Ostindiefararen inifrån

Götheborg III är ett fascinerande projekt. Ett 1700-talsskepp som rekonstrueras, men också ett modernt säkerhetsklassat fartyg som kan gå på världshaven.

Götheborg III är också en spännande bok om detta äventyr, där man varken visste från början hur man skulle göra eller var man skulle få pengarna till det ifrån. Ändå gjorde man det, byggde ett skepp med gamla metoder, fick sponsorer att ställa upp så att man kunde segla till Kina.

Alf Tornberg har följt hela processen från GKSS tidning Seglarbladet och artiklarna har nu blivit en bok. En mycket initierad skildring som inte väjer för avancerade beskrivningar av hur 1700-talsriggen var konstruerad. Eller hur tolv finska älgar fått sätta livet till för linan från ratten till rorkulten. Ett styrsystem som till och med Sjöfartsverket godkände och som fungerade oklanderligt på resan till Kanton

Men det är också en föga inställsam skildring. Läsaren kastas rakt in i timmerverkstaden, mellan bramstänger, märstänger och kryssmast. Och framförallt hur man på 1700-talet tilllverkade en stagmus. Inget tjafs om den gamla Ostindiefararen eller hur projektet uppstod. Nej rakt in i händelsernas centrum kastas vi.

Och in i kampen om flaggan, där GKSS-redaktören själv var part i målet. Seglarklubben registrerade skeppet och överlämnade sin flagga att pryda skeppet under hennes resor. Men väl i Kina fanns den där inte uppe i masten.

Däremot saknar jag svaret på varför titeln är Götheborg III. När jag frågar redaktören och författaren visar det sig att han inte vet.

- Ja, det måste väl ha funnits en Götheborg II, alla sa Götheborg III som höll på med bygget.

Är det någon annan som vet?

Boken har han gett ut på sitt eget förlag, som print on demand. Så det är bara att gå in på

http://www.gmlforlag.se/p/alla-bocker-sorterade-pa-titel/gotheborg-iii.html

och beställa. Det är den väl värd.

Niklas Krantz