Har du tittat till båten?

Juletid. Kommer tomten till dig i år? Jag läser just ett julkort avsänt från ett företag i finansbranschen som tydligen kom på att de älskar just mig och tänker på mig i dessa tider. Tänk om de visste att jag gått ner i tid, arbetar mindre och tjänar därefter, skulle deras kärlek vara lika häftig då? ”Vi önskar dig en god jul och ett gott nytt år” lyder texten och den får mig att fundera. ”En” god jul? ”Ett” gott år! Jaha, så de räknar alltså inte att jag ska leva mycket längre? Jag hoppas de siar lika illa om min livslängd som de gör på börsen. Eller är deras fromma förhoppning att jag från 2013 ska leva i armod och elände efter ett gott 2012? Då de samtidigt lever livets glada dagar på alla avgifter de plockat av oss småsparare?

För många är julen klapparnas tid. I min familj har vi i princip avskaffat julens gåvor, istället passar vi på att träffas, umgås och var tillsammans. Äter gott gör vi och en del destillerade drycker intages med tacksamhet till sillen. Plastgranen mina barn växte upp med har avskaffats, men vackra ljus i våra fönster lyser upp både för oss och de som passerar i vinternatten.

Det där med presenterna ja. Det är ett avslutat kapitel som sagt, men jag minns än i dag ett år som jag fyllde år och faktiskt önskade mig något. Familjen var bildad och vi tänkte skaffa oss en liten båt för trevliga utflykter så jag sa till de om frågade, att jag gärna ville ha bidrag till investeringen helt enkelt. Från min frus bror som har en ekonomiskt sinnad hustru (det måste varit hon) fick jag en flytväst av modell och storlek som passade utmärkt. Om jag vägt över 140 kilo, men eftersom jag inte hade några planer på att lägga på ytterligare 60 för att den skulle passa beslöt jag mig för att byta den. Byta mot en mindre och gärna en modell som jag kunde röra mig i. Jag sa som det var till svågern och frågade var den var köpt och då kröp det fram att han inte visste då den hängt på deras vind i ganska många år. Till hans försvar kan sägas att han såg lätt besvärad ut. Läkarmissionen tog emot den och jag hoppas någon icke simkunnig deltagare från TV-programmet Biggest Loser fick nytta och glädje av den.

Har du tittat till båten? Jag var nere och kollade täckning och klappade lite på skrovet. Kom på att jag troligen glömt loggboken i ruffen och lyckades krypa in och fann den. Satt sedan och läste och drömde mig tillbaks till den tid när fjärdarna glittrade i solskenet och kvällarna var långa.

En av de fina dagarna lättade jag ankar tidigt och gick till ett av mina favoritställen. Det är en ö där kommunen har en utmärkt brygga där man ligger helt gratis och alltid träffar trevligt båtfolk. Jag gled in i viken och konstaterade nöjt att jag var i tid, en båt låg där, men ingen verkade vara ombord. Det var jag en stund senare glad över. Eftersom min båt är liten och grundgående gick jag runt bryggan till insidan, släppte ankaret och gick fram till fören. Jag tyckte farten var lite hög så därför hoppade jag mot bryggan, sköt ifrån ganska hårt. Riktigt rejält, för båten började glida ut igen. Jag sträckte förtampen, men… Jag sträckte förtampen, men den sträcktes inte som jag ville och jag insåg i detta ögonblick att hur noga jag än är med detaljer så hade jag glömt en just denna dag. Linan var inte fastgjord i knapen!

En lustig sak med linor, rep och allehanda produkter som förlängningskablar, julgransbelysningar och liknande är att de lever sitt eget liv. Du vet hur det är när man enligt alla konstens regler skjutit upp en lina för att kasta till någon i land? Just det, den kommer högst 75 centimeter innan den slagit knut på sig själv och landar med ett retfullt plask en liten bit ut i vattnet. Minns du julgransbelysningen du så noga sorterade ner i sin kartong och fäste varje lampa i en prydlig rad? Hur var det nu i år när du skulle sätta upp den igen? Du behöver inte svara, jag vet, ett ormbo verkar välorganiserat i jämförelse.

Så när jag nu stod där på bryggan och såg båten glida ut trodde jag givetvis att linan i min hand skulle bete sig precis som förväntat, det vill säga fastna i allting. Jag har lagt ut linor på gräsmattan hemma, lagt dem spikraka och försökt skjuta upp dem, men de fastnar direkt i precis vad som helst och är omöjliga att dra till sig. Min förtamp för dagen betedde sig givetvis inte så. Den gled perfekt över däcket och for med ett försmädligt ”plupp” ner framför fören.

Jag var som sagt glad över att mina grannar tagit en promenad just då när jag snabbt kom ur kläderna, hoppade i och tog ett par kraftfulla simtag till min båt. Solen sken, det var rätt behagligt i vattnet och när mina blivande vänner i båten mitt emot kom tillbaks satt jag med en handduk kring livet och en kall öl i handen och trivdes alldeles väldigt bra med tillvaron.

God jul och massor av goda nya år med perfekta vindar och trygga natthamnar.

önskar

Cristofer Ahlandsberg