Curres blogg:

Maffigt tryck till Las Palmas

Det blev en bitvis maffig segling med More 55 nr 3 Lia från Gibraltar till Las Palmas förra veckan. I fem dagar hade vi 10 – 12 m/sek vind i ryggen och fick en lika spännande som vansklig segling. Alla som styrt i mycket vind, vet att gränsen mellan broach och kinesgipp är hårfin. Särskilt om vinden vrider 30- 40 grader och ökar, det är mörkt, regnet piskar och kraftig ström sätter emot kursen och ger orolig gång.

Men vaksamhet och en del ovanlig försiktighet gjorde att vi kom fram utan haverier och med god stämning ombord. Bara små tekniska problem med båten störde och sätter fokus på hur en bra havsseglare behöver vara.

Mest av allt fann jag det toppen för vår sport att så många ovana seglare kunde mönstra på en More 55 och segla långt. Visst gällde det transport av charterbåtar från Kroatien till Las Palmas och visst kostade resan. Men tre veckors segling för 10 000 kronor med mat, dryck, bränsle och hamnavgifter inkluderade, var prisvärt och gjorde det möjligt även för unga äventyrssugna att segla med. Normalt måste man ha en egen båt, känna en storseglare eller försöka få lift, om man vill segla långt.

Konceptet som More Sailing har, är i mina ögon därför mycket lyckat och hade jag haft en roll för att belöna goda initiativ inom segling, hade More legat bra till för ett första fint pris.

Det trevliga är också att äventyrslust räcker för att segla med, seglingsvana är inte nödvändigt. För säkerheten och planeringen garanterar dugliga skeppare, som Fredrik Olsson, ung, lugn och utbildad på Lia som jag seglade på, och Joakim Söderlind, kappseglare och sjökapten skeppare på Lady Nor, den andra More 55:an på transporten.

Utöver oss, seglade två kroater en fjärde 55:a i sporrstäck till Las Palmas, en ägare tog sin båt med vänner i fyra veckor och en femte 55:a bemannades av ryssar, som hyrt hela båten för Atlantseglingen. Dessa tre såg vi dock aldrig till.

GOD BLANDNING
Som sagt var jag nyfiken på hur det skulle gå att bo med andra på en liten yta, i två veckor och kampera i samma hytt som en annan person. Vanligen brukar det gå bra, för jag har inget stort behov av en egen sfär och att gilla båtar och segling hjälper till att ordna trivsel.

Även äventyrare gillar båtprat, fann jag på nytt. På resan hade en bilat genom Afrika, ett par var semesterseglare, en kvinna lämnade sambon hemma för mer äventyr och en ung musikalisk man var med på Lia och drömmer om att lägga loss med sin pappa på en egen långsegling.

Det var med andra ord en god blandning människor på Lia, som fann nöje och behag i att segla, läsa, resonera, lyssna på rock, spela gitarr och sjunga. Att vara på väg över havet gärna med bundsförvanter känns som essensen med att segla långt.

FÖR SÄLLSKAPS SKULL
När vi lättade från Gibraltar mot Las Palmas bestämdes att Lia och Lady Nor skulle hålla ihop för trygghets, sällskaps och tidens skull. Båtarna måste vara i Las Palmas i tid för nästa besättning, de som ska segla över Atlanten med More 55:orna i ARC-Rallyt.

Beslutet resulterade i en del motorgång, först i höjd med Cabo Tarifa på Spaniens sydvästhörn satte vi segel. Men då fick vi så att vi teg, en frisk västan mötte och resulterade i två rev och ett par varv på focken. Vilket gav rejäl gång, dikt bidevind, 7,5 – 8,3 knop på loggen och att de som styrde fick en fantastisk upplevelse.

Prognosen lovade vindvrid på kvällen till nordväst. Således gällde det att hålla koll på kursen och kompassen och slå när VMG - farten mot mål - minskade. För mig som mest kappseglat mycket, men sällan långseglat, var det fascinerande att se hur väl prognosen stämde. Vid 22-tiden, precis som sagt, ökade vinden, vridet kom, lät oss slå och styra 190 grader. Taktik verkar med andra ord bra att ha i minnet även på en långsegling, blev min slutsats.

Hela natten kom fronter från väster som svarta skyar vid horisonten och varslade om dåligt väder. Snabbt ökade trycket till 25- 30 knop, vinden vred och regnet piskade. Att styra utan att kunna se, på rodertrycket gick an, men en annan gång ska jag ha med skyddsglasögon.

På en halvtimme drog en front förbi, molnen skingrades och månen kom fram. Ofta mörknade himlen snart på nytt, vinden ökade igen till kuling och More 55:an for fram som vildhäst över Atlanten.

SAGOLIK STYRNING
Båten var sagolik att styra, men efter ett par timmar och frusen, föreslog jag Fredrik att vi skulle dela upp resten av natten. Min motivering var att det inte kändes helt tryggt med ovana till rors i dåligt väder.

Förslaget godtog skeppare Fredrik, som styrde säkert hela hundvakten. Jag avlöste honom på morgonvakten och när det ljusnade kände jag att andra skulle få styra för att smaka på maffig segling. Vilket de klarade med bravur.

För mig som gammal seglare, var det en fröjd att se hur de som styrde More 55:an skrattade av förtjusning när de red över vågorna med full kontroll. Faktum är att ingen backade på att ta rodret och fick styra mycket tack vare vaktsystemet med fyratimmarspass och en timma för var och en som rorsman. Övriga på vakt höll utkik och kollade radarn på nätterna.

INGA PIRATER I SIKTE
Utanför Marocko styrde vi ut och passerade cirka 130 M från kusten för att slippa risken att möta pirater och för att hålla oss i ett område där lågtryck på Atlanten och högtryck över Afrika samverkade till en stadig nordan på 20 – 25 knop.

” Styr på nackhåren instruerade jag de som rattade och fick dem att falla av när de började brottas med rodret. Faktum är att Ola, Jonas, Hampus, Michael, Hannes och Anna-Lena upplevde det närmsta vanliga seglare kan komma att vara oceanseglare.

Ytterligare två nätter bjöd på spännande undanvind och igen föreslog jag Fredrik skeppare att dela på nattpasset. Min motivering var åter att minska risken för broach eller gipp och slippa problem för de som ska segla över Atlanten.

Mer oväntat var att Nor ville hålla kontakt och inte segla en natt för besättningens trygghet. Solidariskt valde Fredrik detsamma. Ganska fel kändes det att motorsegla i fin undanvind. Men ingen knorrade och kunde glädja sig åt att båtarna låg plant på frivakten.

På tredje morgonen satte vi äntligen storen igen och fick en rivande slör söderöver. På nytt fick alla styra och njuta på sina vakter. Troligen fick de så pass smak att de seglar mera och är med igen nästa år.

En viktig ingrediens på alla seglingar är maten, vår överträffade förväntningarna. Grötfrukost, lunch och middag turades vaktlagen om att ordna. Frysta rätter värmdes i ugnen, goda pastarätter ugnsbakades. Mest plus fick norska Hermine från Drammen för sina rätter.

MAN NÄRA ÖVERBORD

Ett drama utspelade sig på resan. När Lady Nor inte fick ut focken och inte kom på hur röran skulle redas ut, beslöt Fredrik att borda. Men i en sjö krängde båtarna till, varpå Fredrik missade mitt i språnget. Hans sinnesnärvaro fick honom att greppa pulpiten med ena armen, få upp ett ben och kravla sig ombord.

Lättnaden var stor över att han inte gick överbord och det uppvägde allas chock över vad som kunde ha hänt. Situationen berörde den lite känsliga frågan om skeppareansvar kontra gästönskemål, men allt gick ju väl och saken diskuterades inte vidare på seglingen.

Efter en del meck med Furlexen, kunde den rullas ut. Läxan blev att hålla igen på inhalet när seglet rullas ut, så att linan inte snor sig och så att styrarmen inte knäcks av kraften. Och vid inrullning bör man också ta det varligt, lätta lite på fallet, dra in för hand och ha en man på fördäck som tar hem slacket. Vinsch frestar, men då känner man inte om något sitter fast, förklarade Fredrik när han hämtat sig.

FARTREKORD MED GENNAKER
Sista dagen kom gennakern upp, Fredrik styrde, två riggade upp strumpan, en skötte fallet och två vinschade i lä. Jag skötte skotet och ropade trim, stopp, trim-on i takt med att lovartsliket krullade sig. Resans fartrekord fixade Fredrik när han fångade en våg och nådde 16,1 knop.

Att trimma gennakern var oväntat känsligt, om jag missade föll seglet ihop och många meter krävdes för att få det skulle stå igen. Spinnaker är snällare ger mer drag, man kan segla djupare och slipper många gippar.

På femte kvällen angjorde vi Las Palmas i frisk slör, mörker och med storstadens ljus i fören. Men Fredrik hade angjort två gånger tidigare och styrde snyggt in bakom hamnpiren, där vi tog ner storen på lugnt vatten. Snart lade vi till vid hamnkontoret, där vi fick ligga kvar för natten istället för att gå till en plats i den proppfulla hamnen.

LANDSVÄNG I LAS PALMAS
Som sig bör, blev det som final gemensam middag iland och sedan en sväng till legendariska Sailors Bar på kajen tills den stängde vid två. Då gav jag upp och återvände ombord. Men de yngre fortsatte, kom ombord när jag purrades vid sex för att ta flyget hem.

Vad är då behållningen med att vara med på en transport? För min del var det lika spännande att styra en stor båt i frisk vind, som att möta nya människor sugna på äventyr. Vilket inte hindrar mig från att tycka att en co-skipper behövs. I dåligt väder ger ovana på styrningen inte behövlig trygghet för båt och besättning kan jag tycka som gammal, men erfaren seglare.

Inte alla klarar att bo ihop med okända, men sällan har jag haft så många kul resonemang om allt möjligt, som på den här resan. Kanske var det tur, men viljan hos nästan alla ombord att ha trevligt, gjorde resan Ibiza-Las Palmas till min mest minnesvärda detta år.

SMÅTT OCH ONÖDIGT
Även om jag håller More 55 högt, noterade jag som båttestare en del smått och onödigt. Som att skrovet vrider sig av segeltrycket. Inredningen knakade och knirkade, dörrar kärvade och masten klagade i genomföringen. Onödigt anser jag, som sett i tester att laminerade skott och många stringers ger stumma skrov.

Obehagligt var att hjärtstocken rörde sig. Bultarna kunde efterdras, men problemet fanns i våras och över Atlanten förra året. Onödigt och osäkert, är min reflektion.

Besättningen ogillade att det längsgående pentryt inte fungerade till sjöss. Det räcke som nymonterats, rörde sig och är för kort. Spisen saknar skyddsstång och tändningen fungerade inte. Få och felplacerade grabbräcken på skotten gjorde passage under gång vansklig och fick Hermine att ramla illa. Onödigt och farligt.

På grund av bredden i sittbrunnen var det enda säkra att stå i aktern och hålla sig i flotten. Ett fast löstagbart bord med räcken behövs istället för dyrbarare bord med stöttor under durken.

- Kom igen när du har ett eget varv, replikerade Milan Mande, karsk varvschef på More Boats i Split, synpunkterna när vi sågs på visningen för en månad sedan.

Visst, men More 55 är en alltför fantastisk båt för att behöva smått och onödigt.

LONG DISTANCE RACE
Med lite vilja är båtarna fixade till nästa höst, för då kanske More Sailing ordnar kappsegling Kroatien – Las Palmas. Föreställ dig att köra tio båtar i 3 - 4 veckor med stop - overs och inshore races en route. More Long Distance Race 2017 - skulle ge oss obotliga chansen att maxa säsongen, bli hjältar och ge äventyrare storartad segling.

En försmak kommer på söndag då fem More 55 startar i ARC-Rallyt Las Palmas - St Lucia. Följ More Fun, More Grey, Mrs Robinson, Lady Nor och Lia of Sweden. Och håll på Fredrik, som vill vinna i år, har en laddad besättning, tänker köra hårt och ska visa vilken extraordinär båt More 55 är.

Curt Gelin