Att segla utan stress låter ju fint. Utgångspunkten för Duncan Wells är ju alldeles utmärkt, om man lär sig hantera sin båt som ensamseglare behöver man aldrig få panik när besättningen inte vet vad de ska göra. Fast hans egen utgångspunkt att familjen skräms bort och man blir kvar ensam ombord, att man därför förr eller senare blir tvungen att hantera sin båt ensam, låter ju inte så förtroendeingivande.

Att alltid i god tid förbereda alla manövrer och tampar är ju nödvändigt om man seglar ensam. Det förenklar och drar även ner stressnivån om man är fler ombord.

Det är mycket tips och goda råd att ta vara på. Men sen krånglar han till allt så väldigt, så jag börjar undra om det var där nånstans familjen gav upp. Det är hanfötter och glidlinor i en massa olika kombinationer för att lägga till och kasta loss.

Uttrycket glidlina har jag inte hört förut, men det är himla bra. Dvs en tamp som går från båten iland, genom en knap, ring eller ögla och tillbaks, som man kan lossa från båten. Hanfot kallar han det om glidlinan kommer tillbaka på ett annat ställe till båten.

Hans modell att slänga öglan från båten över pollaren tycker jag är lite tveksam, om man inte är helt säker på hur det ser ut vid tilläggsplatsen. Då måste man oftast stanna upp båten så nära kajen som möjligt, kliva iland och lägga fast eller dra linan igenom och ta med tillbaks.

Och när han börjar ge råd om vilka skor man ska ha och att man måste hålla rent i toaletten då tycker jag det blir lite larvigt.

Seglingstrimningen är kort och lätt. Se till att tell-talesen är paralella och att seglet inte fladdrar. Sen blir det lite genomgång av revning, som ju tyvärr är lite olika på olika båtar. Några varianter beskriver han, och det är lärorikt. Men sen finns det ju hundratals till.

Och akterförtöjning på medelhavsvis beskrivs noggrant, liksom bojförtöjning vid bojtyper jag aldrig sett. Att lägga sig med nosen mot klipporna och ankaret i aktern, som vi gör i Sverige, finns det en bild på. Men ingen beskrivning.

Det finns ett bra kapitel om man över bord och vikten av att öva. Men liksom i övrigt krånglar han till allting så förbaskat, men många varianter av hur man ska göra.

Sammanfattningsvis tror jag detta skulle bli en riktigt bra bok om man strök och rensade hälften, anpassade den till svenska förhållanden och……äsch förresten, det är nog kört!

Niklas Krantz