29 bröt

https://youtu.be/YICP-VEHFsE

Spänningen stiger i Sydney – Hobart, vilken av de tre supermaxis som ännu är kvar i seglingen, skär mållinjen i Hobart först? Söndag middag här hemma och söndag kväll på Tasmanska Havet skilde bara sex sjömil mellan Comanche och Rambler. Detta trots att Comanches ena roder och daggerboard blev skadade i stormen, som helt enligt progonosen, drog in över deltagarna natten till lördag.

Ett tag var det nära att Comanche bröt, precis som rivalerna Wild Oats, Perpetual Loyal och 27 andra båtar. Men skepparen Ken Read ändrade sig, beslöt att försöka reparera rodret under gång och fullfölja.

- Vi seglade in i något, ett sjödjur eller något som flöt. Men vi bestämde oss för att stå på och tror vi kan nå Hobart på ett säkert sätt. Vi tänker fullfölja detta d-la race, jag bryr mig inte om ifall vi måste halta in över linjen eller paddla, berättade Read för tävlingsledningen.

Han sade att resten av resan blir svår ur tävlingssynpunkt, eftersom med bara ett roder och skadat centerbord, minskar farten för styrbord halsar. Med kryss resterande 300 sjömil, måste Ken och hans 17-manna besättning slå ett antal gånger. Men trots problemen verkar kapten Ken klara att hålla fart på 100-fotaren. Efter 13 timmar igår var han förbi Rambler och frågan var förstås vad som skett? Navigatören Andrew Cape kunde förklara:

- Vi seglade in i något och hårt, ingen aning om vad, för det var mörkt. Hela båten skakade till och en koll visade att centerbordet vridits och fastnat i trumman. Farten för babord har gått ner med 10 procent. Eftersom det inte kan lyftas, kommer vi att tappa fart på andra bogen också. Vi har ett allvarligt strukturellt problem, jag vet inte vad som händer totalt, vi får försöka ta skiften rätt och göra vårt bästa, förklarade Cape.

Två monsterbåtar med samma skador.. men om inget mer händer, kommer Comanche först, farten är just nu 11,4 knop mot 10,3 för Rambler. Därmed får ägarna Jim och Christy Clark revansch – förra året förlorade de mot Wild Oats, som nu brutit sedan storseglet skörat i stormen.

En del minns Sydney Hobart 1988 som också drabbades av hårt väder och nio omkom. Men säkerheten har skärpts sedan dess, samtidigt som båtarna blivit bättre, besättningarna mer rutinerade och ofta är proffs. Av de 22 båtar som brutit, rapporteras ingen ha skador ombord.

Bass Strait mellan Australien och Tasmanien är ökänt på grund av hårda sydvindar mot en stark sydgående ström. Därför är det inte vinden, utan sjögången som tar sin tribut.

Segern på beräknad tid är nästan lika prestigefylld som linehonors.

Efter IRC leder en schweizisk Archambault 13 före en australisk First 47.7 och en italiensk VO 70. Efter ORCi ligger vid middagstid en brittisk Swan 62 bäst till före den australiska First 47.7:an och en TP52, också den från ”down under.”Och efter PHS, en motsvarighet till SRS, leder en Tripp 47 före en Adams 20.

Flest båtar seglar IRC – 83, 49 kör ORCi och 20 PHS.

Extra intressant för en vanlig amatör är att tolv bastanta brittiska Clipper 70 deltar med betalande besättningar. One Design och hård segling lockar och mitt på söndagen leder ”Da Nang” med Wendy Tuck som skeppare.

Min egen favorit franska JPK 1080 Courrier Leon med Gery Trenteseaux ligger sjua totalt i IRC, men har 161 sjömil till ledande båt i klassen. Kan han nå toppen på de 400 sjömil som återstår?

Följ med på www.rolexsydneyhobart.com