Största seglingstävlingen slut!

Bakom öarna i södra farleden kunde vi på Seapiloten i iPaden se hur Dongfeng tappade till Mapfre, istället för att gå om Brunel.

Men den stora förloraren i finalen var nog tävlingsledningen, som inte hade is i magen att låta Alvimedica guppa i motströms i Göta Älv när vinden dog ut. De visste att sjöbrisen skulle komma men valde att fega ur.

För Martin och kineserna räckte fjärdeplatsen i sista etappen till en total tredjeplacering, vilket väl är en sensation för den otippade rookiebåten med kineser som knappt hade sett havet innan.

Att Abu Dhabi skulle vinna var inte helt oväntat. I Göteborg var det dessutom givet, med det försprång de sedan tidigare skaffat. Så sista etappen verkade de inte dra värst entusiastiskt i skoten. Det känns lite avslaget, att det som räknas är pengarna i en sån här tävling, trots att båtarna blivit billigare och likadana.
Men det som kostar är de duktiga seglarna, och de köpte Abu Dhabi. De seglade snabbt och rätt, inga misstag.

Team Vestas Wind kom in sent i leken och köpte bara grundpaketet. Navigatören och skepparen visste inte riktigt hur man skulle zooma i navigationsprogrammet, så de körde rakt upp på revet i Indiska Oceanen. Operationen att laga den nästan helt sönderslagna båten blev dock deras grej, den omöjliga uppgiften klarade de lysande. I Lissabon kunde de sjösätta den till 65% nya båten, och sen göra SCA sällskap i slutet av klungan.

Dock inte till l´Orient, där den svenska tjejbåten sensationellt tog sig in på förstaplatsen. I hamnracen gjorde de också bra ifrån sig, men ute på haven gick de ofta sin egen väg. Uppenbarligen visste de hur de skulle få fart i båten, men inte med uthållighet. Och framförallt tog navigatören lite för många chanser. På första benet tog hon dem först ut ur Medelhavet, men det höll inte hela vägen ner till etappmålet i Kapstaden.

Kanske hade det kunnat gå bättre om inte deras inspirerande coach Mange Olsson tragiskt gått bort under träningsperioden på Lanzarote. Kanske hade det fungerat bättre om de tagit in några erfarna svenska seglartjejer och gjort båten till en svensk båt på riktigt. Nu satsade de på att få världens bästa och yngsta seglartjejer, och det gick ju inte helt vägen. Antagligen efter önskemål från SCA som ville använda seglingen för internationell marknadsföring. Och på sista plats var det inte riktigt läge att lyfta fram SCA som den svenska båten.

Man får hoppas att pappersjätten nu inte har blivit bränd av flyg- och jaktskandalerna som kostade bolagsledningens huvuden. Men seglingen verkar ha skötts snyggare, bara någon affärsjetstur till Alicante har figurerat i pressen. Än har de inte bestämt sig för en fortsättning, men det är definitivt inte avfört som möjlighet. Ett ännu bättre drömalternativ vore en mixad helsvensk vinnarbåt, till nästa volvotävling.

Nu blev det snarare den fransk-kinesiska Dongfeng Race Team som fick bli svenskbåten, med Martin Strömberg ombord som vaktkapten för det ena skiftet. Han har ju tidigare seglat hem förstaplatsen ihop med Dongfeng-skepparen Charles Caudrelier, på franska Groupama. Med sig hade de nu några färska kinesiska seglare som före starten visades upp när de tappade seglen i sjön.

Men Caudrelier är en riktig vinnarskalle som tillsammans med Martin och kineserna kollade upp exakt hur den nya VO65-båten skulle seglas i alla vindar. Och i början gick det riktigt bra, i Kina seglade de in i topp på tabellen. Men om det nu berodde på att de slitit ut båten i förtid, på långa och hårda träningspass, eller på att de pressade båten hårdare än alla andra, så fick de materialproblem. Skotfästen lossnade, likrännan på masten släppte ett par gånger och slutligen knäcktes hela masten i den tuffaste passagen över Södra Oceanen.

Möjligen skulle de kunnat ge Abu Dhabi en match, de kom tillbaka starkt som ett till Newport, men sen verkade den fransk-svensk-kinesiska besättningen tappat lite geisten. I spurten till Lissabon gjorde de rejäla misstag och tappade positioner till MAPFRE, Brunel och Alvimedica. Att ändå, trots alla motgångar komma totalt trea är ju en otrolig prestation. Så trots allt tycker jag Dongfeng gjorde den största resan av dem alla.

Och Holländske skepparen Bouwe Bekking är en väl värdig tvåa med sitt Team Brunel. Tredje gången gillt, kan man säga. 2006 tappade han kölen i Atlanten, på Movistar, och 2009 gick han på grund utanför Marstrand med Telefonica Blue.

Nu har de seglat 39 000 sjömil runt hela jorden, och vid varje etapp har det varit riktigt tajt i målgångarna. Denna omgångs nya regler med entypsbåtar tillverkade av tävlingsarrangören har ju lyckats producera riktigt rafflande segling. Dessutom har TV-studion i Alicante producerat lysande webb-tv från alla mål, hamnrace och starter, med riktigt bra kommentatorer och begriplig grafik. Det är bara att hoppas att seglingsarrangörer i Sverige tar efter och lyfter sporten mot nya höjder, när kvällstidningar och gammel-tv sviker.

Niklas Krantz