Martin med Cappucino:

En av årets mesta vinnare

Efter seger för andra året i rad i Nordic Yachts Open – den populära doublehandseglingen från Bullandö – kan Albin Nova seglaren Martin Olsson skryta, om han vill, med att vara en av säsongens mesta vinnare.

Vilket leder till nyfikenhet på hur han bär sig åt och om han gjort något speciellt med sin båt.

Här är Martins lärorika förklaring till hur han fått sådan fart på sin Nova:

"Kul att du uppmärksammar våra framgångar.

Framgångsreceptet är ingalunda annorlunda, utan består i noga förberedelser och mycket tid ute på vattnet.

Bakgrund

Jag har växt upp i en familj där nöjessegling stått för den största fritidssysselsättningen. Som barn tror jag vi var ute och seglade alla helger som det var möjligt och hela sommarsemestern.

På nöjesseglingar drog och släppte vi i skot och trim, alltid för att båten skulle gå så bra som möjligt och för att segla fortare än jämförbara båtar på fjärden.

Vi hade inga nya segel eller linor varför det var ett ständigt trimmande för att hålla skotning och trim. Det gällde att leta vind och hitta rätt spår kring öar för att inte behöva trimma om hela tiden.

Detta tror jag har bidragit till att vi lyckas bra i distanskappseglingar.

Optimistjollen var alltid med. I början användes den mest i roddtävlingar och sjöslag, men kom senare att börja seglas.

När jag var i tioårsåldern fick jag en Apollojolle efter att ha sett den på båtmässan. Med den växte intresset för skrov, köl, centerbord och segelutformning. Jag börjad slipa och spackla.

Jag läste mycket båttidningar bl a Båtnytt och alla båttester. Kunde nog alla båtars data utantill en viss period.

Jag fortsatte segla jolle och träningsseglade mest med mina jolleseglarkompisar i Trälhavets båtklubb.

När jag var 17 så blev jag och min syster med kölbåt, en MiniCompis "Ågren". En potent båt, som erbjöd mycket. Båten nyttjades väl mest av mig. På somrarna så "nöjesseglade" jag och på vintern spånades det på optimeringsmöjligheter.

På gymnasiet gick jag 3-årig teknisk med bygginriktning och som examensarbete valde jag att fördjupa mig i aero- och hydrodynamik.

Detta fick "Ågren" erfara då hennes köl profilerades om två gånger och rodret flyttades.

1997 började jag jobba, vilket möjliggjorde båtbyte. Jag sålde "Ågren" och skaffade en Express, som var helt oskruvad. Min plan var att få tag i just en sådan för att själv få starta från början och rusta henne enligt eget tycke.

Expressen nöjesseglades mest, men år 2000 gjordes en extra satsning mot att köra entyp och ställa upp i SM, som då gick i Sandhamn.

Det var tufft och vi var inte alls vana med att segla entyp och kryss-/länsbana. I början hade vi svårt att hänga med, men efterhand lyckades vi bättre och som bäst lyckades vi komma i mål bland topp tio.

Entypssegling i all ära men det var lite för mycket "schack" för min smak. Jag fortsatte "nöjessegla" och kappsegla på klubbnivå.

2004 sålde vi Expressen och skaffade en lite bekvämare båt, en Aphrodite 29. När vi bytte båt trodde jag att jag inte skulle ha möjlighet att rusta till samma nivå som Expressen, men att vi skulle kunna fortsätta med båtlivet och "nöjesseglingen". 29:an hade potential och sakta men säkert förvandlades hon till en snabb skärgårdsracer.

2006 fick vi vårt första barn och kappseglandet trappades ner en aning. "Nöjesseglingen" blev oxå lite lugnare. Jag mönstrade periodvis på min gamla jolleseglarkompis båt, där havskappsegling stod på agendan.

2009 fick vi vårt andra barn och tanken på en lite större båt började gro. Innan vi köpte Aphroditen, hade vi tittat lite på större båtar strax under 10 meter. Vi hade bl.a tittat på Novan, men som vi då tyckte kostade lite för mycket pengar för vad vi ville lägga på en båt.

Nu var det lättare att motivera och i januari 2010 hittade vi "Cappucino", som även den gav en känsla av att kunna bli en bra skärgårdsracer.

Vi är nu inne på vår sjunde säsong med båten, som successivt förbättrats med något varje år.

Cappucino

I grunden en standard Albin Nova från 1991 byggd på Biancavarvet i Danmark. Optimeringar som gjorts.

Under vattenlinjen: Undervattenskroppen slipad hyggligt slät, men inte blankpolerad. Bakkanter på köl och roder är fixade, skrovgenomföringar utspacklade.

Ovan vattenlinjen: Inhal till focken, fiolstag, flyttad mastfot för att få till önskat mastlut.

Segel har bytts ut successivt. Sedan 2013 har Lindforss segelmakeri varit vårt val efter att fått utomordentlig bra support och inte minst fina segel. Inför säsong 2016 satsade vi på ett nytt krysställ, detta är märkbart snabbare, till och med så det synts på loggen.

I år har vi deltagit i Gullviverallyt där vi kammade hem 1:a-pris i familjeklassen och även totalen! Sedan seglade jag och sambon Kolfiberrodret, där vi hade lite otur med vindförutsättningarna i början varpå det blev en "omstart". Vi lyckades ändå hålla i och segla in på en 6:e plats. Sedan GranPrix med blandbesättning, två pappor och två barn, 10 och 12 år, som aldrig kappseglat och som jag hoppas kunna få med i framtiden. Här tog vi 1:a platsen i vår klass.

Sedan NYO som jag och min pappa Ulf har som tradition att köra.

Ang spinnakerns utformning, så blev det så efter en dialog med Pär och att Cappucino hade den spinnakerbomslängden när vi köpte henne. Vi valde att inte maxa spinnaker och bom med tanke på att vi kör just mycket shorthand och i skärgården, där det kan bli rätt brant ibland.

Nu packar vi ihop för denna säsong och ser fram emot ett lika roligt 2017."

Mvh Martin med besättning på Cappucino

Curres anm: Martin har sett till att skaffa ett verifierat SRS- brev, d v s han har fått sin båt vägd och alla mått kontrollerade av en mätman. Vilket har gett möjligheten - optimeringen - att ha fiolstag. Mätbrevet E4826 finns att studera på Seglarförbundets hemsida. Och resultaten från NYO för analys finns på www.nordicyachts.se .