Den 8 april fick en Arcona 460, IdaLina, problem med rodret. Två timmar senare sjönk hon mitt på Stilla havet.
Besättningen, Ingmar och Tina Bååth Ravudd, räddades av närmaste segelbåt, svenska Pacific Wind. De har nu flyttat ombord på HR 62 Yaghan och fortsätter segla några månader i Franska Polynesien.
När Ingmar stod vid rattarna, utan att styra, han körde på en routing från PredictWind på Raymarine plottern, så hörde han ett skarpt snärtigt ljud. Han ropade på Tina som just hade vaknat från middagsluren. Ingmar visade med ratten att de inte hade någon styrförmåga.
Tina trodde att wiren gått av och gick bak och öppnade akterstuven och såg att hjärtstocken var av.
- Änden på hjärtstocken slog fram och tillbaka mellan durkarna, men båten styrde fortfarande med autopilot på slör, berättar Ingmar över Starlink. Det första vi gjorde var att få ner storen, vilket inte var så lätt med akterlig vind.
Till slut lyckades de få ner storen och börjar med arbetet att stabilisera det lösa rodret, nedanför autopilotens kvadrant (tiller). Rodret slog fram och tillbaka upphängd i bara nedre roderlagret.
- Det är många som har haft idéer om vad man borde gjort, men jag gjorde det jag trodde vara rätt, säger Ingmar.
Vad som fick rodret att gå av vet han inte, vågor eller nånting flytande eller simmande i vattnet. De hörde en duns på styrbordssidan åtta dagar innan, men de såg ingenting och märkte ingen träff på rodret då.
- Efter att skruvat bort wire och den övre kvadranten lyckas vi surra fast den undre kvadranten med ett skot genom övre lagret fram till genua winschen och stabiliserade rodret. Tyvärr dämpade inte det rodrets rörelse tillräckligt.
Ingmar lossade undre kvadranten och kunde då trycka ner hjärtstocken så att rodret lossnade. Normalt finns det ett rör runt hjärtstocken från roderlagret upp över vattenytan, men nu var allt så sönderslaget att det började rinna in vatten. Mycket vatten. Så mycket att länspumparna inte hann med. Och försöken att täta var förgäves.
De meddelade via WhatsApp med Starlink den svenska båten Yaghan som låg framför och de i sin tur kontaktade Pacific Wind, som låg två timmar rakt ut åt babord, ett bättre läge för att nå IdaLina snabbt.
De samlade ihop det viktigaste i tio grab bags, datorer, EPIRB, IridiumGo, YB-tracker, några enstaka kläder och sex 5-litersflaskor med vatten, samt gosedjur och brieost, i sittbrunnen.
Sen bestämde de sig för att utlösa livflotten och Tina hoppade i där för att ta emot alla grab bags och korgar med frukt, ost och alla vattendunkar.
Det var omöjligt att få livflotten i lä av IdaLina på grund av avdriften, så Tina och alla grab bags, flyttades till livflotten när den låg bakom aktern. Det var många saker i aktern som man måste hålla livflotten från, så när allt var i livflotten, utom Ingmar, lyckas de till slut få livflotten så de låg midskepps i lovart och väntade på räddning.
Ingmar lossade gummijollen på fördäck och sjösatte den. Tyvärr tappade vi förtöjningslinan säger de, så den drev iväg.
Då kunde Ingmar öppna förluckan, där var vattnet upp till madrassen. Ingmar hämtade GoProkameran med tillbehör och en vattentät väska med dator. Som tur var hade han stoppat tillbehören i en datorryggsäck där även vigselringen låg.
Pacific Wind kom fram lagom för att se IdaLina försvinna ner genom vågorna och Ingmar och Tina är i livflotten.
- Det svåraste var nästan att ta sig ombord i den höga sjön. Jag fick nästan deras ankare i huvudet när det kom infarandes i livflotten.
Ingmar kommer ombord på Pacific Wind. Foto: Windysailing
Till slut lyckades de klättra ombord till Ulf och Monicas båt och kunde andas ut och öppna brieosten. De levde, men deras hem och deras drömmar låg på 4000 meters djup.
Två dagar senare var de framme på Hiva Oa, en av Marquesöarna i Franska Polynesien. Ingmar och Tina blev erbjudna att segla med den lite större S/Y Yaghan med Anders och Nilla. Från båtar runt omkring fick de kläder och annat nödvändigt.
Även gosedjuren räddades. Foto: Windysailing
Själva båten är ju försäkrad, även om självrisken är ganska hög. Men det är ju också deras hem som har sjunkit, med alla deras tillhörigheter. Ingmars son Niklas har startat en crowdfounding för att de ska kunna fortsätta resan innan allt med försäkringsbolaget är uträtat.
För Franska Polynesien och Söderhavet hör till de finaste platserna på jorden och jag hoppas att de ska få några fina månader där, och kanske rentav hitta en båt att så småningom fortsätta resan med.
Och sedan Lägg till på startskärmen.
