Det är någe visst med en båtklubb!

I ett av de mer levande diskussionsforumen med båttema har det på sista tiden diskuterats hur framtidens båtliv kommer att se ut?

Den moderna människan med fulltecknad kalender som ogärna låser upp sig för större eller längre projekt.
Jobbar, har familj, ska hålla sig i trim på gymet  och hinna med minst tre TV-serier, en thailandssemester och gå på fotbollsderby. Dessutom ska man vara social och bevista bjudningar, gå på AW och social helg med jobbet.
Det lämnar inte så mycket tid över till ett så pass tidskrävande projekt som båtlivet ändå innebär.
Såsom vi känner det… menar jag då!

Alternativet är väl egentligen inte helt fel.
Man har en mindre daycruiser på en betald marina och köper den mesta servicen.
Kostar visserligen en slant men sparar enormt mycket tid.

Man kan hyra sig en båt någon eller några veckor över finvädersveckorna.
Väldigt bekvämt!
Där har du svurit dig fri från allt tidsödande jobb.

Lägg märke till att jag skriver ”tidsödande jobb” och inte ”tråkigt jobb”!

Personligen tycker jag att det är halva nöjet att skrota i hamnen.
Jag är oerhört ineffektiv, får jättelite gjort men det sociala värdet är oerhört viktigt för mig.

Lååångt kaffe

Jag skulle säkert kunna fixa till min 28-fotare inför sjösättning på en helg.
Fem- sex timmar om dagen en lördag och söndag så vore hon nog sjöklar.
Men så dyker Ärtan upp där utanför båten. Då måste jag surra med honom en stund. Så kommer nästa gubbe och stjäl en kvart till varpå det plötsligt  är dags att dricka kaffe.

I klubbstugan sitter det ”ordinarie gänget” vilket gör att kaffekoppen tar minst en timma.
Fenomenet upprepas gång på gång.

Visst tar det mycket tid, allt detta sociala liv, men samtidigt ger det mig mycket.
Jag lär mig av andra och delar med mig av det jag kan.
Lär känna en masa intressanta människor. De flesta är vanligt folk medan andra besitter diverse, mer eller mindre positiva, egenheter vilket kan vara nog så intressant.
Folk som jag sannolikt aldrig skulle lära känna i andra sammnhang.

Folkbildning

Egentligen borde båtkubbar ha stöd från samma kassa som folkbildningrörelserna.
Som en av klubbens betrodda förare av vår baklastare åkte jag ner för att hjälpa min mycket rutinerade kompis Arne att ta upp båten.
En annan, alldeles nybliven båtägare, hade också bokat in torrsättning och transport.
Arne och jag visar pedagogiskt hur man mastar av. Jag förklarar hur och var lyftjordarna ska sitta, vi lyfter båten, passar in den på hans vagn och kör bort den till hans vinterplats.
För detta betalar vår medlem naturligtvi en slant till klubben.
Maskin med förare i en timme samt handräckning och instruktioner för 200 spänn!
Överlägset!

Hur får man fernissa att fastna effektivt på teak?
Fråga Nisse med Petterssonbåten!

Det tickar bara i min värmare men den tänder inte?
Sandström har rotat mycket i gamla värmare. Fråga honom!

Hörru Thomas. Var har du skaffat det där smarta försegelskapellet?
Det har jag sytt själv. Jag kan berätta hur!

I vår klubb finns folk som kan svetsa, sy, renovera träbåtar till nyskick, lägga teakdäck, laga segel och ställa tändningen på en Albin O 21…..
Ja listan på den samlade kunskapen i en hyfsat stor båtklubb kan göras oändligt lång.

Visst kan man köpa alla dessa tjänster.
Men då kostar det ganska duktigt med kulor och så går man ju miste om skrönorna, lärdomarna, tipsen och inte minst de timslånga kaffepauserna i klubbstugan.

Jäklar!
Jag har glömt huvudströmbrytaren på och det drar ju tjyvström nånstans!
Nu skulle jag behöva ta ström från förbrukningsbatterierna men startkablarna är i bilen hemma!

Ingen fara!
Arnt har stratkablar i sitt skjul!