Segling och båtliv i Sverige och världen. - Mästarnas bygge bländar än

Med sitt djupa, linjesköna skrov briljerar Briljant när brisen fyller i. Hon rör sig behagligt och gör goda 7 – 7,5 knop på kryssen. Foto Christer Lundin

Vackra, välbyggda båtar har en sällsam dragningskraft, särskilt om de är ritade av legendariska Sparkman & Stephens. Så är det med forna, framgångsrika 40 - fotaren Briljant ex Charlotta. Hon och systerbyggena Pavane och Honey var heta 1964. Idag kan Briljant beundras där hon svajar på boj utanför Lidingö. Linjerna, detaljerna minner om från en tid då båtar byggdes mästerligt, beställarna var herrar och Martinssons i Svineviken bäst på Bohuskusten. Följ med och njut av äkta båtbyggarkonst.

Året var 1964 och vi seglare som var unga då och ivriga ville börja gasta på havskappsegling. Höll man som jag gjorde, till på GKSS i Långedrag, var tre fantastiska 40 - fotare Charlotta, Honey och Pavane båtarna man drömde om att få segla på. Alltså frågade jag runt och lyckades komma med på den vassaste av de tre - Pavane ägd av Bergil Öberg. Det blev Skaw Race, Trindeln och Marstandsregattan och ofta mot systerbyggena.

Hur det gick på seglingarna har förbleknat i minnet, men varje gång jag seglar ut eller in från Stockholm spanar jag mot norr mellan Fjäderholmarna och Lidingö och ser en mörkblå skönhet svaja på boj - ex Charlotta, nu Briljant.

Gillar du linjer, ta då en lov runt båten i sommar och njut av de låga friborden, det kraftfulla språnget, hennes tumble-home - bulan midskepps - den fallande stäven, den smala positiva aktern och den klassiska överbyggnaden med doghouse, mastheadriggen . Allt andas havskappseglingshistoria. För att få uppleva henne kontaktade jag ägaren Fredrik Decker på Lidingö, berättade att jag seglat mot Briljant/Charlotta på 1960-talet och ville göra ett reportage om båten på vinkeln Martinssons mästerverk. Och visst var jag välkommen att göra ett "test" på Briljant anno 1964.

En bild från testseglingen 1964 med Rod Stephens till rors på Charlotta numera Briljant.

RORC BESTÄMDE

Inför testet tog jag reda på att på 1960-talet gällde RORC-regeln som gav mastheadrigg, små storsegel och jättegenua, tunna ändskepp och stor bredd midskepps. Det sista var lika trendigt då som skarpa slag på dagens båtar. Skillnaden är att förr ritades båtar för att vinna, inte för serietillverkning. Konstruktörernas rykte hängde på hur väl de kunde kombinera snabba linjer med bra mätetal. De som lyuckades blev i ropet, fick rita otaliga båtar och S & S var främst i hela fem decennier. För svenskar med framgång i livet och vurm för havskappsegling, var Olin och Rod Stephens firma i New York förstavalet för en ny båt.

Så gjorde tapetfabrikören Hans Helge Rasmussen i Norrköping och Göteborg. Han var både biten havskappseglare och skicklig tävlingsryttare och bad S & S om den vackraste 40-fotare de kunde rita. Hans Helge visste också var han ville bygga sin båt, nämligen hos Bröderna Martinsson på Orust, ett varv känt för sitt handlag och sin kvalitetskänsla.

Trots det ville S & S se varvet. Således for Rod Stephens från kontoret på Madison Avenue i New York till varvet i Svineviken på Orust och bedömde förutsättningarna. Och Martinssons fick väl godkänt,.

Honey fick lackat skrov i hondurasmahogny, rak ruff, negativ akter och ratt, byggdes för Harald Myrén och havskappseglades flitigt.

Hans Helge Rasmussen döpte sin båt till Charlotta III och design nr 1767 begåvades med doghouse, positiv akter, rattstyrning och målat skrov. Pavane och Honey fick lackade fribord, rak ruff, såg fartigare ut, negativ akter och hade rorkult respektive ratt.

TRE BYGGEN SAMTIDIGT

Det märkvärdiga, var att de tre båtarna byggdes samtidigt, om än på två varv, som ligger intill varandra. Hantverket bör ha tagit flera tusen timmar att bygga, men de fyra bröderna Martinsson klarade uppdragen - i tid och till ett utförande och kvalitet som Rod Stephens berömde:

" Bröderna Martinssons Båtvarv, Svineviken Orust har byggt skickligt, ansvarskännande och noggrant, det har en medfödd känsla för kvalitet i varje detalj".

Briljant fick sitt nuvarande namn när Kurt Decker på Lidingö köpte henne 1969. Han var juvelerare och tyckrte namnet passade. För 18 år sedan tog Kurts son Fredrik över båten och ser till att skicket fortsatt är så gott att namnet gör rätt för sig. Till hjälp har han Djurö Båtvarv.

Fredrik är lika begeistrad i Briljant som sin far och förmodligen också beställare Rasmussen de fyra år han seglade båten. Charlotta III vann både Skaw Race och Baltic Race 1964 och befäste uppfattningen att de snabbaste havskryssarna var ritade av S & S.

Ulrika och Fredrik Decker förvaltar ett smycke och håller Briljant i bländande skick med orginallösningar. Foto: Christer Lundin

BOO-HOO OCH AQUARIUS

Fredrik Decker kappseglar inte sitt smycke, men har bra koll på alla systerbåtar som S & S ritade. Han vet att på samma ritningar byggdes 20 båtar i Finland i plast under namnet Boo-Hoo och Aquarius 40. De blev dock inte lika granna som Martinssons byggen och fick inte samma finish. En finsk systerbåt Pam kan skådas i ÅFOR varje år och på varvet i Svineviken förvaras Aja, som är lite större

För båtnördar är byggföreskrifterna från S & S högtidsläsning Fredrik Decker har dem och på 20 tätskrivna A 4 ark anges i detalj efter detalj hur ddsign nr 1767 skulle byggas, tillochmed skrovnitarnas utformning var specificerad.

“Omöjligt” skulle en varv säga idag om kravlistan. Hur Martinssons reagerade hade varit intressant att veta. Men resultatet blev mästerligt och bidrar till att Briljant bländar än. Den mörka gråblå bordläggningen blänker lika jämn och fin som vid sjösättningen i maj 1964 och mahognyn i överbyggnaden är nästan som om Briljant hade levererats för bara några år sedan.

– Tackar, men skenet bedrar lite. Jag har nåtlimmat bordläggningen och akterspegeln har fått en ny skiva. Men i övrigt är Briljant i original med guldeloxerad mast från Sparlight, instrument från Brookes & Gatehouse, kompass från Danforth, toalett från Blake, rattstyrning från Edson och kolkamin, berättade Fredrik Decker under "testet".

- Jag har dock moderniserat lite, satt autopilot på kvadranten, skaffat en kryssfock som skotas innanför vanten och ett borttagbart peke. Nu seglar hon högt, är snabb på undanvind och är en annan båt. Doradeboxarna är nya i lackad hondurasmahogny och svanhalsarna är bytta till rostfria..

Förpik.jpg

Förpiken har stuvlådor med hack och breda böjda kojfronter.

Lika fantastiskt, som Fredriks vilja att hålla Briljant i bästa skick, är att båten har ägts av hans familj i 50 år. Ägande i sen och samma familj i så många år är ovanligt, men säger en del om den stolthet och känsla ett kvalitetsbygge ger.

- Jag växte upp med Briljant och har aldrig ens snuddat vid tanken att skaffa en modern båt. Det går inte att släppa alla lösningar och inte att vara utan de vackra linjerna. Briljant är för mig lika mycket en skönhetsupplevelse som en familjetradition. Min far Kurt blev 90 år, gick bort 2017, men var länge mycket intresserad och kom ombord någon gång per sommar för att se om hans gamla speciallösningar fungerade. Förutom juvelerare, var han uppfinnare och finmekaniker, förklarade Fredrik under testet.

LANTERNOR I SPECIALGLAS

Exempel är genuablocken i relingen vars rostfria fjädrar håller dem uppe så att skotet alltid löper rätt. Lanternorna är i specialglas med hoplimmade prismor och hölje av aluminium och absolut vattentäta. Ventilationsgallren bakom kojerna, lampor i ruffen med frostat glas för behagligt ljus. Med mera.

Detaljerna får seglare svaga för kvalitet att gå igång. Allt är i brons, såväl mantågsfötter, knapar, vantskruvar, halkipar, skotskenor, genuatravare, självlänsgaller, gångjärn och ramarna till instrumenten på ruffskottet. Skälet till brons, var att S & S ansåg att rostfritt stål inte dög.

Lika läckra är trädetaljerna, fotlisten i mahogny med halvrund överliggare som följer språnget, kantlisten runt rufftaket, som döljer skarven mellan tak och ruffsida. För att inte tala om teakdäcket med täta stående parallella årsringar. Så fin teak ses sällan idag.

Rod Stephens var som en örn på detaljerna, hade en checklista på 120 punkter och var nitisk. Varven bävade för vad han skulle se men ifrågasatte inte, S & S var ett namn som sålde och synpunkter som betydde merarbete och merkostnader fick de svälja.

Rod´s krav var vägledande och blev grunden för Nautor i Finland när Swanbåtarna började byggas 1966. Rod gick bort 1995, men hans idéer lever i boken You are First av Francis S Kinney. Checklistan finns även som ett PM på HYPERLINK "http://www.sparkmanstephens.info" www.sparkmanstephens.info.

S & S.jpg

Olin Stephens ritade och konstruerade, Rod reste runt till varven och kontrollerade kvaliteten enligt sin berömda långa checklista.

INREDNING MED KLASS

Att komma ombord på Briljant var en upplevelse med klass. Beställare Rasmussen var en elegant man, som åt frukost i vit badrock och GKSS skepparmössa och klädde om till middagarna ombord.

Utrymmena är inte som på nya 40 fotare, Briljant är bara 3,05 meter bred och en meter lägre i friborden. Vilket uppvägs av att inredningen fär sjöriktig med hög slingerlist på kartbordet, grabbräcken i taket och vid ruffluckan, kojer med uppfällbara plywoodskivor så att frivakten sover säkert och lådorna har hack och öppnar sig inte under gång.

- Pentryt ville Rasmussen ha akteröver för att få plats med en stor isbox. Men is finns sällan idag, alltså har Briljant ett vanligt kylskåp. Det känns lite fel, men behövs för att hålla kylvaror fräscha, medger Fredrik.

FOTOGENKÖK

Fotogenköket är 1980-tal, men fullt fungerande. Gasol förkastar Fredrik Decker, han tycker det är dyrt och farligt och skulle helst vilja ha acetylengas, som satt i från början, eftersom den går att vädra ut.

Även kaminen är original. För 54 år sedan var enda chansen till värme ombord en kolkamin och en sådan finns på Briljant.

- Den fungerar förnämligt, ger behaglig värme och är pålitlig tack vare skorstenen med

vindflöjel. Vi eldar med briketter och njuter av den klassiska värmen, säger Fredrik.

Midskepps om babord tronar Blake-toaletten, konstruerad för brittiska ubåtar med separat vattenintag och långt handtag, för att pumpa ut i undervattensläge.

Trots åren råder ingen skutlukt ombord på Briljant, det fanns noll slagvatten i kölsvinet vid mitt besök, hon är med andra ord helt tät. Det gäller även ovanifrån, för teakdäcket är inte nerslipat till skruvskallarna. Även det lackade taket inne i ruffen är intakt och lika tjusigt som vid sjösättningen. Inte ens de infällda ruffrutorna är otäta, vilket vittnar om Martinssons skicklighet.

Kojerna har klädsel som används i outslitliga gobelänger, medan kaminen eldas med briketter för angenäm värme.

KUNNIGT BYGGD

Enligt Rod Stephens, som seglade varenda ny S & S båt, var Charlotta/Briljant ”synnerligen kunnigt byggd och i varje detalj likvärdig båtar från ledande varv i Europa och USA.”

Lika nöjd var beställare Rasmussen.

- Det är nästan tråkigt att båten är färdig, för det var en upplevelse att få bygga en båt tillsammans med dessa intelligenta och trevliga herrar, sade Rasmussen om Martinssons i Svineviken.

Ingen berättelse om en båt är komplett, utan att få ta rodret. Således bad jag Fredrik Decker att känna på hans smycke. Rattstyrning var lyx 1964 och precis så upplevde jag Briljants gång - lyxig. Hon rör sig med tyngd genom vattnet, mera plöjer än gungar. Med 3,9 ton bly och 2,05 meters djupgående, märktes knappt byarna när en front passerade, Briljant bara neg mjukt och accelererade upp i 6,5 – 7,0 knop.

I lätt vind behövdes lite lirkande för att hålla farten, men redan i 3 - 4 M/sek kom rodertrycket, Briljant levde upp, blev tydlig att styra. På halv vind ökade rodertrycket och jag fick ta i för att hålla kursen. Men så ville Rod Stephens ha det, han menade att 75 procent av kappsegling avgjordes på kryss och att båtarna skulle ritas för det

Grann än idag - Briljant är lika vacker från lovart som från lä och i lätt vind såväl som i frisk.

SYSTERBYGGET PAVANE

Vilket ger minnen från ett Skaw Race på systerbåten Pavane. Vi var två man på rodret vid hård spinnakergång, en satt i lä och tryckte med fötterna och en i lovart drog för allt han var värd. Att inte rodret lossnade från hjärtstocken var rena miraklet, men S & S förutsåg hårda tagoch dimensionerade för det.

Briljant klarar sig bra när sjön går vit. Fredrik Decker berättar att hans klenod är stum, att rodret varken kärvar eller glappar och att båten är tät under press. Vilket visar att kvalitet står sig. Det Rasmussen beställde, S & S dimensionerade, Martinsson byggde och Fredrik Decker förvaltar, är värt en miljon idag. Inte ens briljanter har haft samma värdeökning.

Å andra sidan är värdet hypotetiskt, fina smycken är och förblir familjeklenoder.

I vår blir det besök hos Martinssons i Svineviken tillsammans med andre ägaren till Honey - Göran Egnell - för prat med en av de som var med 1964 och vet att Honey har en syster, som ligger på grannvarvet i viken.