Naturhamn. Till skillnad mot gästhamnen där det kan gå livat till långt in på småtimmarna och förväntningarna på lugn och ro inte är så höga söker vi oss till den där stilla platsen för att njuta av lugnet och naturens egna ljud. Du vet hur det är, viken du glider in i är inbjudande och ankaret griper direkt, tystnaden du upplever när du lagt fast båten i ett par rejäla träd bryts bara av enstaka fåglar som prövar sångrösten inför kvällens konsert och du får lust att plocka fram akvarellfärgerna och föreviga tavlan du har framför dig. Det är väl så här det ska vara? Det är väl just så här det är? Om det inte var för Laddarn, Teknikern, Näcken eller Fri uppfostran. Vet du vilka jag menar? Inte? Jodå du har mött dem eller drabbats av dem snarare. För det är inte alltid du har viken för dig själv.
Laddarn och Teknikern påminner om varandra, men skillnad finns. Båda är smått perverst intresserade av teknik och fyller sina båtar med all elektronisk utrustning som finns, men när Laddarn kör sin illaluktande disel 2 timmar för att få tillräcklig kräm för DVD:n, TV:n, PS3 och mikrougnen sätter Teknikern igång att reparera eller montera något. All inredning i båten rivs ut och sprids på klipporna inklusive barn och fru som med fasa och skräck lyssnar på svärandet från båtens innandöme där Teknikern felsöker, drar nya kablar, monterar en VHF och försöker bygga ett kylskåp av en gammal margarinlåda han isolerar med frigolit från platt-TV:ns emballage. En extra varning är på plats då Teknikern plötsligt kan få för sig att engagera sina grannar. Fråga aldrig Teknikern vad han håller på med, dels får du en föreläsning som får en bruksanvisning från Microsoft att framstå som begriplig och kortfattad och ännu värre är om han får för sig att du har något fel han kan hjälpa dig med, dina lanternor kommer aldrig mer fungera och ett nytt batteri tär på semesterkassan.
Näcken är egentligen en ganska tystlåten individ, men avskyr andra båtar i naturhamnen så det första han gör när han lagt till är att slänga shortsen och springer upp och ner ur båten och visar upp sig, inte precis som gud skapade honom, utan som han de senaste 25-30 åren nogsamt undvikit motion och sallader. Näcken medför gärna magerlagd förskrämd hustru med pudel och förgrämd blick.
Fri uppfostran har skägg, skägg och minst 4 barn i olika äktenskap som han lärt sig helt stänga av ifrån när de skrikande springer, hoppar, badar och slåss med varandra eller avlägger besök i din båt där de sätter smutsiga fot och handavtryck överallt när det rotar i lådor och fack. Det är ingen idé att försöka få honom att ta ansvar för sina avkommor, barn är barn tycker han och dig ser han som en reaktionär dj-la borgarbracka som ska ställas mot muren när revolutionen kommer. Tänk också på att Fri uppfostran aldrig i livet fendrar av sin båt mot din, ansvaret är ditt och ytterligare ett bevis på att du bryr dig mer om värdsliga ting än politiska orättvisor och genusfrågan.
Så vad gör man? Det är inte lätt och vapenlagstiftningen begränsar den spontana tanken på att göra processen kort med dessa fridstörare, men jag ska ge några råd som kan fungera. Tänk bara på att du alltid måste vara först in i viken. När nästa båt kommer in så står du på land och tar emot deras fånglina. Klä dig i höga stövlar och inled med repliken ”Välkommen, men stanna i båten, det är så mycket huggorm här att man knappt kan gå utan att trampa på dem”, eller ”Va bra att du har så hög mast, då klarar jag nog åskvädret i kväll”. Ett tredje alternativ är att fråga om de också är medlemmar i surströmmingens vänner och ska delta i kvällens traditionella orgie, det är en liten, men ändå risk att de tycker om surströmming och medför egen burk och då är det bara att gilla läget och lätta ankar fortast möjligt, det skulle jag göra.
Ha en riktigt skön sommar, har du turen med dig kommer du hitta din lugna vik där du kan njuta av tystnaden eller också finner du precis som jag gjort många gånger platsen befolkad av själsfränder som precis som du och jag gärna för lågmälda samtal över sittbrunnssargen där vi talar om livets stora frågor och ondgör oss över alla andra som bara förstör för oss.