Otrolige Tristan Jones

tristan En (lite) otrolig seglats Tristan Jones. Vilken människa! När jag läste En otrolig seglats gick mina tankar till novellen ”Dränkt i sjögräs eller utkastad i oceanen” av Stephen Leacock. Så här beskriver hjälten i novellen sig själv ”Jag var en lång stilig yngling, bredaxlad och kraftigt byggd, brunbränd av sol och måne och med ett ansikte som utstrålade ärlighet, intelligens och ovanligt skarpt förstånd, förenat med kristligt sinnelag, okonstlat väsen och blyghet.”

Tristan ger ingen direkt beskrivning av sin person, men läsaren förstår snart att han är en sjutusan till karl som dras till faran och är redo för vilken situation som helst. Vad är då hans mål? Jo att segla på världens lägst och högst belägna navigerbara sjöar. I egen båt ska han ta sig till Döda havet vid Västbanken och Titicacasjön mellan Peru och Bolivia, en höjdskillnad på 4200 meter. Med start i USA blir det en lång seglats, på världshaven och på floder men också med lastbil genom öknar och djungler. Överallt möter han faran, korta stunder andas han ut i hamnar där han besöker lokaler med tvivelaktigt rykte eller umgås med indianer och infödingar, men framförallt seglar han mot sina mål. Oftast i storm eller allt för nära farliga och fientliga kuster.

Låter jag kritisk? Jag vet inte hur mycket sanning En otrolig seglats beskriver, upplevelser är ju subjektiva och författaren har rätten att beskriva sin verklighet och vi som läser har små möjligheter att kontrollera fakta. Jag roade mig med att googla på några av de ”livsfarliga” infödingsstammar han beskriver ingående, men fick inga träffar. Kan vara en slump eller bero på stavningen, men nog brer Tristan på en del? Faktum är att han genomförde en märklig bragd och boken är läsvärd. Tempot är högt och dramatiken alltid på topp. Han lyckas också få in en hel del intressanta historiska och geografiska fakta om platserna han besöker och en del om de politiska förhållanden som rådde under 1970-talets första hälft i sydamerikanska diktaturer.

Som vanligt när man läser skildringar som den här är det klokt att plocka fram världsatlasen. Norstedts förlag har ännu en gång i sin serie Klassiska seglingsberättelser gett ut ett läsvärt verk i pocket. Rekommenderar den absolut och ett tips till Skepparen i sommar är att idka lite högläsning för besättningen som kommer få både spänning och glada skratt samtidigt som de förstår hur lyckligt lottade de är som inte seglar med Tristan Jones.