra bra båtar - värd varenda Euro.

Men att jämföra med en TP 52 blir skevt, anser Klabbe Nylöf.

Club Swan 50 är snällare att segla, den mäter bättre, behöver färre i besättningen, kostar mindre och har en nice inredning, håller han gärna fram.

Åk till Sardinien eller St Tropez i höst, se CS 50 i verkligheten och applådera ägaren till båt ett – Mats Bergryd. Och varvsägare Ferragamo, som beställt båt två och välsignar projektet.