Toppenkanalen

Nu är det lite tuffare slussar upp mot högsta punkten, sjön Viken. När de släpper på vattenfallet gäller det att ha bra tag i förtampen. I andra slussen får vi tipset att lägga repet bak till vinschen. Sen går det lättare. I Sjötorp, som har både ett gammalt varv, sjöfartsmuseum och en camping, missar vi att fylla diesel och tömma toatanken. Jag får för mig att man kan göra det i Lyrestad, men det kan man inte. Så resan kryddas med spänningen att soppan kan ta slut och toaletten svämma över.

Lyrestad skulle verkligen bli en stad, i korsningen mellan väg och järnväg, planerade kanalens fader Baltzar von Platen. Men det blev bara en liten sömnig by med turistglasbruk och en husvagnsparkering. Strax innan öppnar sig kanalens första dragbro för oss. Det är en kulturvåg som sveper över Göta Kanal i år har jag läst på nätet. Utanför kafet i gästhamnen uppträder Örjans Svänggäng för en entusiastisk publik, medan vi grillar vår flintastek.

 

Nästa dag får vi sällskap upp till Tåtorp av Diva II, med tjejbesättning. De har bråttom och blir besvikna när de får veta att min gps visar en knop mer än deras logg. Men för att de ska hinna i tid kör jag på loggen för att hålla kanalens tillåtna 5 knop. Tjejerna går vidare i regnet över sjön Viken. Vi stannar i Tåtorp och fikar på det ekologiska vandrarhemmet, blir bjudna på vernissage på en fotoutställning i kafeterian. Ett imponerande hus byggt av familjen själva med utgångspunkt från en jättelik takstock som de hittat, avverkat och sågat upp. Efter oss till den handvevade slussen kommer en fransk familj i en jättelik aluminiumbåt med fällköl. De missar stängningstiden och blir liggande i slussbassängen eftersom slussvakten låst med hänglås och gått hem.

 

Den soliga morgonen med sydvästlig vind ger oss fin segling över sjön. Vi passerar Arnäs, Svea Rikes vagga enligt Guillou. Eller var det kanske Forsvik, dit vi kommer på lunch i kanalkafeet, alltmedan kanalbåten Juno passerar intill och dragspelare underhåller turisterna både iland och ombord när den gamla båten sakta sjunker i den äldsta av kanalens slussar. Vi hoppar bruksmuseet för 60 kronor per person, där några tokstollar också bygger en hjulångare, och att efter ha tittat på de idag döda forsarna (kanalen har ju tagit hand om vattnet åt båda hållen från Viken), fortsätter vi ner till Karlsborg, där spänningen lägger sig, sen vi fyllt diesel och tömt toatanken.

 

Överfarten till Motala blir dramatisk, i varje fall lite. Oljetryckslarmet börjar tjuta, men vi får upp seglen och kan strypa den skrikande motorn. Men trots kraftig sjö utanför Karlsborg dör vinden ut och vi sätter på helvetesmaskinen igen. Oljan har jag kollat, så det är av allt att döma falsklarm. Just när jag kommit på att om jag trycker på knappen "reset alarm" så blir det tyst, just då kommer vinden igen och vi får en härlig slör in till Motala.

 

Vi parkerar intill sjöräddningens nya prototypbåt 11-00, som just bogserat in en segelbåt med problem. Nu får Hafsorkestern ligga här några dagar, innan jag och ny besättning återkommer för nerförsbacken mot hemmavattnen.