Curres blogg:

Nyast i Sittbrunnen!

Segelbåtstester först och personligast

Från och med nu är min plan att presentera nya segelbåtar först och personligast. Vill du ha koll på hur de intressantaste nyheterna fungerar, kan jag rekommendera dig att som det heter – Stay Tuned. Först ut är en 35-fotare som vill ta de andra storvarvsbyggen i klassen på högre finish och läckrare linjer.

Dufours nyaste, en osannolik 35-fotare

Vad göra om man är seglingssugen och får en inbjudan att komma till La Spezia, Italien för att känna på en ny 35-fotare? Jo, man spanar in en billig flight och åker dit, i det här fallet för att testa Dufours nyaste 350 Grand Large.

Skulle varvets nya segla och överraska lika mycket som 310? Den blev som bekant Årets Segelbåt i Sverige 2015 mycket på grund av sina oväntat pigga seglingsegenskaper.

Med tanke på dimensionerna är frågan motiverad. Detta efter test av konkurrenterna Hanse 345, Sun Odyssey 349 och Oceanis 35 förra året. De är mitt i prick i trenden att trycka in osannolik volym och ändå få till skapliga seglingsegenskaper.

Dufour 350 har nästan samma mått som sina konkurrenter. Även vikten och segelytan ligger nära. Å andra sidan är skrovet 16 cm smalare och djupgåendet bättre med fina 1,90 meter. Alla jämfördata har jag samlat i en tabell längst ner och hur de tre andra seglar finns beskrivet på båtmassan.se/årets segelbåt, maringuiden.se och sittbrunnen.se.

Ett rakt test båt mot båt med fyra flinka rorsmän och gastar vore såklart spännande för att se hur båtarna klarar sig relativt varandra på fart, höjd, avdrift, stabilitet och hanterbarhet. Inget annat på båtar väcker nämligen så mycket diskussion och känslor som segling. Kanske jag därför organiserar ett jämförtest i samband med Öppna Varv i Ellös ihop med kolleger, där alla fyra bätarna finns på plats. Välvilja och mod krävs dock av säljarna, eftersom bara en båt kan vinna och att våga vara med kan påverka köparnas val.

Bakgrund

Som modell ersätter 350 Grand Large Dufour 335 GL som sjösattes så sent som 2012. Den korta byggtiden på bara tre år beror på att varvets införde ett nytt formspråk med Dufour 410 Grand Large år 2013. Profilen med höga fribord, slag i aktern, generös bredd, dubbla rattar och låg rundad överbyggnad med mörk ruta fick framgång.

410 Grand Large följdes förra året upp med 310 Grand Large, som visade sig vara en av de piggaste och roligaste familjebåtarna från ett franskt varv på flera år. Dufour 350 Grand Large har relativt sett lite högre rigg för att tänja lite till på publikens preferenser.

Egentligen kunde Dufour kalla 350 GL för P som i performance. Men den etiketten säljer inte, alltså finns den inte på 350 trots att båtens prestanda är jämförbara.

Strategin att bygga in skapligt med prestanda i en familjebåt känns attraktiv. Allt fler som köper nytt eller hyr båt i värmen, vill ha goda seglingsegenskaper och den här fransyskan stämmer. Dufour 350 är intressant att segla fann jag i vindar på 3-6 m/sek utanför La Spezia.

Prestanda

Trots kort tid vid rodret på grund av att båten blev försenad av en storm och av att varvet ägnade en hel dag åt broschyrfotografering, gick det att känna hur 350 är. Jag tycker den har fin acceleration, är angenämt lättdriven och mina farhågor om breda båtars kryssförmåga kom på skam – igen. Dufour 350 gör skaplig fart på kryssen - 5,8 knop i 3 m/sek är duktigt och det gäller också slagvinklarna, som verkade vara minst lika bra som på konkurrenterna.

Båten har bra gensvar i rodret, den ligger lätt på sitt enda roder och styrsystemet kändes välkonstruerat - rattarna stannade inte när jag släppte dem och inte heller i slagen eller var neutral/död som på flertalet dubbelroderbåtar.

Dufour 350 känns ännu bättre än 310 och en förklaring kan vara just att varvet valt ett roder. Kan man hoppas att trenden nu vänder mot ett lättgående djupt roder istället för två grunda, tröga?

Även stabiliteten är god. Bara 27 procent i kölen är ett sätt att hålla ner priset - lätta kölar kostar mindre än tunga och järn en tredjedel mot bly. Ihop med smalare skrov än på konkurrenterna, borde Dufour 350 därmed vara måttligt styv. Men i 4-6 m/sek krängde båten lugnt, behöll balansen i byar och hade i mitt tycke precis lagom rätande moment. Familjer får inte fnatt av lutningen och 350 är ändå pigg nog för att gillas av en god seglare. Dufour har gasat på seglingen, vilket är en positiv utveckling.

Förklaringen till den goda gången är racerkonceptet med det breda akterskeppet och grunt skrov. Precis som på förebilderna ger bred akter drag och stabilitet på samma gång. I förbigående får båten fin volym i akterkabinerna och bra bredd i sittbrunnen.

Sittbrunn

Näst segling är sittbrunnen angelägnast på en båt, där tillbringar man ju mycket tid. Ligglånga bänkar, hyggligt höga sargar, lagom bredd tvärs över och fri sikt över ruffen är alltid trevligt. Dufour 350 är förstås en kompromiss. Som innebär att bänkarna är för korta för en siesta då det gällde att få längd nere i ruffen och plats bakom rattarna. Sargarna är åt det lägre hållet för höjd i akterkabinerna.

Styrställningen är styltig, rattarna är för små i mitt tycke, vilket gör att de hamnar för lågt i förhållande till armarna när jag ville stå och styra. Rattar bör sitta i mag- inte i höfthöjd. Mot tillägg får du två fällbara bänkar i aktern, men du sitter godkänt på sargen och styr.

Badbryggan är en klaff som täpper igen akterut. Den dämpar sorlet från kölvattnet och ger viss säkerhetskänsla. Som nerfälld förenklar den vid av – och påstigning vid aktertilläggning. Att backa in med klaffen nere för att kunna komma iland kräver viss vaksamhet för att inte bräcka in i kajen. För att bada är bryggan ganska hög, det innebär att själva badstegen blir ganska lång. Att komma åt stegen från vattnet med klaffen uppe går inte.

För oss nordbor som vill ha stäven in, är det småsvårt att ligga i en naturhamn med Dufour 350, ett smalt peke utan stege och rullfocken i fören just där man vill sätta en fot, gör det lika svårt att äntra som att debarkera. Nödlösningen blir att backa in mot berget och ta med en planka som landgång. Lika obehagligt och vingligt som i Medelhavet, här har varven en uppgift för innovation i ordets riktiga mening.

För segelhanteringen sitter fockvinscharna baktill, vid rorsman och dit är alla tampar dragna. Lösningen låter ju bra, men jag tycker tvärtom att det blir rörigt med all tamp. Att gastar inte når att skota och extra momentet när man vill trimma, ogillar jag också. För varvets del är förstås fördelen att spara in ett vinschpar.

Kostnadsjaktens konsekvens gör också att Lewmar 30 är minsta laget till seglen och för att orka skota behöver rorsman göra snälla slag. Även avlastarna är egentligen ett nummer för små för att vara lätta att öppna, men även de fungerar om man som gast vinschar hem först.

För att fortsätta gnället är den löpande riggen för mjuk och töjer vid tryck. Den är dock färgkoordinerad med sprayhooden och bomkapellet ett franskt, flott, säljande sätt.

Storskotning med hanfot på rufftaket är sämre för kontroll av twisten än en skena.

Ett par ord om riggen också: Den är av partialtyp, står på däck, har vanten utanpå skrovet, dubbla svepta spridare och inget akterstag. Det sista är för att få plats med fat-head på storseglet. Systemet fungerar bättre än på 310 tack vare ett snäpp upp i vantdimension så att förstaget inte saggar lika mycket.

Inredning

Invändigt är Dufour 350 också osannolik. Volymen överraskar och gläder. Den är helt i linje med andra nya 34 -35-fotare och det går knappt att förstå att man är i en tiometers båt, känslan är mera som i en 40-fotare för bara tio år sedan. Känslan kommer av de dubbla dörrarna till förpiken, som öppnar upp inredningen. Och av rutorna i taket och i skovet. Men också av ståhöjden om 190 cm, av att salongskojerna går ut till skrovet, att klaffbordet är stort, att durken är bred och svängrummet vid nergången tilltaget.

Båtens sellingpoint är dock dubbla akterkabiner, som fanns på testbåten och är tillval. Kojerna har bra mått - 198 x 108 cm - och duger till två vuxna. Förpiken är alltid trevligast att sova i om bredden fram är tillräcklig för att som jag gärna vill ligga framåt. På 350 GL tror jag man sover skönt fram.

Finish

Och hurdant är utförandet/finishen? Jodå, Dufour 350 känns fräsch och avvägt modern, inte överdesignad. Testbåten hade ekinredning, eller ett välgjort material likt ek. Samma färg på skott och stolpar och hörn gillar en petig typ som denne rapportör.

Mattlackade detaljer och struktur på träet tycker jag kändes nytt och tämligen tjusigt.

Mörk durk i parkettlikt laminat skänker flärd och detsamma gäller kojfronterna i ek. Passningen är klart godkänd och för att vara ett fabriksbygge förefaller även denna Dufour 3väl ihopsatt, med bättre finish i detaljerna än samtliga sina konkurrenter.

Som på andra nya båtar är emellertid taket gjutet ihop med hela ruffen. Metoden med en dubbelform sparar tid och är ett typiskt sätt för storvarv. Men utan extra takmattor i vinyl uppstår likväl en småkal känsla i inredningen.

Uppbyggnad

På byggsidan är Dufour 350 GL som andra franska båtar, det vill säga gjord i enkellaminat, med innerliner för strukturell styrka. Bottenbalkarna är bara måttligt höga och lägre än på Oceanis 55, vilket kan härledas till lägre fribord och kravet på 1,90 meter ståhöjd.

Kölens bakkant är inte breddad som på Oceanis 35, vilket motiverar frågor om vad båten tål? Klarar den grundstötning? Jag har bett varvet om specifikationer på laminattjocklek, på polyestertyp, kölbultdimensioner deras kvalitet, hur innerlinern sitter fast, men inte fått svar.

Jag vill tro att Dufour 350 tål att seglas hårt, att den klarar en grundsmäll. Men med ledning av kritik mot byggsättet med innerliners, är jag inte alls säker på att båten förblir intakt om den bankar i motsjö från Sandhamn till Visby i 10 – 12 m/sek. Eller går på i fem knop.

Det intrycket späs på av " arge Anders”Almén, importör av Dufour och en man som är extremt uppriktig.

Inga båtar tål att gå grund i sju knop, inte heller en Dufour och det har jag sagt till de som frågat. Byggsättet med innerliner görs för att det är rationellt, för att båtar blir billigare och därmed möjliga att köpa för fler. Sedan vill jag tro att Dufour bygger lite bättre än andra storvarv, de känns starkare när vi hanterar dem här på mitt varv. ”

En annan fråga är hur många som hårdseglar? De flesta faller för att Dufour 350 är en förträfflig semesterbåt och en mycket bättre seglare än siffrorna säger. Dessutom är linjerna läckra, Umberto Felci har enligt en väl utvecklad känsla för design, varför 350 är finast att se på i hela klassen.

Kanske klarar båten att stånga mot sjö, kanske inte. En Dufour 350 byggd med fastlaminerade balkar, vakuumbaggat skrov och sandwichlaminat, skulle vara flott. Men sannolikt skulle priset bli det dubbla och samma som för mitt förstaval - Linjett 34.

Slutsatser

Min slutsats är att Dufour 350 är en heltrevlig familjebåt, livligare och mer levande än jag vågade tro med tanke på måtten. Båten är god att vila ögonen på och det lite bättre utförandet speglar sig i priset. Cirka 1,6 miljoner kronor, utrustad för svensk semester, sjösatt och riggad på Lidingö är mycket pengar och högst i klassen, men det känns motiverat.

I förbifarten får den som vill köpa kontakt med  "arge Anders" på Dufour Sverige/Gåshaga Marina och lär sig mer om båtar än vad någon annan kan och vill förmedla.

Mina plus:

• Lättdriven
• Lätt på styrningen
• Snygg att se på
• Fräsch inredning
• Värd sitt pris

Mina minus:

• Svaga sidor
• Innerliner
• Tampröran
• Snålt standardutrustad
• Dyr extrautrustning

Curt Gelin

Fyra 34-fotare jämförda