Janken:
MIN BARNDOMS KÄRLEK
Min barndomskompis dök upp en dag med en ilsket mullrande Ford Mustang på min uppfart.
”Men snälla nån! Vad ska du med den till?” frågade jag.
”Jag har alltid velat ha en, och nu har jag en!” svarade han med en sådan självklarhet att…..
End of discussion!
Många år senare, när jag för första gången, tillsammans med min vuxna son och dotter, satte mig i min nyinförskaffade IF-båt förstod jag vad han menade.
Vad är det som gör att man blir så förälskad i en speciell båt? Ja säg det?
Min gamla granne älskar sin Vega över allt annat och blir uppriktigt ledsen när jag kallat den för ”groggveranda med pinne” trots att jag försöker säga det i skämtsam ton.
En kvinna jag träffade i en gästhamn sa med med kärlek i rösten att ”När barnen är stora och utflugna ska jag ha en Havsfidra” hon sa det sittandes i en Bavaria i 35-40 fotsklassen.
Jag träffade en tysk i Bönhamn. Han seglade som pensionär runt i en tvåmastad HR men hade lagt handpenning på en Colin Archer i Göteborg. Han tyckte själv att det hade dröjt onödigt länge men nu skulle han äntligen få sin drömkoster.
Själv stod jag som tolvåring och pysslade med min optimistjolle i Svanösundet, i Ångermanälven, när det kom en liten vit båt i brant slör forsande uppe vid färjeläget. Den hade en blå-vit-röd spinnaker och bogsvallet stod som änglavingar kring bogen. Jag blev andäktig och slutade andas för några sekunder. Det var den vackraste plastbåt jag någonsin sett. Året var 1975, jag hade sett min första IF-båt, live, och blivit djupt förälskad.
När jag några somrar senare gastade på en Avance 24 under en kappsegling vågade de flesta skeppare inte sätta spinnacker i det hårda vädret. Vi gick in på undanvinden ungefär samtidigt som IF:arna vilka inte tvekade utan hissade nylonet utan betänkligheter. Ner med suggorna och sen forsade dom iväg likt färgglada bananer genom fjärden.
När det sedan blev dags för min första kölbåt så tillät inte ekonomin någon IF. De var alldeles för nya och populära för en kille på 20+ och en bankränta ansågs låg om den höll runt 15%. Jag ärvde några kronor efter min far och inhandlade en gammal SK 22. I den fick jag lära mig vad en länspump var och hur man använde en sådan. Men jag mindes med andakt hur jag och min polare transportseglade hans pappas IF från Vaxholm till Stallarholmen en sensommarhelg. En sån där olivgrön rackare med bronsfärgad rigg men som klättrade upp på vågorna, bockade vänligt på toppen för att mjukt vika ner näsan i nästa. SK 22:an hade en tendens att vilja plöja genom vågorna i stället. Mycket gott kan man säga om SK22:an. Snabb var den, men tät var den definitivt inte.
Som något äldre ungkarl och underbetald kulturarbetare seglade jag några år omkring i en riktigt liten båt i form av ”microMaxin” Monark 540. En förvånansvärt funktionell liten gynnare men jag sneglade avundsjukt på IF-båten som låg två platser bort i samma hamn. Monarken trivdes inte så bra i de Norrländska fjärdarna. Vågorna blir korta och höga vilket inte passade Monarkens flata förskepp.
Jag deltog en sommar som gast på Norrland största regatta, Ulvöregattan, på en Dominant 95. Vi seglade naturligtvis ifrån alla IF:ar men visst sneglade jag akterut och suktade efter dessa skönheter med språnglinje och kaxigt negativ akterspegel.
Så följde familjeliv och ett antal års uppehåll i seglingen. Men… Navigare necesse est! Abstinensen blev för svår så jag tog ut pengar från sparkontot och köpte en J17. Så nära en IF jag kunde komma för dom pengar jag disponerade. Jullen skänkte oss mycket glädje under många år och bjöd på fantastiska upplevelser för mig, mina nära och kära men det går inte att förneka att en julle på 20 fot är en väldigt, väldigt, liten båt!
Jag närmade mig femtio, hade ordnad ekonomi, stora barn och allt det där. Man kan tycka att det vore läge för en 32-fotare med ståhöjd, gasugn och owners cabin men jag glömde inte min barndoms kärlek.
I Nordmaling fann jag henne!
Mörkgul med solblekt däck!
Hon hade sina repor och skavanker, hon var ju trots allt över 30 år gammal. Segel som urblåsta lakan och en knäck på pulpiten…. men hon var en IF!
En IF med språnglinje och långköl och Marieholms-M:et infällt i snobbranden. Med Tord Sundéns klaffpentry, portapottin i garderoben och hon blev min!
Precis som när man ingår äktenskap kan jag inte med 100% säkerhet säga att min villkorslösa kärlek kommer att vara för evigt men jag glömmer aldrig värmen inombords när vi seglade ut genom den steniga Nordmalingsfjärden.
Jag lovar!
Jag ska aldrig kalla min gamla grannes Vega för groggveranda igen, aldrig fnysa åt den där träsnipan som sjunker vid sjösättning varje år, inte skratta åt Olssons Golif. (Denna bisarra konstruktion som tenderar sjunka om sittbrunnen blir vattenfylld. Men Jonny Olsson älskar sin Golif.) Och jag förstår känslan min kollega förmedlar när hans röst tenderar att spricka varje gång han berättar om sin Scampi.
Jag säger som barndomsvännen med Mustangen.
”Jag har alltid velat ha en… och nu har jag en!”
Janken Åkerström
Vi seglade hem vår nya IF-båt från Rundvik i Nordmalingsfjärden till Söråker under nationaldagshelgen 2013. Förutom första eftermiddagen, då det var totalt stiltje, så bjöds vi på solsken och fina vindar. Tre dagsetapper.
Och sedan Lägg till på startskärmen.
