- 5NM från Tanger, ca en timma med motor, så hör jag hur min rattautopilot bara skriker som om den blev tvingad åt fel håll. Jag kastar mig upp för att lossa spärren på den och börja styra för hand. Hinner tänka det måste ha varit ett fisknät, gör några rörelser med ratten för att känna om det var något runt rodret. Då hugger det tag i hårt i ratten så jag nästan tappar greppet, då ser jag fenan och hinner tänka fan det är inte sant, stänger av motorn och rusar ner för att stänga av all ström.
Det berättar Henrik Ericsson (47) som just mötte späckhuggarna i Gibraltar sund. De förstörde rodret och anföll S-drevet. Nu vet han inte om han ska kunna ta sig till Kanarieöarna med sin Boström 31, SV Cordelia. Försäkringsbolaget vill inte vara med i Afrika.
Det var förra året som späckhuggarna som lever utanför Spanien och Portugal började bita i segelbåtarnas roder och köl och putta runt dem. Sen dess har över 50 incidenter rapporterats, varav hälften slutat med bogsering i hamn.
Forskarna vet inte vad som orsakat att de här nästan utrotningshotade valarna utanför Spanien börjat angripa båtar. Teorierna är många, men valforskarna har inte enats. Det handlar om allt från att de bara vill leka lite, att de inte hittar föda när fiskebåtarna tagit all tonfisk och de kommit på att angripa fiskebåtar för att få mat, till att de upptäckt att om de välter gummibåtar i Gibraltar sund kan de få mycket att äta.
Robert Pentén mötte späckhuggarna förra sommaren när de vände upp mot norr från Gibraltar i en More 55. Han upplevde det som att de lekte.
- Vi kände oss inte attackerade, utom tvärtom att det var vackert och få förunnat att få hälsa på dessa vackra intelligenta varelser som vi förstör miljön för.
Han var till och med på väg att hoppa i och simma med de stora valarna, men skepparen sa stopp.
För Henrik var det inte lika fint. Han kom motorseglande i natten, när valarna kom, efter att ha tagit ombord besättning i Portugal.
”Första dagen bjöd på mycket sol men svaga vindar men tog det lugnt och hoppades se lite delfiner vilket jag fick se.
När man närmar sig Tanger så måste man korsa en trafikzon med mycket båtar som kommer från eller skall in i Medelhavet. Så det var lite sömn och vinden avtog. 4:30 bestämde jag mig för att motorsegla sista biten för att invänta dagsljus för att angöra hamnen.
Fem sjömil från hamn hör jag hur min rattautopilot bara skriker som om den blev tvingad åt fel håll, kastar mig upp för att lossa spärren på den och börja styra för hand, hinner tänka det måste ha varit ett fiskenät, gör några rörelser med ratten för att känna om det är något runt rodret.
Då hugger det tag i hårt i ratten så jag nästan tappar greppet. Jag ser fenan och hinner tänka, fan det är inte sant, stänger av motorn och rusar ner för att stänga av all ström. Men då stängde jag även av vhf och ais så de fick jag starta om.
Jag står i ruffluckan och det är helt svart ute och nästan spegelblankt vatten, vågar inte röra på mig. Då börjar det: två späckhuggare, det smäller i rodret ratten far från sida till sida där det tar stopp, de puttar runt båten känns det som och båten får bra fart, jag har ett S-drev som de attackerar så många gånger så jag riktigt känner hur motorn rör sig på sina gummikuddar. Om gummiringen runt s-drevet skulle ge vika då kommer jag att sjunka.
Nu bestämde jag mig för att sända nödmeddelande, mayday på kanal 16 och fick genast ett svar: Lämna information om plats och vad som sker! Först då går jag upp och tar ner storseglet.
Denna närkontakt med späckhuggare varade gott och väl över en timma men att stå tyst och höra och se dessa mäktiga djur var minst sagt skräckinjagande och rädslan i mörkret var påtaglig.
Sen att verkligen vara helt maktlös när de gång på gång attackerar båten i aktern. Då kände man sig liten.
När det till slut var över så börja jobbet att göra en lägeskontroll av båten, ratten satt fast gick inte att röra. Kontrollerade att det inte läckte in vatten runt s-drevet. Det såg torrt och fint ut, meddelade först att de kan vänta en timme innan bogsering, men såg sen att det finns ingen snabb kvick fix när rodret är till hälften borta och böjt och kallar på hjälp.”
I hamnen i Tanger, fick han inte gå iland pga corona. Han kanske skulle kunna få hjälp att laga rodret men pengarna är slut. En Swishinsamling har startats på Facebook. Skicka gärna ett bidrag till 0722063013
Nu försöker Henrik segla tillbaka till Spanien med hjälp av det trasiga rodret. Följ honom på Instagram: SV_Cordelia
Själv ska jag ner till A Coruna i oktober och segla hem min båt som då ska ha fått ny mast. Så då får jag se upp. Späckhuggarna brukar migrera norrut mot Biscaya under hösten. Jag får se upp och hålla råden från Atlantic Orca Working Group i minnet:
- Stanna motorn. Ta ner seglen. Stäng av autopilot och låt rodret svänga fritt.
- Larma via mobil 112, vhf 16 eller satellit.
- Skrik inte eller kasta saker på dem. Visa dig helst inte och håll i dig om båten rammas.
- Men filma gärna, forskarna vill veta om de kan identifiera djuren. Ryggfenorna har olika kännetecken.
- Vänta ett tag med att kolla skador efter att valarna lämnat.
- Begär bärgning om det inte går att navigera.
Niklas Krantz
Ett annat möte med späckhuggare.
Och sedan Lägg till på startskärmen.
