Skutleder och bottennapp

Hmm…hur känns det att efter 25 år återuppta seglingen, undrar min omgivning? I ”ny” båt och i ny skärgård – Stockholms, en arkipelag som består av ca 25 000 öar? Och ensam?

Svar: Jag valde ”Eskadermodellen”. Och lärde mig mycket om skärgården, om den nyinköpta båten, och tack vare de övriga övriga i eskadern kunde jag fullfölja seglingen trots strejkande elektronik och att segelstarten ett tag såg ut att hotas av att mitt tunga stockankare fastnade i en elkabel!

Jag såg uppropet på nätet, Svenska Kryssarklubbens eskadersegling ”Kummel och fläck”, den artonde i ordningen, under eskderledaren Jörgen Päres skulle starta ute vid Rånö/Alö i den södra skärgården. Tack Jörgen för att du övervann min inledande tvekan! Det blev ca 200 sjömil innan båten förtöjdes vid bryggan i Morarnas på Gålö i slutet av juli.

Kummel och fläck?

SXK har under ett antal år satt istånd gamla sjömärken, Kummel och Fläckprojektet. Än så länge har ca 25 sådana märken satts. Vi seglar alltså till stor del i oprickade leder och det ställer därför krav på goda navigationskunskaper (och/eller stark kölkonstruktion).

Jag litade helt på Vagabond, en Laurinkoster (L28) jag köpt av Anders Lundberg i Tyresö och sjösatt i slutet av maj. En stabil, välutrustad långköling med en nio hästars Yanmar under sittbrunnen. Visst, svårmanövrerad i trånga utrymmen, men med lite planering så…

Nu var det den 4 juli, var framme vid Södermarskolmen,jag pytsade ut stockankaret, …aaaningen lite för tidigt. I samråd med övriga i eskadern som redan låg förtöjda drog jag mig ut igen och började dra upp ankaret, jag drog… och drog… och drog…svetten lackade. Ankaret var fast.

Jag fick hjälp och efter närmare en dryg halvtimmes slit av tre personer kunde vi med båtshakens hjälp bli kvitt en långfingertjock kabel, uppenbarligen en elkabel som lämnats därhän nån gång i tiden, eftersom där inte finns någon markering där den ligger invid klippan i nordväst av Södermarsholmen mellan Ålö-Gålö.

På skepparmötet kl 20 samma kväll gick vi igenom väderläget och olika kurslinjer till det första målet, Huvudskär. Sen väntar Hallskär, Harö, Stora Nassa, Svenska Högarna, Rödlöga och så slutmålet, Torparö vid infarten till Norrtälje, ca 90 sjömil totalt (se karta). Och sen lika långt tillbaka, förstås…
Värmen hade kommit veckan före och höll i sig. 25-30 grader under hela seglingen! Att under trivsamma former färdas i Stockholms ytterskärgård och återupptäcka gamla skutleder, få nya kamrater och lära känna sin nya båt och delar av skärgården – det är en fullträff.
Vad jag saknar ?
Njaa…det skulle då vara fler bastuar på öarna. Här kan jag jämföra med Luleå skärgård. Nu blev det inget bastubad på hela resan! Vi passerade Sandhamn på väg till Harö samma dag som starten av Gotland Runt gick och jag gjorde ett nödstopp på två timmar för en dusch och en öl.
Jag måste också nämna två malörer av digital art. Min mobil, en N95:a med fin kameraoptik, gick i plurret när jag tog en bild invid relingen och handen fick sig en liten touch av densamma just när jag skulle ta en bild…Turligt nog så hade jag tankat över bildena t o m den 9 juli.
Batterieliminator lade av och när PC-batteriet var uttömt slutade de elektroniska sjökorten att visa vägen. Men också här hade jag turen på min sida. Claes på Isabela som åkte till in till fastlandet, Bullandö, för att köpa en reservpryl till kylskåpet som gått sönder, han passerade Erlandssons och jag fick en ny eliminator och …precis, i stället för det 15 kg tunga stockankaret levererade han ett nytt ankare till mig, ett bruceankare på 7,5 kg

Gunnar Vagerstam