Aprilskämt

Från och med i dag är det förbjudet att tömma toatanken i havet, inom svenskt territorialvatten. Ett förbud som har enbart en symbolisk funktion. Det går inte att kontrollera och det har ingen betydelse för miljön. Se nedan.  Ytterligare ett argument är att fritidsbåtarna påstås släppa ut bakterier i badvikarna, vilket det inte finns ett enda vetenskapligt stöd för.

Det är inte grundat på några vetenskapliga fakta, utan på en politisk överenskommelse i Helsingfors, HELCOM.

På vägen har vi i alla fall sluppit kravet på att installera toatömningsanläggningar i alla båtar, vilket var meningen från början. Men Kustbevakningen tvärnobbade att bli toapoliser, så förslaget föll. Nu hoppas man kunna få systemet med toatömningsstationer i gång genom att tvinga hamnar och båtklubbar att anlägga tömningsstationer.

Visst är det en logik i att vi inte ska skita i havet. Vi är med på att begränsa enskilda avlopp. Vi kan förfasas att kryssningsfartyg släpper ut sin skit till havs och att det är bönderna som sprider fosfor och kväve i första hand. Men i varje fall jag är med på att inte som förr slänga skräp i havet, inte ens glasflaskor som med tiden förvandlas till sand på havets botten.

Så när de nu har baxat skiten ända hit så tänker jag använda tömningsstationer när jag kommer åt. Har redan gjort det ett par gånger under de 9 år jag nu haft båt med anslutning för däckstömning. Men när jag är långt från land och har fullt i tanken tänker jag fortsätta att tömma i havet. Det händer att jag går mot röd gubbe i trafiken också.

Niklas Krantz

Följande undersökningar ligger till grund för förbudet enligt Transportstyrelsens hemsida:

• Båtlivsundersökningen 2004
• Inventering av mottagningsanläggningar
• Inventering av tekniker för båttoaletter *
• Inventering av teknik för mottagningsanordningar
• Samhällsekonomisk analys av införande av förbud mot toalettavfall från fritidsbåtar 
• Kartläggning av miljöaspekter av toalettavfall från fritidsbåtar

De flesta av dessa undersökningar genomfördes i samband med den utredning av förbudet som Transportstyrelsen gjorde och lämnade till regeringen 2009.

Så skriver Transportstyrelsen på sin sida, med länkar till allt utom den sista. Men det som är det avgörande dokumentet om kartläggningen av miljöaspekterna från fritidsbåtar hittar jag inte i utredningen från 2009, och inte när jag googlar på det. Däremot finns det en Action Plan för Baltic Sea , där Sverige förbinder sig att åtgärda enskilda avlopp (sid 70). Men några fritidsbåtar värda att ta upp i det sammanhanget hittar jag inte.

Den forskning som refereras i utredningen om den nya lagen, som Transportstyrelsen refererar till känns inte helt övertygande:

"Fritidsbåtarnas bidrag till övergödningen av Östersjön är marginellt i förhållande till de totala utsläppen av övergödande ämnen. Eftersom utsläppen som regel sker koncentrerat under algernas största tillväxtperiod och i skärgårdsområden som redan är hårt belastade, bedöms dock effekten bli relativt sett större. Fosfor från toalettavfall kan dessutom tas upp mycket lätt av algerna. Enligt en undersökning som Mariehamns stads miljövårdskontor lät göra sommaren 1998 kanutsläppen av näringsämnen i fritidsbåtars toalettavfall lokalt motsvara utsläppen från en mindre stads reningsverk.
......
Ett förbud mot att tömma toalettavfall från fritidsbåtar i vattnet är en del av en betydligt omfattande strategi för att komma tillrätta med övergödningsproblemen i Östersjön. Vi antar i bedömningen att ett förbud maximalt kan minska tillförseln av fosfor till Östersjön med 3,7 ton P per år. Utsläppsmängden från Sverige är drygt 3 300 ton P per år och den totala utsläppsmängden till Östersjön är 25 400 ton P per år.

Inom HELCOM har Sverige förbundit sig att minska utsläppen av fosfor med 280 ton per år. Ett förbud gör alltså relativt liten skillnad; den potentiella minskningen blir maximalt 1,3 % av Sveriges beting och 1 ‰ av Sveriges totala utsläpp av fosfor till Östersjön. Däremot bedöms skadan av ett kilo fosfortillskott från fritidsbåtar i genomsnitt vara större än ett ”genomsnittligt” kilo fosfortillskott till Östersjön. Det beror på att fritidsbåtssäsongen sammanfaller med den tid på året då algernas tillväxt är som mest intensiv. All överskottsnäring som hamnar i havet används direkt av växande alger – och det kväve och det fosfor som finns i toalettavfall är lätt åtkomligt för algerna. Fritidsbåtarna rör sig dessutom till stor del i inner- och mellanskärgården, där belastningen redan är hög och där ett långsamt vattenutbyte leder till att näringsämnena koncentreras.

Enligt en mindre enkät (44 båtar) riktad mot fritidsbåtägare på Västkusten tömmer de tillfrågade sin toalett i genomsnitt ca 3 km (ca 1,6 nautiska mil) från land."

Samhällsekonomisk konsekvensanalys av införande av ett förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar, WSP Analys & Strategi, 2009-10-28