Sittbrunnen
Allt om segling och båtliv
"Smällar man får ta" är en fortsättning på Peter Lindbloms förra bok, ”Lite flyt måste man ha”. I den tidigare boken skildrar han sin och hustrun Monicas segling på andra sidan Atlanten, Sydamerika, Karibien samt USA:s östkust. Den nya skildringen startar på Azorerna, tar läsaren in genom Gibraltarsund, västra Medelhavet och efter två övervintringar vidare hem till Sverige via Europas floder och kanaler med Båten s/y Bottin ll, en Malö 40.
I boken "Den omöjliga isresan" skildrar författarparet hur de, tillsammans med fyra ytterligare personer i besättningen, under säsongen 2010 seglar genom Nordvästpassagen. Segelbåten är deras vittberesta Ariel IV, en 49 fots slup byggd av stål. Det är den första svenska fritidsbåten som seglat genom passagen. Före dem har 42 andra fritidsbåtar gjort samma resa. Ariel IV har klarat resan på en säsong, utan att övervintra. Gratulerar!
Detta måste vara årets julklapp för seglaren som från hemmasoffan vill drömma sig bort till jordens mest avlägsna platser runt Antarktis. Möta sällsynta och ibland utrotningshotade djur, uppleva dramatiska seglingar och ankringar och vindar på 40 m/s och mer.
Rödkallen, en liten ö i det yttersta havsbandet i Botttenvikens skärgård, reser sig ur havet i en takt av 8-9 mm per år. Sakta med människomått mätt… men väldigt fort utifrån ett geologiskt perspektiv. Rödkallen som många känner igen från radions sjörapporter bröt vattenytan under medeltiden och hit kom tidigt fiskare från det som i dag är finska Karlö för att fiska strömming och säl.
I dag är Rödkallen sommarhemvist för ett 30-tal släktingar och kusiner till tidigare lotsar och båtmän och en och annan ”utböling”.
I boken får läsaren följa författaren och hans hustru Lisa när de i sin kära Ketch Siri under sommaren 2009 seglar Torekov - Lofoten tur och retur.
Det är en stor uppgift att sätta ihop ett verk som samlar all nödvändig kunskap om båtunderhåll. Spannet från stort till smått, från nybörjare till experter, från trä till plast och från motor- till segelbåt är så stort.
Att ”Stora boken om båtunderhåll” gapar över alldeles för mycket blir klart redan på de första sidorna. Där får man en beskrivning på de verktyg och instrument som man behöver för att ta hand om sin båt. Dock finns inte multimetern med, som är det verktyg som illustreras mest i fortsättningen på boken.
Inget skvimpa på Skvimpaskär
Skärgårdsstiftelsens vänbok 2011 heter "Ortnamn i Stockholms skärgård" och är en något förkortad men också fint illustrerad nyutgåva av Nils-Gustav Stahres tidigt utsålda bok med samma namn från 1986.
När vänboken dimper ner i brevlådan är jag just i färd med att läsa Sten Rinaldos bok "Dagar och sekler i skärgården" - också den lustigt nog från 1986. Och märkligt nog får jag direkt möjlighet att ställa den enes kunskap mot den andres. Till Rinaldos fördel.
Segla jorden runt – vem har inte drömt om det någon gång i sitt liv? För de allra flesta blir det aldrig av. Pengarna räcker inte, tiden finns inte och ens partner kanske inte är lika intresserad. Ändå är det märkvärdigt många som gör det och sen skriver en bok om resan. Ofta handlar boken just om bristen på pengar som orsakar ständiga kompromisser eller nödlösningar. Dessa i sin tur skapar farliga situationer där hela resan riskerar att gå i kvav.Nu finns två böcker som fullständigt skiljer sig från alla tidigare jorden runt-berättelser – i alla fall på svenska. Arne och Heléne Mårtensson är seglarna och författarna (ja, de har skrivit vartannat kapitel) som haft i princip obegränsat med kapital och som förberett sig i hela sex år. De lät bygga och specialutrusta en Hallberg-Rassy 62, de fullföljde sin segling i stort sett utan missöden, är fortfarande gifta och började planera nästa långsegling när de ännu var på hemväg, till Bullandö i Stockholms skärgård.
En (lite) otrolig seglats Tristan Jones. Vilken människa! När jag läste En otrolig seglats gick mina tankar till novellen ”Dränkt i sjögräs eller utkastad i oceanen” av Stephen Leacock. Så här beskriver hjälten i novellen sig själv ”Jag var en lång stilig yngling, bredaxlad och kraftigt byggd, brunbränd av sol och måne och med ett ansikte som utstrålade ärlighet, intelligens och ovanligt skarpt förstånd, förenat med kristligt sinnelag, okonstlat väsen och blyghet.”
För länge sedan läste jag novellen ”Bergsdårar”, en berättelse om två unga män som utan erfarenhet och utrustning reser till alperna för att pröva på bergsklättring. Novellen slutar olyckligt, vad annars kan konsekvensen bli när man ger sig på utmaningar illa förberedd? Själv är jag ibland smått manisk i mitt behov av att förbereda mig antingen det gäller reparationer, planering av kursen över en fjärd eller att installera en dvd-spelare. Jag vill alltid vara säker innan jag sätter igång så det var med viss fasa och skräckblandad förtjusning jag började läsa boken” Alla sa vi skulle dö”
Bland Norstedts förlags serie Klassiska seglingsberättelser finns nu ”Med Bris mot Kap Horn” från 1985 i pocketutgåva. Tack för det Norstedts. Skriven av Sven Yrvind (tidigare Lundin) och Anders Öhman. Själv är jag mycket nyfiken på Sven. Vad som driver honom och vad som är hans mål? Och vem han är? Första delen av boken är delvis en biografi om skoltiden, militärlivet och skutprojekt innan Svens idéer börjar formas på allvar om hur den optimala båten ska vara konstruerad. Enkelt uttryckt så är små båtar små bekymmer. Fast visst finns det bekymmer i och med den lilla båten, men Sven samlar erfarenhet med sin Bris och planerar att runda Kap Horn, ”den svåra vägen”.
Det blir ju nästan alltid tokigt när jag sätter igång och trimmar seglen. Så då tyckte jag att det var kul att Nautiska Biblioteket ger ut en enkel riggskola, i format som Salta Boken, en vattentålig lathund i hur man trimmar seglen. Om de nu bara hade gjort det.
För några dagar sedan damp ett paket ner i brevlådan. Paketet innehöll boken "Segla Mälaren" av Claes Lindahl. Boken hade jag beställt via hemsidan www.seglamalaren.nu några månader tidigare och det hade helt fallit i glömska. Fast nu sitter jag här med boken i handen och bläddrar i det rika materialet. Illustrationer från Erik Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna , kartor från olika århundraden, fotografier från bland annat Sjöhistoriska museets samlingar och mycket mer illustrerar texterna som behandlar allt från författarens egna seglatser till historiska händelser med platser och människor från en svunnen tid.
Bokförlaget Balkong har haft release-event för den spännande boken "Konstiga Båtar". En bok tillägnad alla dem som seglar utanför farlederna, av fotografen och journalisten Philip Pereira dos Reis. Om en flytande groggveranda, en amfibiebil, en teaterbåt, en håvbåt och ett antal andra skapelser.
Jag återkommer med en recension när jag hunnit läsa boken, men kan inte låta bli att dela med mig av lite bilder från eventet utanför Sjöhistoriska muséet i Stockholm.
{jumi [jumi/batar.html]}
När Sören Colbing berättar om naturen året runt i Stockholms skärgård tror man först inte det är sant.
Förrän man sett bilderna. Då blir man förstummad.
Redan i förordet får man klart för sig att författarens urval av 20 vackra segelbåtar är resultatet av ett "slumpmässigt" botaniserande bland de många vackra och spännande träseglare som fortfarande finns kvar och seglas njutningsfullt av stolta ägare. Författaren framhäver som gammal seglare det sköna i seglandet. Jag får själv nästan en känsla av att vara ombord på båtarna när dom beskrivs med målande text och närgångna bilder.
Sofia var en 38 meter lång hippiebåt, befolkad av sofianer. Nakna, idealistiska, fattiga, våghalsiga, envisa och till slut oerhört skickliga äventyrare. Tretton år seglade de, två varv runt jorden, med den gamla Östersjöskutan. De tre sista åren, 1978-82 var Pamela Sisman ombord. Klängande i rårna i orkan, surfande naken bland hajar för att få kött i present från ett franskt lastfartyg, bluffande sig in på lyxklubb i Söderhavet tillsammans med en svensk jurist. De två tog sig också i Thor Heyerdals fotspår, genom urskogen på Marquesasön Hiva Oa till de bortglömda Tiki-statyerna.
Nu, 25 år senare har hon äntligen skrivit ner den fantastiska berättelsen, med hjälp av sina egna brev och anteckningar. "Sailing to the far horizon" har fyndigt döpts till "Mot Söderhavet" på svenska.
Den nätta och illustrerade ”Båtägarens ABC ” av Jonas Ekblad är kul att läsa och ger också några aha-upplevelser, i alla fall för mig som i sommar efter 20 års uppehåll åter tagit upp båtlivet.
Vi har 405 gäster och inga medlemmar online
