Janken:

Staffan var ingen stalledräng!

Nix! Staffan var en storm!

När han härjade som värst noterades 32 m/s vid Sundsvallsbrons norra fäste!

På juldagskvällen låg vi och lyssnade när Staffan försökte riva "Plaza del Karlsvik". En riktigt stadig brukslänga från början av 1900-talet. Javisst! Med norrländska mått mätt är det exeptionellt starka vindar!

Exeptionell är också den temperatur vi upplever! Gräsmattorna är gröna, regnet dryper ner och när jag tittar ut genom fönstret ser jag hela Sundsvallsbukten som inte bjuder på en gnutta is. Tunadalshamnen och Alnösundet ståtar med öppet vatten!

Ur led är tiden! Eller klimatet!?!!

När Staffan hade dragit vidare bestämde jag och min käresta att vi borde bege oss till Ortvikens småbåtshamn för att önska "Tussan" god fortsättning och se över hennes vintertäckning.

Jodå! Täckningen hade klarat stormen. Det enda som krävdes var att sträcka upp några linor som hade töjts eller flyttat sig av vinden. Dock har några vintergrannar lite att göra då flera båtar står helt nakna med täckställningarna som plockepinn över däcket.

Hamnen är, i stort sett öppen! Endast de lugnaste partierna är täckta av en ytterst tunn Ishinna.

Förra Julen huserade jag i Söråker. Vi hade åtagit oss att vara hundvakt åt en arbetande granne varför vi tog den snöälskande schäfern med oss till hamnen så att han skulle få rasa av sig lite överskottsenergi i lössnön.

Vi tillbringade en förmiddag med vår fybente vän i några decimeters snö och kastade snöbollar åt honom ut på den stadiga isen.

I år.....

Jo! Han gillar att bada, den där jycken.... för inte kastas det några snöbollar inte! Möjligen kasta småsten i vattnet!

2012 var uppenbarligen en riktig vargavinter. En snabb koll bland mina facebookbilder visar ett fullständigt insnöat radhus som jag bodde i på den tiden. Jag hittar även en bild, tagen i mellandagarna 2009 där klingerfjärden är fullstädigt igenfrusen. Jag kommer ihåg när jag tog bilden. Det var isande kallt. runt 15 minus och snöskotrarna körde skytteltrafik.